Trötthet. hälsa och träning

Sitter igen och småslumrar framför datorn. Jag har varit otroligt trött den senaste tiden. Hela jullovet gick (släpade) jag runt med känslan av att inte ha fått tillräckligt med sömn, och den känslan verkar hålla i sig. Har ibland testat att lägga mig tidigare men är ändå lika trött på morgonen och kan tydligen sova precis hur länge som helst. I går köpte jag järntillskott, och hoppas nu att det ska hjälp åtminstone lite. Om inte, får jag väl snart vända mig till tyksen och se om de kan hjälpa mig.

Min vana trogen har jag inte avgett några direkta nyårslöften men visst är årsskiftet en bra chans att ta tag i livsstilsförändringar och andra projekt - lite som också höstterminsstarten kan vara. I år, kanske inte genast men väl hemkomen från förra helgens träningsläger, bestämde jag mig för att igen mer seriöst försöka äta hälsosammare. Alltså inte mindre, men färre tomma kalorier. Hittills har det känts bra och inte heller varit särskilt svårt att motivera mig såhär efter jullovet...

Träningsmässigt har karaten kommit igång men yoga blir det först nästa vecka. Tyvärr lyckades jag inte via Arbis hitta ashtangatimmar för våren som skulle passa mitt schema - annat än om jag går om nybörjarnivån för tredje gången men det känner jag ändå att jag inte vill. Finns förstås andra som erbjuder men det lir mycket dyrare. Oh well. Även i löpningen har det varit en ordentlig paus. (Inte konstigt att man varit trött, tänker jag nu.)

Och så längtar jag efter solljus. Gud, så jag längat efter solljus. Men man måste väl bara utgå från att det trots allt återvänder någon vacker dag. Fram tills dess: ena foten framför den andra och så kör vi.

Publicerad 12.01.2018 kl. 16:42

Nytt år, nytt jobb och lite kroppspositivism

Igår kväll gjorde jag det antagligen mest kroppspositiva jag gjort på länge! Vad då, då? Jo, jag stod modell på en croquisikurs! Naken framför 20 främmande människor. Och det kändes helt överraskande riktigt bra.

Det var alltså redan någon gång förra våren som jag anmälde mig som frivillig modell till en viss aktör som erbjuder kvällskurser. Har själv deltagit som tecknare många gånger och ibland funderat på hur det skulle vara att också prova på miodellandet. De tackade och tog mina kontaktuppgifter, och sedan hörde jag inte av dem förrän i söndags då det plötsligt var en lärare som ringde.

Precis då hela tecknesessionen skulle börja blev jag skitnervös, nästan darrig, men det gick om sedan. Och hela situationen i sig var ju bekant sedan tidigare genom eget tecknande. Läraren var jättetrevlig och det blev faktiskt riktigt rofyllt att koncentrerat stå eller sitta där, flera minuter i samma ställning. Nästan lite meditativt på ett sätt.

Man tjänar inga stora summor som konstkursmodell, men det var som sagt riktigt trevligt och som bonus får man bidra till Konstan och kan också få en positv upplevelse av den egna kroppen. Vet inget om hur mycket det blir av samma jobb i framtiden, men lovade i varje fall att ställa upp också nästa vecka. Och min CV blir allt intressantare...

Publicerad 09.01.2018 kl. 16:23

Om kampsport och självförsvar - och Hakkarainen

Det är mycket nu. Läste en kommentar om Teuvo Hakkarainens antastande av Veera Ruoho där kommentatören alltså ansåg att då Ruoho har erfarnenhet av kampsportsträning så ungefär "borde hon klarat av att stoppa honom, bara smällt till honom" istället för at nu klaga efteråt. Hans jäkligt felaktiga handling förminskas förstås. Att en kvinna (eller annan person) "lärt sig slåss" gör det inte till ett mindre fel att antasta henne. Och hans fylla var inte heller någon ursäkt.

