365-konstprojektet uppe!

NU, tre månader inne på min 365-konstutmaning (a.k.a. en bild per dag, hela året) har jag äntligen fått ändan ur och börjat posta bilder. De finns på min återbrukade och omdöpta tumblr-blogg här! Nu finns bilder till och med nr 33 uppe, fortsätter bildbomba och uppdatera imorgon, bäst jag hinner. Titta in!
Publicerad 22.03.2017 kl. 22:01

Kvinnodagsaktiviteter

I går "firades" internationella kvinnodagen för min del genom bloddonation på ÅST på dagen och "Feministisk gatupatrullering"-demonstration på kvällen. Är glad att så många deltog i demonstrationen trots skitvädret, men kan inte säga att jag skulle ha någon klar bild av hur många vi var. Och fin stämning, jag blir pinsamt ofta rörd under demonstrationer och så även nu. FRK:s bloddontaionsevent var riktigt trevligt och gick annars bra men det med att dela ut rosor åt alla donerande kvinnorkändes... lite onödigt? 

Skulle egentligen också yoga innan demonstrationen (hade räknat ut att jag precis skulle hinna med båda) men yogan var helt överraskande inställd pga något event vid Kåren. Någon information om det här hade åtminstone jag aldrig fått, så blev lite sur men jo, demon höjde humöret igen.

Och jag är tillbaka på bloggen igen, hoppas skrivlusten återvänder nu, har saknat den.

Publicerad 09.03.2017 kl. 14:34

Stress, sömnbrist och försenad gradu

Fy attan, vilken fantasilös rubrik.

Men ja. Det går långsamt framåt med avhandlingen. Egentligen skulle den skickas in nu i månadsskiftet jan-feb, men jag klarade inte av det. Det är egentligen inte själva texten som är problemet utan min egen skalle. Det verkar helt enkelt inte finnas tillräckligt av den där mängden fokus som behövs, jag kan jobba riktigt flitigt i ett par dagar men sedan är jag fullkomligt körd i skallen igen. Vet inte om det mera är stressen som påverkar min nattsömn eller sömnbristen som påverkar min förmåga att prestera. Antagligen båda. Fick nu igen ett nytt datum, till nästa vecka. Ska verkligen försöka knyta ihop den nu, det är så nära och det ska bli så skönt att ha den färdigskriven och ur världen! Så år jag börja jobba mera aktivt på andra saker också, finns mycket som väntar.

Har nu tagit ett par dagar "ledigt" från hela avhandlingen då jag bara gjort annat, och tror nog det behövdes. Nu hoppas jag bara att jag ska hålla ihop för resten av den här våren.

 

Publicerad 10.02.2017 kl. 17:18

Kroppsmeditation x 2

Axeln återhämtade sig ändå, så har vågat mig på yoga! Så skönt - igen! I kväll blev det dessutom dubbelprogram., då B-gallerias croquis-kvällar har dragit igång igen (varannan onsdag kl 18-20, mer info här!).Tyvärr är dessa nu placerade direkt efter min onsdagsyoga, så att jag försenar mig också om jag småspringer, men idag bestäme jag mg för att delta i båda ändå.

Insåg att det finns vissa gemensamma drag mellan yogan och croquisteckningen. I båda behöver jag vara helt fokuserad på kroppen för att det ska funka och jag ska få ut något av det  - förstås med den skillnaden att jag det på yogaträningen är min egen kropp jag "är" i medan det på croquin är modellens. Om jag börjar stirra ner i pappret och fila på detaljer är det kört. En intressant detalj också att det just ikväll var en rörlig modell, jonglören Heikki som ställt upp och modellat ibland tidigare också.

agens medium: kulspetspenna. Det är intressant och jättesvårt att teckna någon som rör på sig. På den övre bilden stod han förstås ganska stilla. Jongleringskroppen, insåg jag sådär efter yogan, är ganska långt fråga om stabil underkropp och rörslig, lös överkropp.

(Och som vanlig ber jag om ursäkt för bildkvaliteten - taget i kvällsljus med min gamla nokia)

Hur som helst en helskön känsla efter de båda, så skilda ändå, passen av kroppsmeditation!

