Saker jag gillar på K: Klimatstrejk och krokiteckning

Först av allt: Idag är jag så glad och stolt över alla massor av elever som klimatstrejkat och demonstrerat världen över - också här i Åbo! Hurra!

Tänkteändå skriva om konst och skapande idag. Börjar med lite raklam: Varannan tisdag är det krokiteckning på Kirjakahvila. Lite samma stuk som tidigare vid B-galleria men annan plats. Ingen annan avgift än frivilliga (men rekommenderade) donationer åt kvällens modell. Och lugn, jag är inte själv där som modell. Nästa gång blir alltså den 26.03, kl. 19.

I tisdags var jag själv där och tecknade igen. Det var en bra gång med en modell som vågade ha kul och för egen del bra flyt i tecknandet. Delar några bilder här nedanför.

Följande konst-relaterade grej blir att ladda upp bilder från det nya försöker med 365-utmaningen. Bestämde mig alltså för att försöka på en 365- eller teckna-varje-dag-utmaning och allt gick bra tills jag dränkte hela skissboken i te (!) och därmed mer eller mindre förstörde varje jäkla bild. Men NU orkade jag alltså börja om den 1 mars, och har idag scannat och sparat alla bilder hittills. Samlar nu mod för att sätta upp dem på facebook. (Den obskyra gamla bloggen kan se sej.) Meddelar hit sedan då det är klart.

Glad fredag på er!

2 min.

2 min.

 

2 min

1 min.

1 min.

 

15.03.2019 kl. 17:24

Kvinnodagsjubel!

Vad är det för dag idag?

Nej, det är ingen vanlig dag.

För det är internationella kvinnodag(en)

Hurra, hurra, hurra!

De är också dagen då Juha Sipiläs regering avgick. Inte en dag för tidigt, men några år för sent. Jag vet att det i det här skedet, en månad före valet, egentligen inte spelar någon större konkret roll men visst fan ger det skön, glad-bubblig känsla i magen! Och känns ju fint och symboliskt att det skulle ske just på kvinnodagen!

Hurudant program har jag på kvinnodagen? Nå, ikväll demonstreras det här i Åbo, med start kl 18 på Gamla stortorget. Det blir knappast någon jättedemonstration men gissar på glad stämning efter dagens nyheter om regeringen. Och hoppas att det inte ösregnar.

Så småningom efter demon hade jag tänkt söka mig mot TVO för ett par spelningar. Tyvärr kom idag nyheten att det band som skulle headline-a (Jess and the ancient ones) varit tvungna att ställa in, men de två andra (Spacemothers, Dark Stars) ska fortfarande spela och det för halva inträdet. Tror jag ska gå. Det känns också viktigt att stöda TVO nu, så länge man ens kan göra det. I ett tidigare inlägg nämnde jag hur flera livemusik-venues i Åbo stängt på senare tid och nu har tyvärr också TVO haft problem sedan ett tag. Så vitt jag förstått ska vårens redan bokade spelningar hållas men sedan vet man inte med säkerhet. Sorgligt.

Men i övrigt alltå vinnar-feelis idag! (trots att jag hatar ordet "feelis") Ses på demon, då!

08.03.2019 kl. 16:07

Dagens glädjeämnen

Skrivbehovet är som bekant som störst när något stör en men idag tänkte jag helt som omväxling visa upp min soligare sida och skriva några rader om fina saker som gör mig glad idag:

- Gårdagens Screams from below!-bändkväll på Streetfood bar vid Kåren. Tre band uppträdde i övervåningens trånga : Sunniva, Svarta Havet och estniska Project Dekadenz. Må vara att utrymmet inte var det bästa med tanke på soundet men fina spelningar och fin stämning. Bara en irriterande person i publiken under en av spelningarna. Hoppas liknande ordnas igen snart, det behövs flera go-to-ställen för alternativ musik i Åbo.

- Jag har en ny cykel! Eller "ny", den är väl snarare brand new second hand. En halvbekant som ska flytta sålde erbjöd en fin gammal damcykel i en facebookloppisgrupp för en förmånlig peng och för en gångs skull vara jag tillräckligt snabb på att svara. Hurra! Hämtade fordonet idag, det är en fin, blå gammal tunturi damcykel utan extra finesser som växlar eller handbromsar. En riktig "mommoraider" som man skulle ha sagt i min jeppisungdom. Dessutom är den nästan prick lik min saknade förra cykel. Så nöjd!