De av oss som tränar kampsport får det inte skrivet i pannan, det går inte att se på oss att just vi ägnar oss åt sådan träning - lyckligtvis. Jag vill inte ens tänka på hur många gånger det isåfall snarare än att skydda kunde ha provocerat någon i min närhet till att testa mina gränser. Kampsportsträning ger dig mycket men en sak som det inte gör dig är emptionellt osårbar. Träningen gör dig inte heller okränkbar, och den gör inte så att du slutar uppleva hot eller förnedring eller slutar uppröras av äckligt, förminskande, chauvinisiskt beteende.

Som en viktig detalj kan också nämnas att alla seriösa kampsportsorganisationer ser allvarligt på all eventuell våldsutövning av medlemmar också utanför träningarna. Den som tävla kan mista sin tävlingslicens och inom min egen rörelse - även om det lyckligtvis behövts sällan - utdelas varningar och avstänging.

I vår ska jag gå en självförsvarskurs. Det är en endagskurs i praktiskt självförsvar arrangerad via Arbis, med grundkurs på morgonen och fortsättning på eftrmiddagen. Har svårt att säga vad jag förvntar mig men det blir säkert intressant. I samband med karaten, speciellt då jag varit med och marknadsfört, har jag ofta tillfrågats om självförsvar, ifall karateb "går att använda som självförsvar", om skillnader i kampsports- och självförsvarsträning, även ganska privata frågor som ifall jag själv "behövt använda karate" någon gång. Frågorna om självförsvar är svåra att besvara då de ofta går utanför min egna erfarenhet och jag blir tvungen att mer eller mindre gissa - inte bra. Nå, nu hoppas jag att efter det här kunna ge rakare svar på tal. Och förstås att själv få lära mig användbara grepp, tekniker och vad vi nu gör. Spännande.

Kursen är först i mars. Nu närmast hoppas jag på en lugn och skön jul. Att helt för några dagar kunna läsa tidningen utan att behöva skämmas över att vara finländare vore också helt najs.

 

Publicerad 21.12.2017 kl. 15:28

Är du ensam ikväll, har du fett hår och mjäll?

Är du ensam ikväll, har du fett hår och mjäll?
Är du vingögd och blåögd och blyg?
Är ditt livsmod på noll, är det tomt i din boll?
Går du mest runt och pruttar i smyg?

Har du fotsvett och luktar som en gammal reptil?
Har du finnar som blossar och saknar du stil?

Är du ensam ikväll, har du fett hår och mjäll?
Tacka fan - du är ensam ikväll...

Ovanstående visa (mel: Are you lonesome tonight) har ringt i skallen på mig sedan måndagskvällens julfest (Tack Lena). Igår kändes den ändå som ganska passande bakgrundsmusik till mitt liv.

Det var en skojig julfest, men kanske - tydligen - lite väl effektivt julfestat i varje fall för min egen del. Tål inget längre. Var sjuk hela dagen igår, alltså hela dagen, och upptäckte dessutom att den där snubblingen hemma i tamburen (hade lämnat en väska stpående mitt på tambursgolvet. Den mindes jag inte längre då jag kom hemsmygande i mörkret.) visst gav ordentlig bula plus allt mer blånad under hakan. Minns inte hur jag landade men tydligen inte så smidigt. Resultat: Idag serr jag ut som om jag fått på käften. Lovely. Har försökt sminka över och hoppas att jag inte oroar någon i onödan.
 

Idag kollat igenom Arbis kursutbud för våren, och anmält mig till karaten och fördjupad vinyasa flow yoga. Ashtangan er det tyvärr s'mre ut med. Enda möjigheten att träna ashtanga - som inte krockar med någondera karatteträningen - skulle vara att antingen gå nybörjarnivån en tredje gång eller att träna mysore, vilket jag verkligen inte känner mig beredd att göra ännu. Så hoppas kunna hitta bra och förmånlig ashtanaträning på annat håll nu för vårterminen.