Publicerad 25.01.2017 kl. 20:50

Sneak peek: 365-konstutmaningen

Oooh, jag använder faktiskt ordet "sneak peek" i ett blogginlägg. Undrens tid är inte förbi. Här kommer en första bild av mitt årslånga 365-konstprojekt.

Ska lägga upp alla bilderna ordentligt bara jag antingen a) hittar en passande scanner att använda eller b) får min "riktiga" kamera ner från Österbotten... Eller så får jag får jag fortsätta med mina högklassiga GammalNokia-bilder... Måste bara minnas att dokumentera under den lilla stund det finns bra dagsljus. Blir hur som helst en bildbomb snart, då jag redan producerat 22 bilder utan att lägga upp någon av dem ännu...

Och eftersom jag till slut förstod att det inte går att använda instagram på min telefon (no matter what) så ändras planen lite och nu ser det ut att bli en skild 365-konstprojekt-blogg, kanske en parallellblogg till den här?

Är fortfarande häpen över hur mycket bättre 365-utmaningen känns nu i år, jämfört med förra året. Riktigt kul har det varit hittills, trots att de där superidéerna inte finns där varje dag. Och varför skulle de behöva göra det? Jag sätter mig ner och skapar något i alla fall och så får det bli vad det blir.

Försökte ju då också men det fungerade inte alls, utan blev bara stressigt och kändes mest som tvång. 365-utmaningen är alltså att göra något varje dag under hela året, och i mitt fall blev det konstutmaning. Jag gör alltså varje dag en teckning, målning, illustration, ett collage eller något annat som passar i det lilla A5-blocket jag för begränsningens skull valt att använda för det här.

Just nu känns det extrabra att ha ett konstprojekt som inspirerar. Har nämligen skadat ena axeln och får som följd ta det en liten paus både från karaten och yogan. Nooooooooo...

Så håll ögonen öppna men ha tålamod med mig - snart kommer projektet också att publiceras!

Publicerad 23.01.2017 kl. 20:51

Helgens träningsläger - tillbakablick och lite tankar om separatism

I dag har jag ont i nästan hela kroppen, inklusive muskler jag glömt bort att fanns. Jag äter som en 15-årig kille och sitter och slumrar till framför datorn utan att få något gjort. Vad är det för dag idag? Måndag efter ett träningsläger, that's what!

Jag hade en helt fantastiskt fin helg i Kouvola, absolut värd all trötthet, muskelvärk och hunger idag! Träningarna var tunga men på ett bra sätt, och tydligen också effektiva, jag upplevde i varje fall att alla som deltog gick framåt. Under ett såpass litet läger (vi var 12 eller 13 deltagare) finns ju dessutom en helt annan möjlighet till personlig feedback. En sak som också testades var att vi mellan två träningar i grupp samtalade om våra personliga styrkor och där fick feedback både av helgens instruktörer och av de andra i gruppen. Myckert givande!

Vi pratade flera gånger, både under helgens gång och i bilen på väg hem, om vad det är som gör ett karateläger för bara kvinnor speciellt, om vad som egentligen skiljer det från våra "vanliga" mixed-läger. Det här var ju första gången någonsin som liknande testats inom vår stil. En del uttryckte att det var givande att träna med par som var av mer eller mindre samma storlek. Eftersom vi inte tävlar inom vår stil är mixed-träning utan viktklasser oftast norm - och det finns goda orsaker till det. Att träna med partners av varierande fysik ger en mångsidigare träning och t.ex. om ens par är avsevärt större och "starkare" går det inte att "fuska" genom att använda råstyrka istället för teknik. Tanken är att tillsammans med paret träna så att båda går framåt  (i motsats till att tävla mot paret), men det finns förstås de som är mer tävlingsinriktade (och/eller egocentrerade) än andra, och om en får en sådan person som träningspartner, som dessutom samtidigt har en betydligt större kroppsmassa, kan det leda tll träning som bara sänker en istället. Inte minst genom att tära på ens självförstroende då inget en gör "lyckas". Hit hör också det att träningen lättare kunde anpassas till de behov som just vi hade som deltog. Ofta aspekter som relaterar till självförtroende i ens träning.