- På stan idag (jag skulle köpa ett lås till cykeln) såg jag världens finaste grupp på tre ungar, gissar deras ungefärliga ålder till lågstadieelever, som höll en ivrig och högljudd klimatstrejk-demonstration framför bibban. De hade fina skyltar, många inövade ramsor och slagord och ropade skithårt varje gång folk gick över gatan mot bibban. Hade tänkt ta en bild av dem men blev så rörd att jag fick gå vidare. De stackars barnen hade säkert bara blivit generade av gråtande tanten. Så modigt att stå där på tre man hand och demonstrera!

Att sånt. Fina pipor och trevlig helg på er!

01.03.2019 kl. 17:03

Om skillnaden mellan att vara naken och avklädd

Har den senast tiden funderat en del på vad det innebär att vara klädd/naken. Eller avklädd? Som jag säkert tidigare nämnt här på bloggen extraknäcker jag sedan ungefär ett år tillbaka som modell på en viss arrangörs konstkurser. Jobbet innebär inte alltid men oftast att vara naken. Framför en hel grupp människor som intensivt, visuellt tar in varje aspekt av min kropp och hur den är placerad i rummet. Jag häpnar själv fortfarande över hur bekväm jag är i det jobbet - annars hade jag inte fortsatt. Konstundervisningen är fråga om en trygg miljö och jag känner mig aldrig utsatt.

För ett tag, kanske några veckor sedan hade jag för oanlighetens skull en jobbkeikka dagtid, så att jag gick på jobb först och därifrån till ÅA. En till aspekt av modelljobbet är att jag alltid gör det osminkad, något jag oftast inte tänker desto mera på. Men att gå därifrån till ÅA osminkad var häpnadsväckande svårt! Kände mig avklädd på ett sätt jag inte alls trivdes med och var obekväm i mig själv resten av dagen. Varför?

Jag brukar sminka mig i stort sett varje dag som jag alls rör mig hemifrån, inte så att jag måste ha mejker i ansiktet för att gå ut men roskis eller till butiken eller träningar, men om jag går på jobb (utom modelljobbet, då) eller till Arken (som jag också betraktar som ett jobb) hör det där sminkandet till, nästan lika självklart som att funderar på vad jag ska ta på mig och på vad jag ska göra under dagen. Dessutom njuter jag av att göra det, utom om det är hemskt bråttom.

Jag tänker nu att mitt sminkade ansikte hör till mitt offentliga jag, alltså som motsats till mitt privata jag. Obehaget i att gå utan smink till Arken hör för mig inte ihop med utseendekomplex eller att jag inte kan acceptera hur mitt osminkade ansikte ser ut, utan det är liksom mera känslan av att gå till jobbet i pyjamas. Eller utan behå. Inte en uttrycklig nakenhet men ändå en avkläddhet jag helst bara upplever hemma.

Men så absurt ändå. Att gå från en situation där en uttryckligen är naken och alla andras blickar är på en till en situation där ingen desto mera lägger märke till och känna mig avklädd bara för att en inte har sitt sedvanliga smink. Har ännu inte kommit fram till vad det är som sminket riktigt gör i mitt offentliga jag men en del av "rustningen" är det helt klart. Bland främmande och halvfrämmande människor vill jag kunna upprätthålla en viss karaktär, en gräns mot omvärlden som jag själv har kontroll över.

Men modelljobbet, då? Jag behöver inte interagera med någon i rummet, allra minst de gånger som kursläraren själv håller koll på tiden. Bara finnas där. Särskilt under krokitimmar är det sällan någon som säger någonting ens ut i rummet då det är ett intensivt sätt att jobba och alla är fullt koncentrerade på sitt eget. Under pauserna sedan pratar eleverna med varandra och jag går på paus till det där bakre rummet där jag också byter om. Backstage och ifred, i mina pausmjukisbyxor. Också modellandet är på ett sätt att gå in i en karaktär, att spela en roll framför de andra. Men en roll som inte hör ihop med daglig interaktion, smalltalk och annat jag ärligt talat är skitobekväm med.

Något sådant tänker jag om det hela. Just nu.

26.02.2019 kl. 17:17

The tea-related incident. Motgång i 365-projektet

Igår kväll var jag traditionellt söndagkvälls-rastlös. När jag på senkvällen sorterade oviktiga böcker ur bokhyllan - för att sälja eller donera - råkade jag sparka omkull pallen på vilken jag ställt min tekopp. Resultat: Min så ivrigt startade 365projekt-skissbok blev helt dränkt. Alltså riktigt, riktigt tedränkt. Varje bild är förstörd, varenda en. Inte så att man inte skulle se vad det finns på de flesta men tillräckligt för att de ska se ut som fan.