 

Publicerad 13.12.2017 kl. 15:51

Julfest på julfest

I fredags var det julfest med karategänget, dn här gången tog vi det lite lugnare, det blev alltså endast en träning (1,5 h) följd av middag ute. Den här gången Storage, som var en ny bekantskap för mig. Deras koncept är lite som modernt nordiska tapas, alltså många smårätter på menyn, varifrån man rekommenderas välja kanske -4 stycken. Maten var god, om än vissa portioner kändes lite väl små. Goda dipsåser följde med precis allt. Kanske testas någon gång igen, även om det för min del trista med menyn var att det fanns bara fyra vegerätter - dvs inget nytt kvar att testa då man ätit där en gång. Och så blev det lite rådd med våra beställningar (inte så konstigt då 10 pers tillsammans beställt sammanlagt 40-50 smårätter...) Men alltså helt kiva t.ex. som inledning på en kväll ute med vänner.

Ikväll, måndag, blir det julfest igen men nu med insten. Kulturvetarna, eller vad än vi heter nuförtiden. Själv är jag alltså etnolog men vi har blivit sammanslagna med folkloristerna till ett gemensamt större ämne. Kan bli skoj! Kändes kul att traska iväg till Arken med vinflaska diskret i väskan. Hoppas det är gott, fick tips av personalen på alko och kom därifrån med en flaska ekologiskt tyskt rödvin som skulle passa till julmat, så om det nu visar sig funka så vet jag ju till julhelgen. Tipsar isåfall.

Nu ska jag gå och uppdatera sminklagret inför kvällen. In i dimman!

 

Publicerad 11.12.2017 kl. 17:17

Meetoo-demo i Åbo kl 18!

Om en timme händer det! Meetoo-demonstration i Åbo - vi ses på torget klockan 18!

Eventsida på facebook hittas här.

Och svenska yles skrev om demon här. (Något konstg rubrik dock)

Varma kläder på och eget ljus och/eller skylt med. Själv gjorde jag en banner igår och hoppas att min lånade anti-patriarkala ordvits passar tillfället.

Upp till kamp!

 

Publicerad 07.12.2017 kl. 16:43

#dammenbrister

Idag känns allting både stort och smått. Det har varit fantastiskt att se genomslagskraften av en veckas intensiva #dammenbrister-aktivitet, men måste erkänna att  bristen på respons bland manliga bekanta gör mig besviken. Borde jag ha poängterat att jag själv hör till dem som skrivit om mina erfarenheter - bara för att få någon att reagera?

Men fastän inte alla skulle lyssna känns det ändå som vi har något stort på gång. Mediabevakningen har varit massiv, initiativet har omskrivits och kommenterats på många håll, och något kommer säkert at hända ännu även om jag inte direkt tror på någon revolution. Eller så kanske ändå? Vem vet?

Det har varit umananade att hålla käften och inte ens i misstag berätta om något av allt som skett inom facebookgruppen där allt samordnades. Gruppen har varit så värdefull, så mycket mer än bara infodelning eller praktisk planering. Personer har öppnat upp om saker de aldrig förr talat om, man har fått skriva av sig, dela med sig, möta värme och stöd, kontakter har knutits, initiativ har tagits, idéer och tankar såtts och vuxit. Människor har mött varandra och erbjudit stöd och hjälp där det behövts och varit möjligt. Redan det! All värme, sympati och - ursäkta klichén - systerskap! Så fint!

Jag har häpnat - och gör det fortfarande om jag ska vara helt ärlig - över hur många liknande historier det finns, hur många, alldeles för många, liknande berättelser det finns om maktmissbruk och likgiltighet. Upprepningen är helt svindlande.

Följer med spänning hur det utvecklas i fortsättningen.

Uppropet hittas här.

De samlade vittnesmålen hittas här.

 

Publicerad 29.11.2017 kl. 16:27

Träningsläger och inspiration

En tung men givande träningshelg bakom mig. Deltog fredag-söndag i ett träningsläger för svarta bälten uppe i Vasa. Mycket givande, ett av de där lägren där jag fick generöst med nyttiga personliga pointer att fortsätta använda i min räning nu efteråt. Och så blev jag graderad! Inget klår att "få svarta bältet" (1. dan) men att graderas till 2. dan är också fint, en bekräftelse på att något gått framåt och motivation att pressa sig själv ytterligare.