Något jag själv funderat mycket på är just attityden till paret. Å ena sidan tyckte jag det var riktigt skönt att träna en hel helg utan att, vare sig under eller mellan träningarna, behöva lyssna på sexistiska kommentarer och annan "lockerroom"-skit... men samtidigt: Varför tar jag då för givet att det ska finnas där i vanliga fall? Varför accepterar jag (vi) det, till en betydligt högre grad än jag gör utanför den förening jag tränar inom? Vi vill visa att vi "kan ta" skämt men sedan påverkar det den egna träningsupplevelsen (för att inte tala om samvaron under lägren) om en får känna sig som ett undantag, att (vissa) människor omkring en inte respekterar en. Det blev alltså för mig lite som jag gissat: Ett läger helt utan det är (var) en fin upplevelse, men samtidigt vet jag ju att det kommer störa (ännu) mera nu efter det här.

Men en bra sak var också samvaron, i en liten grupp kan en komma närmare varandra och jag kände att jag fick lära känna flera sådana personer närmare som kanske i vanliga fall hade hållit sig mer i bakgrunden. Det skriver jag också som en påminnelse åt mig själv, med tanke på kommande större  läger till exempel, men också klubbträningen hemma. Vi var alla eniga om att "kvinnolägret" borde arrangeras flera gånger, kanske bli en årligen återkommande grej.

I vanliga fall brukar jag vara ganska kritisk till separatism, men måste ju nu samtidigt erkänna att jag uppskattade det mycket i det här fallet. En del frågor väcks t.ex. om vilka det är som riktigt får ingå när en separerar. Får t.ex. alla vara med som identifierar sig som kvinnor? Vi "behövde" inte fundera på det nu, men kanske i framtiden.

Många tankar kvar i skallen, som jag inte ens lyckas sammanfatta här nu. Men har massor av inspiration och ser fram emot kvällens klubbträning trots tröttheten och min onda kropp.

Publicerad 09.01.2017 kl. 16:05

Nytt år - gamla och nya utmaningar

Ett försenat gott nytt år på er.

Jag hade en fantastiskt kul nyårsafton (följd av en fantastiskt bakfull första januari) och börjar nu så småningom återvända till vardagen.

Har igen funderat på nyårslöften och utmaningar (as in "challenges"). Förra året ville jag försöka mig på två olika utmaningar, "365-konstutmaning" och "inga-nya-kläder-utmaning". Den förra sket sig redan i ett tidigt skede och jag gav upp då jag ändå bara kände mig stressad av den, men inga-nya-kläder-utmaningen är jag riktigt nöjd med. Tanken var alltså att under hela året inte - med vissa undantag* - köpa nya kläder, alls. Inte bara lyckades jag hålla mig till utmaningen, det hände nästan utan att jag behävde tänka på det alls. För mig var det som krävdes att jag bröt en skadlig rutin av stress- och belöningsköp. Jag tänkte inte direkt fortsätta köra utmaningen i år, däremot fortsätta vara mera medveten om hur och vad jag konsumerar. Och fortsätta hålla klädinköpen till ett minimum - jag har ju vad jag behöver.

Däremot vill jag göra ett nytt försök med 365-utmaningen! Ett konstverk i valfri form ska alltså produceras varje dag i ett års tid. Blev besviken över förra årets misslyckande, och tror jag kan göra det nu! Har också annars haft en mer kreativ period. Och det har börjat bra de här tre (3) första dagarna... Så håll tummarna. I år ska bilderna/ dokumentation av verken upp på mitt nya, hittills tomma instagramkonto. Länkar här sedan!

Och så ska bloggen piffas upp, är inte nöjd med utseendet på den nu. Men det måste bli en senare dag.

 

*Undantagen, i mitt fall: underkläder och strumpbyxor, skor om nödvändigt, loppisinköp till viss grad.

Publicerad 04.01.2017 kl. 17:16

Istället för protest, pyssel.

Det har varit en speciellt pysslig och DIY-ig december i år. Jag har gjort två sorters fudge, tryffel, iskokos, hjälpt till att göra marsipan och baka pepparkakor, tilllverkat nya dekorationer av diverse återvunna pappersprodukter och färdigställt tre av fyra handgjorda julklappar. Det finns förstås många anledningar till att göra mera själv, men tänker inte gå närmare in på dm här utan bara konstatera att för mig har nog gradupress spelat in mer än lite. Har ny deadline för avhandlingen satt till slutet av januari, så självklart finns plötsligt inspiration för all världens andra projekt.