Blev så otroligt arg och besviken. Över en månads bilder förstörda. En stor del hade jag ju lyckligtvis scannat och dokumenterat men det är ändå inte riktigt samma sak att inte längre ha originalen i skick.

Jag vill ändå fortsätta med projektet men tänker nu att jag istället gör en omstart och då jobbar på enskilda blad istället för i bok. Gillade boken men det här var ju bara för motivationssänkande.

Hade redan ett tag funderat på hur och var jag vill visa mina projektbilder då den återbrukade tumblr-bloggen inte direkt känns spännande. Kanske jag nu fr det uppordnat samtidigt.

Men alltså fan. Så arg man kan bli på sig själv.

25.02.2019 kl. 16:18

Lösa tankar om jobb, studier och motivation

Några lösa tankar en fredag eftermiddag framför datorn:

Jag planerade in en kurs som verkade intressant, Arkitekturen i Åbo (konstvet). Men nu behöver jag själv välja något tema att studera för min kursuppsats, att sedan diskutera med läraren och bygga upp allt runt - vilket förstås egentligen gör det hela intressantare. Men just nu då jag håller på med så mycket annat samtidigt, hade jag nästan hoppats på mera "korvstoppning" alltså litteratur in -> uppsats ut. Äh, det blir intressant. Och jag vet att jag kan på ett snyggt sätt få det att relatera till ämnen jag redan skrivit om bara jag tänkter efter lite.

De ringde i morse och erbjöd en jobbkeikka för nästa veckas tisdag. Vet inte ännu om det blir bara en gång eller för längre tid, men var förstås kul att höra av dem! Meddelade förstås genast åt Fpa. Varför får jag ibland känslan av at de egentligen triumferar de gånger jag inte jobbat "tillräckligt"?

Ha märkt en trevlig beffekt av 365-konstprojektet: Att skapa en grej per dag betyder också att göra en grej klart per dag. Projektet i sig må vara en liten sak men det är jätteskönt mentalt att varje dag ha gjort något helt färdigt. Det händer ju inte annars ofta till vardags för mig.

Det var det. Nu snart fredags- AW.
08.02.2019 kl. 17:58

Nytt försök med 365-konstprojekt!

1 januari 2017 inledde jag mitt första försök till en 365 dagars konstutmaning. Den gången orkade jag fram till en bit in i augusti innan hela projektet strandade.

Jag visste ändå redan då att jag ville försöka igen, men under förra vårens skitmående blev det aldrig av.

Men NU i januari i år har jag börjat pånytt. Inte redan den 1.1 utan en bit in i månaden men ändå. Även denna gång gör jag ganska små saker, oftast i format A5 men ibland kan de sträcka sig mot närmare A4. Jag gör allt i samma skissbok, vilket verkar fungera bra just nu. Bara jag nu lyckas hålla hela projektet levande så blir det förstås flera böcker med tiden.

Teknikerna varierar, men hittills i år har det blivit ganska mycket collage.

Sedan jag väl kom igång har det varit riktigt kul och inspirerande så nu gäller bara att envist hålla fast i utmaningen och fortsätta.

Alla bilder gjorda inom 365-projektet läggs upp på samma blogg som jag använde förra gången, dvs evas365-blog.tumblr.com (ja, helt fantastiskt fantasifullt bloggnamn.)

Titta in ibland!

05.02.2019 kl. 19:23

Papperskrigsjanuari

Gott nytt år, bloggen!

Det här året har inletts i papperskrigets tecken. Eller kan man ens tala om "papperskrig" längre? Ansöknings-, moviverings- och elektronisk blankett-krig, kanske? Har haft två processer på gång samtidigt, varav den ena ännu fortsätter.

För att ta ut min stackars försenade examen har jag behövt ansöka om extra studietid vilket krävde en detaljerad studieplan, vilket i sin tur krävde mailande fram och tillbaka med de fyra olika personer mig själv oräknat som behövde inblandas för att få någon reda i vad jag riktigt saknar/klarar mig utan/kan ersätta i en förändrad examensstruktur. Jag gissade aldig att det skulle vara så oerhört mycket att reda ut. Och tur det. Men nu är planen klar (och genomförbar! Och godkänd!) och en månad in i terminen får jag min studierätt.