I praktiken blev det 5 dagar karate i följd, då jag deltog i vanliga klubbträningar här hemma på orsdag och jag själv drog träningar på måndag. Det kändes helt okej att inte kunna träna så mycket själv igår, kroppen behövde nog vila. Ikväll blir det tisdagsyogan istället - ashtanga.

Den här gången verkar ändå hälsan (trots tidigare förkylningar och fotskador) ha varit i skick och det blev bara en dag (måndag) av supertrötthet och konstant hunger/mattankning.

Ser redan fram emot nästa träningsläger, så mycket inspiration just nu!

Publicerad 21.11.2017 kl. 16:50

Farsdagstankar (Isi 1949-1999)

Farsdagen har diskuterats mycket i höst. Och lugn bara - jag är fortfarande itne ute efter att förbjuda den. Däremot vill jag ge ett litet bloggutrymme åt farsan idag.

Jag hade aldrig något särskilt lätt förhållande till min far, hans alkoholism har jag skrivit om tidigare och han var vare sig särskilt närvarande eller ansvarstagande när jag växte upp - alltså ens före sin flytt till Sverige. Idag är han borta sedan många år, han dog i december 1999, bara ett par dagar före milennieskiftet. Idag har jag inte längre kontakt med någon på hans sida av släkten utan bara på mammas. Det här innebär också att man nästan aldrig pratar om min pappa eller minns honom tillsammans, och de gånger det görs brukar det vara de svåra och mörka sakerna som tas upp, eller ännu hellre små fina vinkar om dem.

Därför är farsdagen för mig numera en dag då jag helt enkelt väljer att minnas farsan. Han hade allvarliga problem, som i längden ledde till hans för tidiga död (han blev 50) men också under de svårare tiderna hade han fina sidor. De där som också känna viktiga för mig att få minnas. Och eftersom ingen annan påminner mig om dem så gör jag det själv - varsågod, Eva:

Farsan (Isi) hade en förmåga att, då han mådde bra, njuta av de små och enkla sakerna i livet. Han hade en röst som, då han mådde bra, lät lite som om han var på väg att brista ut i sång. (Önskar fortfarande att jag skulle råka hitta den rösten på band någonstans. Ibland spelades vardagsbabbel och -käbbel hemma in på kasett i smyg, det var farsan som gjirde det. Kanske han tog banden med sig?) Och ett skratt ända från magbottnen. Han gillade naturen, alltså att bara vara i den, det var äl något slag av frihetslängtan, och var (på gott och ont) full av upptåg. Han hade en dräpande situationshumor och kunde vara avväpnande charmig när det behövdes. Till exempel om jag bestämt mig för att vara sur. Det var därför svårt att tycka illa om honom (då han var nykter) men också att tycka om honom (då han inte var det). Han hade, då han mådde bra, en förmåga att vara närvarande i stunden och att vara genuint sig själv.

Det känns lite konstigt att räkna upp de här sakerna så här skilt för sig, då de här sidorna av honom ju ändå var en så liten del av min vardag tillsammans med honom, men också viktigt. Just för att ingen annan påminner mig om dem - bara om det mörka och hemska. Om alla de gånger som allt det gick fel och var svårt. Och det finns egentligen iinte längre någon att fråga heller.

De här sidorna är vad jag saknar de gånger jag saknar. Något jag blivit tvungen att riktigt medvetet tillåta mig sjäkv att göra.

Vila i frid, tror egentligen inte på sådan som himlar eller livet efter detta men ibland gillar jag tanken på att du skulle vara någonstans där det finns både skog och hav, lägereld och sång, en varm bastu, ett metspö och en båt för utfärder.