Mitt i Strömsömyset kommer jag på mig själv med att sakna förra vinterns aktivism. Då facebook numera påminner om allt en gjort samma dag tidigare år, fylldes mitt flöde speciellt i början avmånaden av påminnelser om demonstration, planeringsmöten och universitetsockupation. Också ett sätt att göra saker själv istället för att bara köpa det erbjudna färdiga paketet, om en nu vill söka likheter.

Ändå är det svårt att inte bli lite lätt ironisk över den här vinterns huslighet och pysslighet. Är detta jag?

Publicerad 21.12.2016 kl. 15:44

Ozzy-rygg + yogaträning = sant.

Karatejulfesten var riktigt lyckad, både träningarna och kvällsprogrammet. MEN. Då jag "kände av" ryggen efter morgonträningen borde jag ju själv ha förstått bättre än att delta i eftermiddagsträningen. Eftersom jag vet sedan tidigare hur det brukar gå. Gjorde jag det (förstod bättre)? Nejdå. Självklart inte. Och kul var det ju, jättegivande träning faktiskt, men söndag och början av veckan har jag nu som följd av det rört mig ungefär lika smidigt som Ozzy Osbourne... Idag kändes det lite bättre så vågade mig på att delta i höstens sista onsdagsyoga, och det gick tydligen riktigt bra! Känns kanske t.o.m. lite bättre nu än före yogan.

Och nu efteråt kom jag ihåg att anmäla mig i tid till arbisyogan för vårterminen, så nu blir det  - enligt planerna - karate sö och må, ashtanga på ti, hatha på ons och karate igen på to. And repeat. Sedan trycka in lite löpning där någonstans också. Bra plan. Nu blir det, vare sig jag gillar det eller inte, säkert bra för mig med vilopaus från (dragen) träning över jul. Man kan ju hitta andra sätt att röra på sig...

 

Publicerad 14.12.2016 kl. 18:21

Karateplaner, läger och tankar om könsroller

Har inte blivit mycket skrivet den sista tiden. Snart är det jul, och imorgon blir det karatejulfest. Karatejulfest betyder i vårt fall 6 timmar träning på dagen ( i två pass) och sedan fest med middag på kvällen. Ska bli kul, förutom våra egna medlemmar kommer också några gäster från andra klubbar.

En annan glad karatenyhet är att det i januari kommer hållas det första någonsin (inom vår stiö) lägret för enbart kvinnor! Alltså med både kvinnliga dragare och deltagare. Vi tränar ju annars i mixed-grupper och utan andra åldersgrupper än eventuell skild juniorgrupp. Tanken med kvinnolägret är närmast, om jag förstått rätt, att se hur träningen påverkas av detta, och att kunna erbjuda mer personligt inriktade råd i en mindre grupp. Men det finns ju flera aspekter av det hela, och något jag personligen ser fram emot är också samvaron, att se hur den sociala biten påverkas. Trots att jag i allmänhet gillar atmosfären under träningarna, kan hela jargongen under helglägren ibland bli lite väl "lockerroom-ig", och kvinnorna (som dessutom är färre, speciellt under lägren - verkar vara större steg att delta?) tenderar att hålla sig mer i bakgrunden. Jag upplever helt enkelt att helglägren, hur kul och givande de än är, ofta på något sätt ändå är mer "på killarnas villkor". Ett läger med bara kvinnor kunde också uppmuntra till diskussion på områden som annars undviks, t.ex. eventuella upplevelser av sexism. Hur som helst, kul och intressant ska det bli!

Det var speciellt kul att just nu (tidigare denna vecka) nås av nyheten om det här, då jag just på sista tiden funderat mycket på dessa och lknande saker, alltså omkring träning, samvaro och könsroller.  Så för att använda ett jäjligt slitet uttryck kunde man säga att lägerinbjudan kom som ett paket på posten! (Förlåt. "Posti" heter det visst numera)

Publicerad 09.12.2016 kl. 17:22

Pantertanterna

I måndags flyttade den nya katten in! Daisy är lite över 1 år gammal, född i Grekland och flyttade nu hit till Åbo från Helsingfors, i jakt på ett för henne mer passande (lugnare, barnfritt) hem.