Samtidigt har jag grälat med fpa och vissa andra instanser. Jag har inte jobbat tillräckligt för att finansiera mina studier utan varit tvungen att ty mig till fpa. Fpa har nu bestämt sig för att jag genom mina studier satt mig själv i den situationen att jag är förhindrad att söka heltidsarbete eller vara till förfogande för heltidsarbete (vilket i princip är sant. Jag kan inte både studera på heltid och arbeta på heltid) och därför skär de ner i den pengen jag sedan ett tag fått och hänvisar mig till socialväsendet för att få hjälp att planera (!) hur jag ska klara mig på en lägre stödpeng. Fantastiskt. I princip borde jag alltså avbryta studierna för att istället vara arbetslös (förlåt, arbetssökande) eftersom jag tydligen är till större nytta för samhället på det sättet. Jag ska alltså ta examen i vår, så är inte jättemotiverad att avbryta i det här skedet då jag är så nära. Både fpa och andra inblandade instanser torde dessutom vara medvetna om att jag är bereddd att ta emot deltidsjobb när jag hittar nästa passande sådana att söka. Har också nder det senaste året ganska oregelbundet jobbat deltid men nu har jag inte behövts och det kan jag inte påverka själv.

Men åtminstone är studieplanen godkänd. Och idag fick jag igenom min rekordförsenade muntliga finska. Det höll på att skita sig helt på grund av plötslig nervositet på gränsen till socialfobi men själva språket var tydligen okej.

Och jag har börjat äta melatonintillskott för att minska mina sömnsvårigheter.

30.01.2019 kl. 13:21

Mina inredningsallergier, del 2.

Har ett lite tyngre blogginlägg på gång, så tänkte att medan jag funderar och skriver på det så kan jag ju posta lite pausunderhållning. En av mina guilty pleasures är ju heminredningstidningar  dito pinterestpix, och för ett bra tag sedan skrev jag här på bloggen om några trender jag älskade att hata inom heminredning (hittas här.). Sedan dess har jag förstås hittat nya saker att hänga upp mig på, så här kommer nu

Mina heminredningsallergier, del 2:

- När folk som flyttar in i fina gamla hus i stan river fram stockväggar för att ha dem som rustika inredningsdetaljer. En sak om du bor i en stockstuga i skogen någonstans, men alltså typ i fina, gamla empirehus i stadsmiljö. En trend jag bara inte förstår, och som bara verkar sprida sig. Får mig att tycka synd om huset varje gång jag ser det.

- GRÅA barnkamrar. Alltså när inte bara väggarna utan också alla saker i (det helst minimalistiskt inredda) rummet går i en "färg"skala som begränsar sig till toner av grått och vitt. Inte bara ser det trist ut, hur bra är det för barnet? Barn må födas utan komplett färgseende men småbarn lär sig uppfatta kontraster mellan färger redan vid någon månads ålder och ett ett rum med mycket färg kan bidra till att utveckla färgseendet. Bara vuxna gillar grått/vitt (utom t.ex. jag då).

- Inredningsstegar som inte går att använda "på riktigt", alltså för annat än inredning. Så trött på dem. Hitta på något nytt nu, tack.

- Hade tänkt skriva "kalkfärgsommålade antikmöbler" hit, men såg sedan att jag redan hatat det i mitt förra inlägg om saken. Stannar envist kvar på listan.

- Vimpelband i barnkamrar. Speciellt gråvita vimpelband. Det räcker nu.

 

27.11.2018 kl. 17:18

Om Black Friday/Buy Nothing Day och konsumtion

Idag är det antingen Black Friday eller Buy Nothing Day, beroende på vem du lyssnar på och identifierar dig med. Black Friday inleddes som konsumtionshysteridag i USA men termen Black Friday kan även syfta på händelserna i England den 18 november 1910, då 300 protesterande kvinnor våldsamt attackerades av både åskådare och polis, med bl.a. två dödsfall och senare våldsammare protestaktioner som följd. En dag som alltså kan uppmärksammas på flera sätt.

Själv gillar jag tanken bakom Buy Nothing Day. Den här tiden på senhösten är också utan den här dagen helt tillräckligt fylld med olika kommersiella säsongskampanjer, inte minst då vi ännu har julen på kommande.


Sedan är jag också helt medveten om att många börjar bli trötta på konsumtionskritiken riktad mot Black Friday-konceptet. För visst, det är lite medelklassigt - också loppisshopping är roligast om den är frivillig, och det är lätt att kritisera reaköp av de där prylarna man själv kan ha råd med också andra dagar. Och tänk vart vi skulle kunna nå om folka var lika kritiska också årets alla andra dagar. Jag anser ändå att en dag som just den här är ett bra tillfälle att självkritiskt uppmärksamma hur vi konsumerar - också med tanke på den stundande julen och den köphets som följer med den.

Intressant och kul i det här sammanhanget är att vad som korades till årets julklapp är - det återvunna plagget. Det verkar som "återvunnet" här syftar på plagg som är köpta på loppis eller second hand, men återvinning kan ju också vara återbruk av kläder som material.

Det här tänkte jag använda som ursäkt för att dela med mig av några av mina favorittips på enkla återbruksidéer av gamla plagg som är på väg i vad vi finlandssvenskar kallar roskis. Inga hemskt fancy saker men helt okej sådär för eget bruk - och lättlagat. Varsågod:

- Först mer allmänt: spara alla knappar, de kan anvädas till alltmöjligt. Dekoration eller praktiskt bruk. Ibland kan garnet från stickade tröjor återanvändas till nya projekt, ifall det är tillräckligt tjockt - sprätta och nysta. Även t.ex. ärmmuddar från collegeplagg kan återanvändas - se senare tips.

- Av trötta, ihjältvättade t-shirts och andra bomullstrikåplagg kan man göra egna mejkpads: Klipp ut rundlar, lite större än vanliga mejkpads, sätt två på varandra och sy ihop. Går att tvätta i maskin och använda flera gånger!

- Ylleplagg som krympt i tvätten och filtats kan återanvändas som ylletyg, min favorit: Sy vantar! Rita en påsvante runt din egen hand med lite sömsmån, klipp ut och sy ihop två st. Obs: Gör också en kil att sätta in under tummen för passform och rörlighet. Här kommer också de tidigare nämnda ärmmuddarna komma till användning: Sy fast i vanten för bättre passform runt handleden.
- Av samma material kan man också klippa ut värmande sulor att ha i vinterskorna - rita runt din fot istället och klipp. Behöver inte fållas men blir snyggare med en enkel kantsöm.

- Har även ibland sytt kattleksaker av ylle, t.ex. råttor av tre "klyftor" tyg eller bollar av två "åttor" (tänk "sömmen" på en tennisboll) Som fyllning funkar de där kant/restbitarna som blir över när man klipper ut något i tyg.

- Världens lättaste tips som torde kvala in fint som en riktig Pirkkaniksi: Av (helst svarta eller färgade) strumpbyxor kan man göra riktigt bra hårsnoddar. Klipp av ca1,5-2 cm bitar rakt av över benen och dra ut lite så att de "rullar sig". Klart. Låter fånigt, men de ser ut som helt vanliga hårband, syns inte alls att det är strumpbyxor. Av två strumpbyxben kan du få upp till 100 hårsnoddar.

Inser nu att jag säkert borde fixa bilder med beskrivningarna. Ska försöka minnas att ordna det till ett senare inlägg. Trevlig helg!
 

23.11.2018 kl. 16:53

Om män, debatt och marginaliseing

Och debatterandet fortsatte efter Den Stora Debatten. På mansdagen i måndags hölls den så kallade jämställdhetsdebatten i Åbo och den som undrar hur det blev kan bekanta sig närmare via yle arenan. Huvudattraktionen Bard inledde showen redan i god tid före debatten med att i en intervju påstå att han aldrig medvetet provocerat någon (tips: kolla hans twitterkonto) för att under samma intervju kalla dem som deltagit i uppropet mot hans närvaro vid ÅA för "psykiskt sjuka", hävda att det var genusvetarna som stod bakom protesten (det ingick personer från flera ämnen) och hävda att hela ämnet genusvetenskap är ett propagandaverktyg. På twitter kallade han debatten på förhand för män vs kvinnor-debatt. Jag tänker att de som fattade beslutet om att debatten inte fick hållas vid ÅA måste känna sig bekräftade nu.

I debatten stal han sedan största delen av uppmärksamheten genom att ropa och avbryta alla andra och som bonus tala om sig själv i tredje person. Debatten som skulle handla om jämställdhet ur mansperspektiv kom i praktiken att fokusera mycket på ett påstått behov av skilda rum för män och kvinnor pga problem med den "sexuella spänning" och attraktion som ska finnas där när de båda grupperna är tillsammans. (Vad som i denna argumentsvärld gäller för t.ex. homosexuella eller transpersoner känner jag inte till) Vad som hindrar män och kvinnor från att samlas separat redan nu förstår jag personligen inte, annat än att de gånger kvinnor och kvinnoidentifierade krävt eller skapat slutna rum med hänvisning till trygghet (från män) så har det ofta provocerat män helt oerhört. Kanske kåthet är en bättre anledning än trygghet?

 Bard (som i samband med ett uttalande före debatten ogenerat kallat sig själv feminist) verkade nu tillsammans med Mparmpagiannis vara av den bestämda åsikten att feminismen inte är för män, vilket man förstås får tycka vad man vill om även om jag inte håller med dem.

Speciellt bekymmersamt var hur okritiskt och oifrågasatt termen marginalisering kastades omkring i "diskussionen". Det finns mycket marginalisering i vår värld, men att blanda ihop verkligt utanförskap (i vårt samhälle, bl.a. en klassfråga) med upplevelser av att vara utanför är bara inte fruktbart och marginalisering motverkas inte av att begreppet i debatten används för att beskriva någons personliga existentiella ångest.

Ahlbäck och Mannström men också Turkka bidrog sakligt och värdefullt till debatten som tyvärr ändå blev onödigt kaotisk då vissa deltagare inte ansåg sig behöva bete sig som andra. Vad Bard riktigt bidrog med förstår jag fortfarande inte. Önskar också att folk kunde sluta klaga på hur han "tystats", då han trots allt fått fast hur mycket både utrymme och uppmärksamhet inte minst just i det här sammanhanget och speciellt som yle sände det hela - vilket gör själva platsen för hans uttalanden oväsentlig.

Åsikterna om debattens kvalitet verkar ändå gå isär och tydligen finns det de som anser den ha varit nyttig. Själv ser jag ämnet (jämställdhet, ja även ur manligt perspektiv) som mycket viktigt men arrangemangen den här gången har jag fortfarande svårt att se något större värde i.

Nåväl, det är över nu och en glad mansdagsnyhet för mig och många andra var grundandet av en ny feministisk mansförening, Miehet ry. Följer dem med iver och ser speciellt just nu värdet i en förening som vill verka för jämställdhet utan att förstärka polarisering mellan män och kvinnor. De har fått fantastiska mängder osaklig kritik (rörande allt från styrelsemedlemmarnas utseende till de sammas eventuella respektive könstillhörighet/er) och personangrepp, i just den klass som bara visar på behovet av deras existens.

Nu ska jag logga ut och gå hem (ja, jag sitter i Arken och låtsas producerat text. Eller eh, låtsas producera akademisk text alltså. Bloggtext blev det ju) Jämställd onsdagskväll på er!
21.11.2018 kl. 19:48

ÅA och den

Debatten går het om Åbo Akademi och den avbokade så kallade konstruktiva jämställdhetsdebatten, eller "Jämställdhet ur mansperspektiv - en provocerande självklarhet?"  som skulle hållas i ÅAs utrymmen nu i november på den internationella mansdagen.

Det uttalade syftet –att hålla en konstruktiv paneldebatt om jämställdhet – må vara gott, riktigt beundransvärt tillochmed, men man kan ju tycka att den som helt på allvar är intresserad av en konstruktiv debatt hade förstått att agera annorlunda i planeringen av evenemanget. Det första som hördes om hela grejen var när en repressentant för aarrangörerna i slutet av förra veckan gick ut i lokala media om att ha bjudit in Alexander Bard och Johan Mparmpagiannis som talare och före ”paneldebatten” inplanerat en visning av den propagandistiska filmen The Red Pill. Det här ger en minst sagt ensidig bild av både vad som ska debatteras och hur, med tanke på hur nära de inbjudna står varandra. Övriga inbjudna talare framkommer hittills inte.

Hela termen ”konstruktiv debatt” urholkas om det första man gör är att gå ut i pressen med att ha inbjudit Bard och Mparmpagiannis. Ingendera är direkt känd för att hantera debatter vare sig vuxet eller särskilt konstruktivt. men visst, provokativt. Det luktar lite liknande som alla dessa "debatter om invandring" dit det numera är självklart att någon lagom provokativ ytterhögerrepresentant ska inbjudas för att hej, de har ju Starka Åsikter om saken.

Uppmärksamhet fick man nu, och jag gissar att det var syftet - kan man från arrangörshåll verkligen ha förväntat sig en annan reaktion? Före förra veckan var jag knappast ensam om att aldrig ha hört talas om sällskapet bakom arrangemanget (och nej, jag tänker inte nämna deras namn här), men nu vet alla vem de är. Grattis till det då.

I en och samma artikel påpekar både en arrangör och en representant för Yle att avsikten med evenemanget inte är att kränka någon. Vad betyder det ens? Hålls det sådana evenemang idag där man är öppen om att vilja kränka någon, sådär sm syfte med det hela? Nej, tänkte väl det. Ingen anser sig själv göra det. Förlåt nu ifall du sedan blev kränkt ändå.

Ifall någon nu undrar sökte jag förresten upp ordet ”konstruktiv” i Svensk Ordbok och fick följande definition:

”som (på ett positivt sätt) är in­riktad på att bygga upp eller förbättra ngt MOTSATS destruktiv”

För mig rimmar det illa med en talare som refererat till meningsmotståndare som slyna, hora eller neger samt tillsammans med den andra talaren förnekat sexuella trakasserier som samhällsproblem och beskrivit #Metoo-kampanjen som häxjakt. Bygg nu sedan upp en konstruktiv diskussion på de premisserna.

Är Bard inte tillåten att ha en åsikt? Visst är han det, men här vill jag passa på att påminna om att din, och vår allas, åsiktsfrihet inte alls innebär att andra är skyldiga att ge just dig utrymme. Om någon inte vill associeras med det du erbjuder har de all rätt i världen att tacka nej. Som ÅA gjorde.

06.11.2018 kl. 17:31

#MIAUtoo - eller inte?

Jag har säkert skrivit många gånger om mina två katter - Mirjam som adopterades från Tesy (Åbo djurskyddsförening) i samband med min 30-årsdag och Daisy som adopterades via rescueverksamhet för ett par år sedan. De är båda jätteviktiga för mig och jag är innerligt glad att jag fått adoptera just dem. Jag är inte aktiv medlem i någon djurskyddsförening men brukar delta i Tesys grejer ibland då jag kan och delar halvregelbundet bl.a. Tesys, Seys och borttappade-djur-gruppers info på sociala media.

I år satsar Sey (Suomen eläinsuojeluyhdistys) stort på en Kissakriisikampanj om katter, övergivna och försummade katter, vilket vi har alldeles för många av i Finland. Enligt Sey har också antalet hemlösa katter ökat explosionsartat den sista tiden, vilket gör kampanjen önnu mer aktuell. Men. Stort MEN. Vi vet alla att hashtagar blivit en grej i kampanjer, och nu tyckte någon i Sey tydligen att det var jättefiffigt att försöka starta upp hashtagen #MIAUtoo i samband med deras Kissakriisi-kanpanj. Och visst, det var säkert ett sätt att försöka vinna mer synlighet för en i sig viktig och värdefull kampanj. Men nej.

Har idag deltagit i en facebookdiskussion om just den hashtaggen. Vissa ansåg att den är okej med hänvisning till att syftet är viktigt och att ingen äger en hashtag. Andra, jag själv inkluderad, kände sig ändå inte helt okej med den.

Varför inte?

Trots mitt eget djur- och djurskyddsintresse är jag jävligt obekväm med hur lättvindigt #metoo-taggen omformas för andra ändamål. #metoo var fråga om att massor av människor delade med sig av sina personliga upplevelser av sexuella trakasserier och sexuellt våld, i många fall för första gången efter år av tystnad. Tunga och traumatiska saker, att delta var mycket utmanande för många. Oavsett hur mycket jag tycker om djur gillar jag inte hur ett helt skilt syfte hoppar på tåget med #-too-taggar för uppmärksamhetens skull. Jag kommer inte ifrån känslan att redan utnyttjade kvinnor nu används som käpphästar för något helt annat, i en kampanj som låter som ett torrt Metooskämt.

Jag tycker det var förvånansvärt klumpigt planerat av Sey. Jag förstår självklart att det knappast var meningen att kränka någon eller uttrycka sig skämtsamt eller hånfullt om #metoo men tycker någon borde insett risken för att kampanjen av vissa upplevs som just det. Någon fattade beslutet att det ändå var värt att köra med det och just det gnager i mig. Närmast upplever jag väl det som respektlöst.

Nu sitter flera av oss som skulle brinna för syftet och kampanjen men samtidigt starkt ogillar idén med hashtagen och känner oss jävligt kluvna. Någon annan skulle kanske tycka att en hashtag är en småsak men för mig var det här nu något som får mig att tveka till att alls dela kampanjmaterialet på sociala media. Något jag alltså i vanliga fall aldrig skulle tveka att göra. Samtidigt vill jag heller inte avskräcka någon annan från att hjälpa djur. Svårt.

Bidrar här nedan hur som helst med ett par länkar om vad det gäller:
Kissakriisi
YLE-artikel om kampanjen




 

10.10.2018 kl. 18:16

Karateinspiration

Har inlett veckan med ett superbt träningsläger bakom mig men verkar också ha tagit med mig en ny förkylning med hem i bagaget. Vilket betyder massor av träningsinspitration just nu men samtidigt otroligt trött. På måndag drog jag själv träningar och gör det nästa måndag igen. Jag tycker om att också dra träningar ibland, speciellt för våra nya, men hoppas nu bara att jag inte ska bli sjuk på riktigt utan helst också kunna vara med och träna själv under resten av veckan.

Lägret hölls i Vörå och innebar träningar varje dag från torsdag till söndag. Förutom värdklubbens egna instruktörer drogs träningar av en inbjuden brittisk 5 dan karateka, Marie Kellett. På plats fanns även 90-årige Sensei Harada, som anss vara grundaren av vår stil.Trots att det var ett så kallat all grades-läger, alltså ett som välkomnar karatekas på alla nivåer, var träningarna utmanande och jag hittade nog mycket som behöver filas på ordentligt för min egen del.

Alla gäster utifrån fick bo hemma hos instruktören Emma eller i hennes egen dojo, alltså träningslokal. Att alla kunna bo tillsammans gör mycket för umgänget och gemenskapen på träningsläger. Trots att lägren förstås i första hand handlar om träning behöver man också finna tid att ha lite kul tillsammans mellan passen.

Nu ska jag försöka lista ut det smidigaste sättet att ta hem mina katter från skötaren med de sedan helgen ändrade lokalbussturerna här i Åbo...

 

26.09.2018 kl. 16:47

Vågar fokusera på annat igen

Samma dag som jag skrev om byråkratilimbot hade stödpengen från Fpa kommit in på mitt konto, men meddelades förstås först följande måndag. Det konstaterades också, precis som jag kunde förutse, att jag pga mina heltiddstudier inte kan räknas som arbetslös sökande av heltidsjob. Men jag ska fortfarande fortsätta rapportera alltmöjligt till både Fpa och te-centralen. Det kändes i alla fall bra att meddela dem att jag tackat ja till ett jobb, om än både deltids- och tillfälligt sådant. Och jobbat har jag trivts med, precis som i våras.

Den kommande helgen spenderas i Vörå där det hålls träningsläger med självaste Sensei Harada inbjuden. Vi är flera billaster med karatekas på väg härifrån Åbo och jag är så ivrig att komma iväg! Lyckligtvis känner jag att träningsformen börjar vara tillbaka, för det kan bli en både tung och utmanande helg - på ett bra sätt, alltså.

Efter det ska jag igen försöka att på allvar sätta mig ner med min avhandling. På dagens seminarium fick jag ett nytt slutdatum, och det ska jag hålla mig till. Då blir det en ny opresentation av den men utan direkt opposition (sådär enligt alla konstens regler) eftersom jag redan haft en sådan. Blir nog bra det här.

 

19.09.2018 kl. 17:28

40, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer

Mars 2019

Saker jag gillar på K: Klimatstrejk och krokiteckningKvinnodagsjubel!Dagens glädjeämnen

Februari 2019

Om skillnaden mellan att vara naken och avkläddThe tea-related incident. Motgång i 365-projektetLösa tankar om jobb, studier och motivationNytt försök med 365-konstprojekt!

Januari 2019

Papperskrigsjanuari

November 2018

Mina inredningsallergier, del 2.Om Black Friday/Buy Nothing Day och konsumtionOm män, debatt och marginaliseingÅA och den

Oktober 2018

#MIAUtoo - eller inte?

September 2018

Karateinspiration Vågar fokusera på annat igenByråkratilimboPanikvaknande och besök av polisen

Juli 2018

Annans hemförlovning och egna träningsplanerAnnans rehabilitering och min parkyoga

Juni 2018

Sjukhusflytt och lättnadOm åldrande föräldrar och lårbensfrakturer och sånt365 konstumaningen - andra, nej, tredje försöketJag återvänder. Musik, yoga och annan medicin.

April 2018

Påskhelgsupdate inkl löpningsnörderi

Mars 2018

min powersuit - om Den Stora InspirationenSeminarium: Röster om #metooÖverraskande bokrekommendation - Inger Edelfeldt: Fnns det liv på Mars?Omstörtande saker i skallen - skriver om allt annat.Helgens självförsvarkursKvinnodagen 2: Efterkommentar till demonstrationenKvinnodagen och demonstrationKrokikväll och perfektionism

Februari 2018

Gi-klädd omväxling på jobbetFunderingar om överflöd och loppisfyndFunderingar om träning och mental hälsaFunderingar kring facebookgratulationerFödelsedag och skrivnystart

Januari 2018

Trötthet. hälsa och träningNytt år, nytt jobb och lite kroppspositivism

December 2017

Om kampsport och självförsvar - och Hakkarainen