Publicerad 12.11.2017 kl. 21:05

Klädbytardagar och nagelexperiment

I går tittade jag in på Luontosuojeluliittos klädbygtarevent vid Turun yliopisto. Donerade en rejäl kasse kläder, tog (lyckligtvis) med mig betydligt mindre hem. Jag gillar idén med klädbytardagar även om man i just det här faller nog fick konstatera att vissa hämtat skräp... Trots att reglerna tydligt säger att man bara ska ta med sig hela och snygga kläder i gott skick så fanns det både spruckna sömmar och drivor av just den där sortens slitna bomullstrikåtoppar som finns på varje loppis också - och som aldrig finner nya hem. Själv kom jag hem me dtvå tröjor, en svart långärmad topp, och som bonus:

Magnetiskt nagellack! Produkten jag inte visste att jag ville ha. Det var alltså någon som lämnat en samling nagellack och jag såg ett grönt som matchar flera plagg i min garderob (Sally Hansen dessutom). Hemma såg jag i flaskans långa bruksanvisning att det alltså är ett effektnagellack där man med en magnet göra mönster på naglarna. Magneten som skulle finnas i samband korken fanns inte längre med, så jag testade med en helt vanlig kylskåpsmagnet! Gick bra - nu har jag flammigt grönrandiga naglar. Onödigt? Jajamän! Så fan. Men kul! Som vanligt har jag inte kameran med mig men stal någon annans bild:

(bild från lipglossbreak.com)

Ungefär så blev det, men ojämnare med min köksmagnet än det skulle blivit med den specialmagnet som det är meningen att man ska använda, och som tydlien skapar just ett visst mönster. Helt fascinerad av hur mycket nagelnörderi det finns. Men djupare än så här dyker jag nog inte ner själv.

Men, klädbyutardagar, ja. Nästa helg ordnar Marthorna också en sådan och den brukar vara bättre organiserad än gårdagens var. Lördag 18.11 klockan 11-14 i rservgillesrården på universitetsgatan. Skulle gå själv men har ett träningsläger i Vasa just den helgen.

Publicerad 09.11.2017 kl. 16:14

Choomfest + Kiarama @ Skärgårdsbaren

Började skriva på det här igår men blev tvungen att pausa pga yogapass. Ingen recension, ej heller en seriös kritik men några kommentareer om två lyckade musikkvällar av en om gillar sådana.

En något sen helguppdatering här igen. Insåg att jag nte skrivit om musik på evigheter trots att hösten fört med sig flera fina keikkaupplevelser. Här kommer alltså en liten kommentar om senaste helgs musikevenemang.

På fredag och lördag hölls bandkvällar på Skärgårdsbaren, arrangerade tillsammans av Kiarama (fredag) och Choomfest (lördag). Bra initiativ, flera nya band att gilla och stor del av spelningarna var över förväntningarna. Men... publiken uteblev, vilket ju var jättesynd och gällande fredagskvällen direkt pinsamt. På lördag var publiktillströmningen lite bättre men inget i jäförelse med den vilda mängd människor som köade in för att få dansa till vakionattklubbsmusik så snart spelningarna var slut. Alltså sånt som du får varsomhelst.

Men musiken, då?

På fredagen kom jag lite sent så hann bara se sista minuten eller så av Kiarama kollektiv som inledde hela grejen. De följdes av Bomber Gap från Jyväskylä, som åtminstone för mig var kvällens stora behållning. Kom på mig själv med att associera till Led Zeppelin flera gånger under spelningens gång, med undantag för vokalisten. Kvällens sista band Void Cruiser (Helsingfors) gjorde i mina öron helt bra ifrån sig men gjorde tyvärr ändå inte desto djupare intryck.