Så hur har det gått? Tjaa, inte helt smärtfritt, men det var kanske inte väntat heller. Framsteg sker ändå varje dag. Daisy är rädd för "gamla" katten Mirjam och morrar hotfullt var gång hon ser henne. De är åtskilda nu, Daisy bor i tamburen + badrummet och Mirjam i resten av bostaden. Det här för att den nya i lugn och ro ska få bekanta sig med nya hemmets dofter, ljud och rutiner innan hon konfronteras med den andra katten. Förvånansvärt bra har uppdelningen fungerat hittills. Har inte bestämt färdigt hur länge den ska fortsätta utan vi tar nu dagen som den kommer.

Hurudan är Daisy? Lite skygg, men också hemskt söt, sällskaplig och kelig. Hennes lekfulla sida börjar också komma fram. Och så är hon jättehungrig! Alltid. Hon slukar, närmast inhalerar, sina matportioner så snart hon får dem, allt på en gång. Har förstått att det är typiskt för tidigare gatukatter, att äta upp allt innan någon annan kommer och tar det.

Daisy med den tiggande blicken. Nere till höger favoritleksaken, råttis. (Telefonbild, min kamera är ännu uppe i Österbotten)

Jag hoppas det snart ska funka att låta katterna umgås och att Daisy ska komma över sin rädsla för Mirjam. Hon är ju så snäll och skulle må så bra av kattsällskap!

Publicerad 18.11.2016 kl. 15:37

Massor av musik - Choomfest och Svenska dagen på TVO

Detta veckoslut var jag hela tre kvällar i rad på TVO, torsdag-fredag på Choomfest och lördag på Levande punkkollektivets Svenska dagen-punkpartaj. Saldo: Fyra nya favoriter på tre kvällar - inte helt illa! Vilket förstås inte betyder att de andra banden var dåliga heller. Speciellt starka upplevelser var för mig på Choomfest svenska The blue ruin (Alternative voodoo rock!) och estniska Three leg dog (blev lite lätt religiös. Slutna-ögon-och-fånleende-spelning). Svenska dagens Nuclear Omnicide-spelning gjorde djupt intryck (med våld, men på ett bra sätt) och också Berusat uppror var en positiv överraskning. Såhär snabbt namedroppat. Och inga länkar. Utan att känna till eventuella läsares musiksmak rekommenderar jag hur som helst Blue ruin rakt av. (Varsågod.)

Kattadoptionsplanerna går framåt. Nu ser det ut som fröken katt Jr. får flytta in på onsdag. En kul detalj: Det visade sig (tack, facebook!) att personen jag ska ta över katten av bor granne med en gammal barndomsvän och långtids-klasskamrat till mig! Så ska försöka få ihop en träff för oss alla tre på tisdag kväll i Helsingfors efter migrationsseminariet jag ska delta i. Världen kan vara bra liten ibland!

Publicerad 06.11.2016 kl. 21:11

Tillökning!

Glada nyheter! Det ser ut att nästa vecka bli tillökning i mitt lilla hushåll! En till katt flyttar in! En svart ettåring, honkatt. Hoppas det ska funka med Mirjam, som ju vid det här laget blivit ganska van vid att vara ensamkatt. Men månne inte det ska gå, tänker mig åtminstone att det kan vara en fördel att den nya katten är (mycket) yngre.

Måste bara få den nya kattfröken skjutsad från Helsingfors till Åbo, men verkar vara på gång med det nu också. Hjälp alltså, jag är nervöst ivrig som en unge före julafton!

Publicerad 04.11.2016 kl. 15:31

Nästa tomma fras: Helomvändning

Skrev följande kommentar på facebook igår, om den så kallade "helomvändningen" i utbildningspolitiken. Bestämde mig för att posta den hit också.

Jag klarar bara inte av att bli helt imponerad av nyheten om hur nedskärningarna i utbildningen nu ska "bytas" mot tilläggsfinansiering.

Nedskärningarna har redan drabbat skola och utbildning allt från förskola till forskning, professurer till bibliotek. Professorrer pensioneras och forskare sticker utomlands. Tanken att börja fixa saker med tilläggsfinansiering (som, såvitt jag förstod det, i det här skedet enbart är under planering) kommer lite sent, då anpassningarna redan gjorts.