På lördagen erbjöds fyra band. Kvällen inleddes av Shitboot (Åbo) vars garagepunk sparkade igång kvällen riktigt bra. De följdes av Åbos egen stonerorkester Craneium, som jag fortsätter att gilla. Har fått chansen att se dem ett antal gånger de senaste åren och deras utveckling går klart framåt, alltså de har mognat som band. Craneium bjöd även på nytt material, som lät riktigt bra. Nice! Kvällens tredje band, svenska spacerockarna Carubine (Stockholm) blev en ny favorit! De tog kvällens oöverträffat längsta tid på sig med soundcheck (men ok, ljudet inne på Skärgårdsbaren är kanske inte det bästa) men förlät dem då de faktiskt också lät jäkligt bra. Fantastisk vokalist i Alex Gatica. Carubine har precis släppt ett nytt album (Futuredream) så nytt material även därifrån alltså. Måste lyssna mera! Kvällen avslutades med Ordos (Uppsala) som också för min del var denna kvälls överraskning. Ordos beskriver sig själva som "Trashy stoner-doom with inspiration from black metal, bluesy psychedelic stoner and everything in between". Och... ja, något sådant. Wow. Jäklar. Ordos körde ett soundcheck som var tillräckligt bra för att de i publiken som inte sett dem förr (det inkluderar mig) skulle tro att det var själva spelningen som började.

Är fortfarande inte helt övertygad av Skärgårdsbaren som ställe men deras keikkautbud håller. Ha varit där tre gånger i mitt liv, alla tre för att se musikuppträdanden. Nice med flera ställen för musik i Åbo, trots att spelningarna kanske (som nu) avslutas med perusdisco... Helt trevligt är ju också om man kan fortsätta på samma lokal. Oh well.

Och nu måste jag hitta mina hörlurar så att jag kan lyssna på nya favoriter.

 

 

Publicerad 07.11.2017 kl. 17:24

Om farsdagen, HBL och könsneutralitet

Egentligen tvekade jag om det alls skulle vara värt att skriva något om det här, flera har redan gjort de och har kjag nu något mera att bidra med osv... Äh.

Ett par Helsingforsdaghem (av sammanlagt flera hundra) har alltså valt att låta fars- och morsdag bli mera av närståendedagar, dvs att de dagarna välkomna föräldrar eller andra vuxna i barnets närhet oavsett om de är just pappa eller mamma. I går valde bl.a. HBL att skriva om dessa daghems val under värsta könsneutraliserins-clickbait- rubriken och nu rasar hela svenskfinland. De så kallade diskussionerna derailar fullständigt och folk går än en gång åt de inbillade högre makter som de tror vill könsneutralisera hela världen och därmed samtidigt förbjuda all tradition. Samma jävla visa varje gång.

Den derailade diskussionen överraskar mig inte alls, men är lite besviken på HBL - igen. Allt oftare den sista tiden har de nedlåtit sig till just clickbaitrubricering, och refererar i det här fallet kvällspressen.

Följande steg var nu att barnombudmannen uttalat sig. Även i intervjun med honom går frågan över till att handla om helt andra saker ("Sanotaan, ettei tässä olla luopumassa mistään, mutta kyllähän se nyt siltä näyttää, jos sanaa isänpäivä ei saa enää käyttää.") men hans kommentarer publiceras som om de rakt av kommenterade just fågan om de här två aktuella daghemmen. Och HBL clickbait-rubricerar igen: "Barnombudsmannen ryter till om fars dag". Aj, det gjorde han?

Ska vi ta och lugna ner oss lite? Ta ett djupt andetag. Ingen försöker förbjuda farsdagen. Ingen har heller förbjudit någon att använda ordet farsdag. Ej heller vill någon ta bort föräldrars rätt att kalla sig pappa eller mamma. Två (2) daghem har valt att bredda konceptet - det är inget att sätta kaffete i vrångstrupen för.

Personligen förstår jag inte varför farsdag och morsdag behöver uppmärksammas så mycket i skolor och daghem. Alla kan ju fira hemma bäst de vill. Minns också alla de där infö-farsdagen-pysslen i skolan då läraren antingen inte hade koll på vilka elever som t.ex. saknade endera föräldern eller hade annars svåra relationer till dem. Och som elev ville man inte gärna säga till, heller. Sedan halvdiskreta viskade ursäkter åt det barn det gällde som då bara fick ännu mera uppmärksamhet och blev mer generat. För dem som inte själva saknar en förälder är det lätt att säga (som brnombudsmannen) att barn inte alltid kan skyddas mot besvikelser, men jag tycker inte själv att besvikelse ens är rätt ord här. För mig var farsdagarna både sorgliga och pinsamma. Min far var inte bara frånvarande utan också gravt alkohliserad. Det var något som "alla" visste om men som ändå inte riktigt var okej att tala om. Därför blev det ibland jättekonstig stämning på farsdagspysslen. Jag brukade låtsas att det var okej och att jag skulle skicka det jag gjort åt pappa i Sverige, att vi hade en närmare relation än vi i verkligheten hade, men såvitt jag minns blev de här sakerna och korten oftast g(l)ömda i något skåp hemma hos mamma. Varför blev det mitt jobb som barn att låtsas för att inte förstöra stämningen?

Och varför kan inte ens ett par daghem ifrågasätta sina vanor kring dessa dagar utan att det blir ett jäkla ramaskri?

Publicerad 03.11.2017 kl. 16:23

Fpa och jag - vilse i byråkratidjungeln

Blir helt frustrerad på Fpa. De har under en veckas tid krävt tre helt olika saker av mig i samma ärende, eller rättare sagt så har ett och samma krav på bilagor under samma korta tid förändrats enligt följande:

 

Version 1:

Verifikat på de boendeutgifter som du anger: kopia av räkningar, och för hemförsäkringens del dessutom en kopia av försäkringsbrevet. Om du vill att en räkning ska betalas direkt till faktureraren ska du antecka en uppgift om detta på den kopia av räkningen som du lämnar in som bilaga.

Blev lite förvånad då jag inte angett några nya boendeutgifter, alltså sådant som antingen skulle ha förändrats sedan sist eller bara inte verifierats redan tidigare. Kontaktade dem och frågade. Det visade sig då att uppgifterna de egentligen ville ha gällde helt andra saker...

 

Följande meddelande, version 2:

Vänligen bifoga dessa bilagor till din ansökan senast 13.11.2017:
- studiehandledarens utlåtande om hur dina studier har framskridit och när du förväntas utexamineras
- ange uppgifter om hur du ansökt om förvärvsarbete under dina studier, ifall du arbetat bör du lämna in lönespecifikationer samt kontoutdrag för de senaste två månaderna.

I det här skedet kontaktade jag en studierådgivare och frågade av henne vad "studiehandledarens utlåtande" kan syfta på och av vem jag ska be om ett sådant. Hon föreslog att jag skulle fråga Fpa ifall de har en blankett för saken eller om det är fritt formulerat som gäller. Det gjorde jag, och fick då följande svar...

Följande meddelande, version 3:

Hej!
FPA har ingen skild blankett för detta. Det räcker med att du lämnar in en kopia på studieregistersutdrag och en fritt formulerad text om när du kan förväntas bli färdig.

Ovanstående har jag skickat in redan tidigare, för ett alldeles kort tag sedan, och inget har förändrats sedan dess. Har nu beställt ett studieregisterutdrag att skicka in (det hade jag kunnat göra redan tidigare om de från början bett om just det).

Försöker förstå hur "studiehandledarens utlåtande" kan betyda samma sak som "kopia på studieregistersutdrag och fritt formulerad text". Och är jävligt trött på hur mycket tid och energi denna instans kräver av mig just då jag försöker avsluta min avhandling. Skulle hellre fokusera på den nu än att jaga efter människor i onödan och svettas över ifall ansökan månne blir godkänd i denna version eller inte.

Giv mig styrka.

Publicerad 02.11.2017 kl. 16:06

Sen helguppdate - bokmässan, karaten, filosoficafét.

Trött start på veckan. Skrivstress, där arbetet och koncentrationen dessutom avbryts av Kela som först skickar sista-minuten-meddelande om nya bilage-önskemål bara för att följande dag påstå att de menade heeelt andra bilagor. Det vill säga extrajobb, stress av rena oförståelsen och dessutom oron för vilken dag jag ska kunna betala nästa hyra.