Minister Grahn-Laasonen, i intervju: "Rahaa saa suhteessa tekoihin. Tätä kutsutaan profiloitumiseksi, jossa korkeakoulut valitsevat alat, joilla on mahdollista olla kansainvälisellä huipulla, ja kokoavat yliopiston sisällä resursseja tavoitteen tukemiseksi..."

Liknande argument förekom också för att motivera nedskärningarna. Hänvisningar till internationell toppforskning i jämförelse med någon slags obestämd mindre nödvändig (=säljbar) forskning och all världens docenter...

Som jag ser det har alltså den första gallringen skett, och de som är kvar för rond två får nu alltså chansen att tävla om vinstpengarna. Som i en vriden dokusåpa. Och det verkar meningen att jag ska se "vår" finlandssvenska nobelist som något slags utbildningens Robin Hood.

Nja, jag vet inte.

Den ena handen vet vad den andra gör.

Publicerad 17.10.2016 kl. 15:09

Utställning: Thaumazein

[Nu, i efterhand, känns gårdagens inlägg onödigt reklamigt. Jag som brukar irritera mig på när andra skriver så...Här kommer nu ändå ännu ett tips, men om något helt annat.]

I går gick jag på vernissage, utställningen Thaumazein/Variationer som söker sitt tema av Göran Torrkulla på Galleria Å. Jag är helt hopplös med/på vernissager, men själva utställningen är hemskt fin! Verken, i varierande teknik och ofta småskaliga, skvallrar om timmar av tålmodigt arbete. Om man förstår titlarnas hänvisningar ger det vissa verk en ytterligare dimension, men den förståelsen krävs inte för att man som betraktare ska få något ut av utställningen.

Jag har, tror jag, också tidigare skrivit om hur jag uppskattar konstnärer som vågar "göra vackert", skippa cynismen och se skönheten i det lilla. Vad jag gllar med Thaumazein rör sig nog just där - små detaljer som sammanvävs, poetiska kombinationer av ord, små blad, moln, pärlor, lätthet och skörhet. Torrkulla beskriver själv sitt konstnärliga arbete som "...ett slags kartläggande av mellanrummet mellan det bekanta och det obekanta – att försöka varsna det förbisedda eller bortsedda i sådant som vi hela tiden har omkring oss [...] som ett meditativt dröjande vid temat..."

Utställningen visas till den 6.11.

Göran Torrkulla: Världsägget (äggskal, slagmetall, akryl), 2014. Bild från turuntaiteilijaseura.fi.

Publicerad 14.10.2016 kl. 16:05

37, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.

Kategorier

Senaste kommentarer

Mars 2017

365-konstprojektet uppe!Kvinnodagsaktiviteter

Februari 2017

Stress, sömnbrist och försenad gradu

Januari 2017

Kroppsmeditation x 2Sneak peek: 365-konstutmaningenHelgens träningsläger - tillbakablick och lite tankar om separatismNytt år - gamla och nya utmaningar

December 2016

Istället för protest, pyssel.Ozzy-rygg + yogaträning = sant.Karateplaner, läger och tankar om könsroller

November 2016

PantertanternaMassor av musik - Choomfest och Svenska dagen på TVOTillökning!

Oktober 2016

Nästa tomma fras: HelomvändningUtställning: ThaumazeinMattest: Härkis.Min söndag: Astanga workshop, karate och bastuOm hälsosam kost och studentluncher

September 2016

20 saker jag inte kan-listanKarate - sista minuten-reklamYoga och antifascismAlive and training

Augusti 2016

Mina 32 frågorUtställningstips Åbo - Heidi von Wright i Fabbe's café

Juli 2016

För berusad eller inte tillräckligt? Varför polisens kommentarer om berusning var rent oansvarigaTräningsiver och semestertidsfrustration

Juni 2016

Omotiverad och slutkörd

Maj 2016

Loppislördag - Siivouspäivä i ÅboVuxna män gör saker tillsammans. Om att inte ifrågasätta bodyshamingDagens ord: SEGERMARGARINVårstress och blomsterterapiLivemusik och kvinnlig "ensamhet"Vappen. Inspiration, politik, superi och skräp.

April 2016

Ockupation - snart i ett universitet nära digVäderväxlingarTeckning och konstupplevelserVeckosluts-recapDemon, poesin och Koulu. Trött men nöjd.Åbo: demo imorgon!

Mars 2016

Stenkastning - allt är feministernas och suvakkinas fel! Allt!