Helgen var, som väntat, både innehållsrik och riktigt trevlig. Stor del av fredagen spenderades på bokmässan. Meningen var at jag skulle locka nya prenumeranter till Ikaros, men det gick ju kort sagt inget vidare. Övertygade inte en kotte. Annars var det kul att vara på mässan, träfade trevliga människor och fck lyssna på flera intressanta författarsamtal. Kom hem med en (ny) tygkasse full med tidskrifter och en och annan bok också. Men kunde inte låta bli att störas av hur otroligt och ogenerat kommersiell mässan var. Förutom förlag och föreningar fanns där bl.a. även optiker, möbelkedor och leksaksförsäljning. Och all mat till flygplatspris, typ semla och te för 9 euro. Den mest negativa upplevelsen var ändå Böle station. Hoppas jag aldrig behöver spendera extratid där igen. Svinkallt ute, svinkallt inne, ett ensamt litet uppvärmt avsides väntrum med en limsaautomat, för tidigt på plats, försenat tåg. I princip en Ärrä där en kan köpa t.ex. kaffe men ingenstans att sitta och dricka det - aj just, bänkarna i gången där det är så kallt att det kommer rök ur käften. Frös fortfarande när jag kom fram till Åbo, kröp ner under täcket med bok/tidskriftshög och mysiga katter.

Hela lördagen gick istället i karatens tecken, då vårt träningsläger inleddes. Sparktema! Tyvärr gjorde jag ett jätteonödigt misstag och skadade min ena fot, så det blev för min del ett endags-läger, men kul så länge det varade. På kvällen middag - kan nu rekommendera Woolsheds bönburgare - och pubbesök. Samtal om allt från hälsa och åldrande till spel och matematiska formler. Så som det blir när människor från vitt skilda områden umgås.

På söndag vilade jag mest, delvis pga foten, men gick framt kvällen igen på FBF:s filosoficafé. Den här gången med Helena Granström som talade om bl.a. teknologi och vår syn på människans relation till sin omvärld. Mycket tänkvärt och jag kom hem med många råddiga anteckningar. Nästa gång igen om två veckor, men då är jag antagligen på träningsläger igen.

Det med foten är speciellt irriterande då jag varit småförkyld de senaste två veckorna och därför redan missat träning, t.ex. inte sprungit alls. Nu, trots att förkylningen äntligen börjat ge efter, blir det ändå fortsatt träningspaus till följd av skadan. så frustrerande, då både lusten och energin finns! Hoppas nu ha både foten och hälsan i övrigt i skick, och de mest pressande skrivuppgifter undan före nästa träningsläger! Och byråkratin. För den här månaden. Hejaheja.

Publicerad 01.11.2017 kl. 17:05

Helgplaner - bokmässa och träningsläger

Har en händelserik helg framför mig.

Imorgon fredag blir det utfärd till Helsingfors för bokmässan. Syftet med resan är för min del egentligen att stå i monter och marknadsföra tidskriften Ikaros (är sedan ett par veckor med i redaktionsrådet men har inte bidragit med så mycket ännu. Känns bra att kanske kunna göra det såhär.) men hoppas förstås få tillfälle att se mig omkring och kolla in en del av programmet också.

Efter det följer karateläger här i Åbo, två träningar plus middag på lördag och en träning på söndag. Sparktema. Och jag har varit förkyld i snart två veckor. Är på bättringsvägen och tänkte nog delta, har yogat "försiktigt" (ashtangaträning. Hah!) och deltog i måndagens karate. Månne jag inte överlever helgen.

Om det ännu finns ork kvar efter träningarna avslutas söndagen kanske med filosoficafé igen, den här gången talar författaren, poeten och dramatikern Helena Granström. Verkar intressant men beror på orken på söndag.

Det är så irriterande att vara småsjuk men inte tillräckligt dålig för att orka hållas hemma. Har ju normalt med energi men vet att jag borde vila mera för att återhämta mig ordentligt. Svårt.

Publicerad 26.10.2017 kl. 16:16

38, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer