Parkträning - kehonpaino

Tränade i Kuppisparken i dag igen. Bland de gratis yogaträningarna har under sommaren också ibland erbjudits andra träningsformer, och i dag var det instruktörer från Pure move som erbjöd vad som i programmet på finska kallades kehonpaino (Osäker på bästa svenska översättning. T.ex. "kroppsvikt" låter ju fel men "kroppstyngd" bara konstlat..?).

Jag hade inga som helst förhandskunskaper eller egentligen förväntningar heller då jag dök upp. När träningen kom igång var min egen första tanke att "det här är ju liknande grejer som på våra karate-uppvärmningar!". Kehonpainoträningen är alltså kort sagt muskelträning utan redskap, ett koncept som jag gillar eftersom det betyder att man kan träna var man själv vill, t.ex. utomhus som nu, eller fast hemma.

Träningen var helt trevlig och lagom krävande, gick att anpassa enligt egen förmåga och ork. Känner på mig att jag själv kommer ha åtminstone någon grad av träningsvärk imorgon. Trots att jag gillade träningen kommer jag knappast att börja delta i deras motsvarande träningar i studion, mest för att det inte känns aktuellt just nu. Rekommenderar ändå den som är nyfiken att testa!

Samma arrangörer erbjuder ännu denna sommar gratis pilatesträning den 9.8 och sista yogan den 23.8.

Publicerad igår kl. 21:16

Inspis - nytt bloggtema på kommande

Det finns ett gammalt blogginläggsutkast som jag varit och öppnat upp, filat på och sparat igen, flera gånger utan att det ännu heller postats. Och så insåg jag: Det är ju inte ett inlägg, det är flera! Kanske många. Alltför mycket för ett ensamt inlägg, så då delar jag helt enkelt upp det. Det får bli ett eget tema istället. Den närmaste tiden kommer jag därför med (o)jämna mellanrum att posta texter på temat kvinna/40 år, men ändå om olika saker - eller från olika vinklar, om en hellre ser det så. Myter, hälsa/träning, reklam, you name it.

Stay tuned, snart börjar det!

Publicerad 24.07.2017 kl. 16:59

Jacob Hashimoto på WAM

I dag blev det äntligen av för mig att se Hashimoto-utställningen Giants and uncertain atmospheres på Wäiski a.k.a. WAM a.k.a. Wäinö Aaltonens museum. Hade velat göra det länge men olika saker kom emellan.

Hashimotos verk är samtidit minimalistiska och otroligt detaljrika. Bland verken finns också målningar men intressantast känns hand installationer uppbyggda av massor av element, ofta i form som påminner om pappersdrakar. Till och med verkens titlar är är poetiskt superdetaljerade, många av dem kunde passa på något progerockbands setlista. Och jag älskar konstnärer som gör mer än de "behöver"! Det verk man ju sett mest av på förhand är jätteinstallationen Gas giants som fyller ett helt stort rum, men själv föredrog jag nästan hans lite mindre verk. Stillsamt, lågmält vackert och mycket sevärt. Öppen till 24.9.

The Air smelled of Subversion and Boundaries, All Glitter with Bright , Sourceless Light, 2011. (Bild stulen av Galerie Forsblom)

Som bonus kan man samtidigt passa på att besöka fotocentrets Peris galleri i övre våningen och där se Noora Isoeskelis fina utställning Your Gaze is a Loaded Gun. Öppen till 6.8 och inte fullt så farlig som den låter.

Publicerad 18.07.2017 kl. 20:38

Att lägga sig i andras business - om en hund.

Gårdagen blev ju inte precis som tänkt. Slutade med att jag kontaktade lokala djurskyddsföreningen. Jag blir upprörd när vuxna människor gör varandra illa, men vanvård av djur och barn gör mig riktigt f*tt*g.

Över senaste helg och ännu igår har en av min mammas grannar haft en liten hund boende hos sig. Jag har inte själv  varit där mer än på besök, men då jag hälsat på och vi tittat ut har vi ofta sett att hundstackaren varit parkerad där igen. Med parkerad menar jag i det här fallet ensam och med ett kort koppel bunden till antingen mattpiskningsställning eller byktorkställning. Hade alltså inte varit där hela tiden själv men kunnat av egna iakttagelser tilllsammans med mammas och en granntants beskrivningar kunnat pussla ihop följande:

Hunden har alltså hållits ute bunden med vanligt koppel (alltså inte löplina, kopplet fäst till kanske 2 meter), enligt en granne hade den på lördag suttit eller legat ute på gården största delen av dagen, från morgon till kväll. Jag hade själv felaktigt trott (och hoppats) att det varit något mera tillfälligt. Ibland har ägaren/skötaren hållit den sällskap en stund, kelat lite med den eller gått ut med den. Sedan har den legat där. Ensam, bunden och utan skydd mot väder och vind. Det har varit oklart om "skötaren" varit borta hemifrån eller bara inte velat visa sig mycket. Grannen visste också att det var hennes hund men att den annars bor hos hennes föräldrar "på landet".

I går, då det alltså regnat i stort sett oavbrutet hela dagen,  hälsade jag på hos mamma igen. Hon pekade genast: Titta, nu sitter hunden där igen! Det gjorde den. I regnet. Utan något som helst skydd mot vädret, fast i sin korta lilla koppel-lina och utan vattenskål. Gick och ringde på hos grannen ifråga men hon antingen var inte hemma eller öppnade inte. Vi tog in hunden, som var genomvåt och nöjd att få ordentlig torkning och en skål vatten, och lämnade sedan ett skriftligt meddelande på grannens dörr så att hon inte skulle tro att den var t.ex. stulen. Hunden var snäll och tam, verkade annars vara i god form och inte hemskt orolig, kanske lite passiv. Gissar att den nog blir bra omhändertagen i sitt riktiga hem, men det är förstås en gissning. Anmälde inte genast då jag ville tala med "skötaren" först. Kanske 1 1/2 - 2 timmar senare dyker hon upp, varken upprörd, glad eller ens generad, och konstaterar lite slött att kon känner sin hund och att den nog "tycker om att vara ute i regnet" (!). Det spelade ingen roll att jag påpekade att man inte får hålla hundar på det sättet, hennes reaktion var bara att den är mycket ute hemma också och tycker om det. Oberörd och obekymradJag blev så tagen av hennes nonchalans att jag glömde det mesta av min rant. Senare hade hon ändå kommit tillbaka och pratat med mamma igen (säkert trevligare, hon är betydligt snällare än jag är och ogillar konflikter). Grannen hade då rent ut ljugit om hur mycket hunden varit ute ensam och hur mycket hon faktiskt varit med den, gått ut och gå med den osv.

Varför skulle en hund tycka om att sitta och bli påregnad utan möjlighet att söka skydd? Vem skulle överhuvudtaget tycka om det? Om hunden uttrycker glädje när den egna människan kommer och kela med den efter timmar ensam så bevisar den glädjen inte alls att hunden gillar situationen ute, utan är troligtvis ett tecken på att den är glad att återse sin människa. Hundskötargrannen har (i motsats till min mamma och den granne som också oroat sig) inte ens fönster mot gården så någon översikt har hon inte haft.

Lät hur som helst grannen ta tillbaka hunden men kontaktade djurskyddföreningen nu imorse. Där fick jag veta att rådgivande besök (svårt att översätta från finska, osäker på termerna) kunde vara en god idé i det här fallet - grannen i fråga vill väl knappast illa åt sitt djur men det står ju helt klart att hon inte vet hur hon ska ta hand om hunden - men svårt att ordna i verkligheten. Både deras egen djurskyddsövervakare och tillsynsveterinären är nämligen på semester samtidigt - det kan ta ett tag innan någon kan komma och hunden är bara tillfälligt och "skötas" där den varit nu så är det inte sagt att någon hinner besöka medan den ännu är där. Juli månad är med andra ord en bra månad att behandla ditt djur illa. I akuta fall kan man förstås kontakta polisen.

Något jag också häpnar över är att hunden är i 10års-åldern (fick jag veta i efterhand) men att denna person inte på den tiden lärt sig ta hand om den trots att den funnits i hennes familj såpass länge. Vilket ju gör en lite orolig. Men jag har gjort vad jag kunde för den här gången. Är fortfarande både sur, arg och besviken men det kändes hur som helst bättre efter att ha tagit tag i saken alls, och att ha fått reda ut saken med personen från tesy, trots att det kanske inte leder till så mycket den här gången. Synd att ingen av grannarna (mig veterligen) själva vågade göra det, men nu vet jag åtminstone att om hunden dyker upp igen och det alls ser liknande ut så hör jag av mig mycket tidigare nästa gång.

Den som misstänker vanvård av något djur kan också anmäla per formulär på deras hemsida, men snabbare är att ringa. De rekommenderar att man gör det också vid bara misstanke.

Publicerad 12.07.2017 kl. 16:35

Ryggskott och konst

Jag är sämst på att sätta rubrik.

Fick plötsligt ryggskott i onsdags morse, och har i stort sett vilat sedan dess. Tur i oturen att det är juli, inställda planer: en lägenhetsvisning, ett yogapass, ett museibesök. Å andra sidan har jahg heller inte diskat sedan i tisdags...

I dag har jag känt mig bättre, så har haltade iväg en sväng till Arken och parkerade mig framför favoritdatorn. Betalat räkningar, gilla-markerat debattinlägg och satt upp nya bilder på konstbloggen.

Konstbloggen, ja. Har alltså en 365 art challenge på gång sedan 1 januari i år, gör en grej varje dag* i valfri teknik format A5 och postar bilderna på min tumblrblogg. Tumblr känns fortfarande lite trist men annars gillar jag fortfarande projektet. Fungerar fortfarande - bra dagar - som perfektionism rehab för mig. Ligger efter lite just nu men försöker komma ifatt.

Några nyare bilder:

178, Brushes.

177, Censurpoesi - Den korkade försöker bita henne...

168, Luftwaffe.

163, 3 dresses.

Publicerad 07.07.2017 kl. 19:15

Bostadssök och hatade inredningstrender

Sedan en tid tillbaka har jag hållit koll på hyresbostadsläget i Åbo. Jag skulle inte alls ha lust att flytta men borde göra det. Min nuvarande lägenhet är för dyr för mig och trots att jag trivs i den borde det gå att hitta något som passar mig (minst) lika bra för en billigare peng. En sak jag nu tyvärr insett är att min nuvarande lägenhet tydligen är en såkallad "tilaihme". Alltså det skulle ju vara helt toppen, om det inte var för det faktum att jag borde flytta och att alla andra lägenheter med motsvarande kvadratmeterstorlek tydligen är betydligt trängre, i varje fall de jag varit och sett. Genom att flytta till en mindre bostad (speciellt en som är mindre i rena kvadratmeter) skulle jag kunna spara upp till 170 euro i månaden i boendekostnader, men med mina två katter vill jag inte bo för trångt.

Sedan är det här inte den bästa säsongen att söka bostad, mycket erbjuds men inför terminsstarten finns också massor av andra sökande.

För att få utlopp för min hem-frustration har jag satt ihop en liten lista över inredningstrender jag älskar att hata.

NB: Glimten i ögat.

Inredningstrender jag önskar gick om snart:

1. Återbruksprojekt av lastpallar. Helt på fullaste jävla allvar: Det räcker nu! Önskar det fanns anti-lastpalls-filter för både pinterest och vissa facebookgrupper, jag orkar faktiskt inte se flera lastpallsprojekt nu. Vad är grejen? Om en vill göra något av ohyvlade bräden, varför inte bara göra det då? Varför är det så viktigt att de först ska vara hopsatta till en lastpall, om den sedan ändå ska byggas om till något annat? Get over it already.

2. Att inreda med faner. Den här trenden är jag inte bara trött på, utan ogillade redan från början. Fast den trenden kanske börjar vara över snart? Obehandlad faner ser både halvfärdigt och billigt ut.

3. Kalklitir. De första 20 kalkfärgsmålade väggarna jag såg var jättefina. Det följande 50-talet sådana helt okej. Men nu börjar det bara bli tröttsamt. Mest stör jag mig på när folk använder det på fina, gamla möbler och på så sätt gör instant 2015-tal av dem.

4. En mindre grej. De där ljusslingorna med bollar på. Lite samma här som med kalkfärgen, alltså fint de första 20 gångerna. Varför måste alla ha likadant?

5. Dreamcatchers. Orka.

Publicerad 27.06.2017 kl. 15:59

Höstens karateträningar!

Dags att göra lite reklam igen, och den här gången är jag tidigt ute.

Många har säkert redan sin bucketlist för sommaren både färdigplanerad och påbörjad, men hur är det med hösten? Något roligt vill man ju ha kvar också när sommaren är slut, och vad är nu bättre än en terminsstart för att aktivera sig och testa något nytt?

Fr.o.m. denna höst samarbetar vi i AKDS - min karateklubb - inte längre med universitetsidrotten utan med Åbo svenska arbis. Deras kursutbud för hösten finns ute nu, och detta inkluderar nu alltså också vår introduktionskurs i karate! Välkommen med. Anmälningar tas emot först i augusti, men sätt en krux i kalendern redan nu så att det säkert inte glöms. Måndagar var det.

Vi välkomnar alla (som gått ut grundskolan - samma gäller för arbis andra kurser riktade till vuxna) oavsett ålder, kön eller tidigare erfarenhet och kondis. Vi tränar i en mixed grupp, alla tillsammans men enligt sina egna förutsättningar. Ingen tävling, men nog utmaning! Vi brukar få höra att vi är en trevlig grupp.

Vår kursinfo från Arbis hittas här [klick]!

Ses där, då.

Publicerad 22.06.2017 kl. 15:26

Dagens inredning - dass!

Okej, det här blir första gången jag bloggar om någons WC....

Min mamma bor i en Gammal Trähus-lägenhet i området nära akademin. Under tiden huset funnits har hennes bostad bytt skepnad - och storlek - flera gånger och där finns många intressanta lösningar rörande utrymme. Bl.a. finns WC skilt från badrummet, inrymt i en pytteliten skrubb som man når från köket. Vi har många gånger skojat om att hennes lilla WC med sina brädväggar och hasp på dörren är som ett litet dass. Ibland har jag tänkt att det skulle vara kul att "göra" något av det där dass-utseendet och nu i måndags blev det av.

Bland alla andra samlingar av allt möjligt finns en stor mängd gamla vykort, skickade eller köpta av åtminstone tre generationer, och det var medan vi bläddrade bland dem som dekorationsidén föddes. Typisk "dass-inredning" skulle väl vara bilder från gamla årskalendrar, men den som går på dass här får nu istället stans finaste utsikt - från Arizona till Åland! Jag försökte välja ut speciellt snygga/kitschiga/hemska/turistiga eller annars bara lyckade vykort av varierande format, och nu täcks cirka 2 1/2 vägg av dem.

Nu fattas bara den där högen gamla veckotidningar från 60-70-talet...

Blev riktigt fint, men bilden ovan är tyvärr tagen med min gamla mobil.

Publicerad 21.06.2017 kl. 16:23

Sevendays miljölista

Brukar inte aktivt följa med Sevendays listor, men såg miljötänk-listan på flera bloggar och blev inspirerad att skrva något baserat på den! Så här, lite i sista stund, kommer alltså min egen miljölista:

Min inställning till hållbar utveckling:

En term som verkar kunna användas för att sälja nästan vad som helst, tyvärr. Men också något nödvändigt, oundvikligt. För mig inte enbart en miljöfråga utan också en fråga om etik, hur vi (människor) behandlar varandra.

Tre tips hur man minskar avfall:

- Tänk på vad du köper hem. Behöver jag verkligen den här? Minska din konsumtion. Sluta gå på reor - du bara luras att köpa sådant du inte tänkte från början att du skulle ha. Köp inte som "tröst" när du mår dåligt, och skyll inte genast på att du köper second hand utan fundera också på själva köpbeteendet. Allt second hand är inte heller nödvändigt att ha.

- Klassikern: Ta inte massor av onödiga plastpåsar i butiken. Många frukter och grönsaker klarar sig riktigt bra utan (hallå! Limma etiketten direkt på bananskalet!) och om du köper bara några enstaka åt gången kan man sätta flera sorter i samma påse så länge man minns att väga dem skilt. Alla etiketterna på påsen sedan. Många butiker erbjuder idag dessutom helt vettiga flergångspåsar.

- Planera din matlagning åtminstone lite, så du inte köper hem massor av allt bara för att ha i skåpen (som sedan riskerar fara illa innan det äts). Ha koll på vad som finns hemma. Lär dig uppskatta mat av rester. Om du inte vill äta samma sak redan nästa dag, så sätt det i frysen istället för kylen. Storkoka och frys in.

- Bonuspoint: en sak jag inte gör själv men hoppas bekanta mig mera med någon dag är "dykning" alltså dumpsterdiving. Har flera gånger bjudits på jättegod mat gjord av "dykade" ingredienser och också fått se hur mycket riktigt användbara livsmedel som kastas. Ett ganska konkret sätt att minska (!) på avfall, samtidigt som man kan köpa mindre.

Mina val som gör gott för miljön:

Jag äter vegetariskt sedan sent 90-tal. Äter hemskt sällan takeaway, om jag vill äta restaurangmat gör jag det hellre på plats, där den lagats.

Jag slänger nästan aldrig mat, ens rester. Äter allt. Inget ruttet i mitt kylskåp.

Har insett att jag inte måste tvätta håret varje dag. Har också helt slutat färga det. Otroliga mänder kemikalier har brukats bara för mitt hår tidigare...

Äger ingen bil (lätt för mig som bor i centrala Åbo - helt onödigt här). Promenader ger också bra vardagsmotion!

Eftersom jag inte har egen tvättmaskin utan använder husbolagets tvättstuga planerar jag mitt bykande. Aldrig bara t.ex. några par jeans utan fulla maskiner. Det har också påverkat hur jag använder mina kläder. Slänger aldrig en en gång använd t.ex. skjorta i tvättkorgen (om den inte faktiskt är smutsig), utan hänger upp tills jag vill använda den igen.

Mina val som gör skada för miljön:

Jag äter alldeles för mycket portionsförpackat, inte minst i samband med träning. Kvargburkar, proteinbars och -drycker, you name it. Det här betyder massor av plastavfall.

Jag har ofta tänkt att jag gärna följa en striktare vegetarisk diet (närmare vegansk) och t.ex. skära ner på mjölkprodukter, men sedan blir det aldrig riktigt av.

Jag använder smink varje dag. Det är skadligt för miljön på så många olika sätt samtidigt att jag riktigt skäms. Både produktionen, förpackningarna, alla kemikalier som sköljs ner i mitt avlopp varje kväll, fy...

Jag tycker zero waste-livsstilen är:

Beundransvärd och inspirerande! En trend som jag hoppas växer!

En miljöhjälte: Får hjärnsläpp här. Kanske jag kan ta chansen att uppmuntra alla att själva bli framtida miljöhjältar?

Publicerad 11.06.2017 kl. 20:47

Föreläsning: Monty Python ja koominen keskiaika

Jag brukar inte hemskt ofta blogga om föreläsningar (även om tanken ofta slagit mig i samband med t.ex. filosoficaféer och liknande) men tänkte idag göra just det.

I går kväll (onsdag 7.6) hölls en intressant föreläsning på stadsbibban: Rami Mähkä, kulturhistoriker vid Turun Yliopisto, berättade om sin forskning om Monty Python och deras bild av medeltiden: Monty Python ja koominen keskiaika. Föreläsningen var den sista i Turun historiallinen yhdistys Historia Nyt!-serie som pågått under våren. Salen var full, säkert minst lika många Pythonfans som annars historieintresserade. 

Föreläsningen utgick givet till stor del från filmen Monty Python and the Holy Grail, vars medeltidsbild jämfördes med t.ex. sir Walter Scott. Populära uppfattningar om medeltiden kan grovt delas in i medeltiden som ridderlighetens tid (t.ex. Walter Scott) eller medeltiden som mörkrets och råhetens tid (t.ex Monty Python). Fick lära mig att Pythongängets Palin och Jones båda studerat medeltid i Oxford medan Cleese var innerligt trött på hela historieämnet. Enligt Mährä syns det här i form av samtidigt både mänsklighet och avståndstagande i "deras" medeltid.

Det Mähkä studerat, historiekultur, är alltså inte fråga om hur man mest korrekt återger olika historiska perioder, utan hur man uppfattat och uttryckt medeltiden under olika tidsperioder. Trots att medeltiden ofta uppfattats som en mörk och "dålig" tid ("the Dark Ages") har tidsperioden också romantiserats bl.a. under mitten av 1800-talet, då man (enligt Mähkä) tröttnade på att ständigt hylla antiken, och då medeltiden passade bättre ihop med en spirande nationalism. På senare tid hyllades ett mytiskt (medeltida) förflutet också bl.a. i progrocken, men från mitten av 1970-talet blev den ltie passé igen.

En genomgående fråga i föreläsningen är hur Pythongänget överhuvudtaget kom på att göra fars av medeltiden. Mähkä gör en intressant påstående om att synen på medeltiden som en "låg" tid är vad som får den att passa så bra ihop med Pythongängets satir - deras humor är på fars-nivå, och farsen brukar också ses som en "lägre" form av humor. Intressant point.

Drabbades av en stark lust att se MP and the holy grail igen, det var alldeles för länge sedan sist! Dessutom skulle jag säkert se den genom delvis nya "glasögon" nu. Gillar också dessa utom-akademiska föreläsningar som hålls med jämna mellanrum, intressant omväxling för en själv (och bra tillfällen att bekanta sig med sådant som går utanflr det egna ämnesområdet) och också bra med sådana initiativ som för akademikerna och forskningen närmare mannen på gatan.

Publicerad 08.06.2017 kl. 16:13

Happy Jack yoga

I går gjorde jag parkyoga-debut (okej, med undantag för morgonyogan i Raunistula), och hur var det då?

Gårdagens yoga hölls alltså av Happy Jack yoga, och med Jack själv som instruktör, en solskenspositiv kanadensare. Tja, helt enligt mina förväntningar var det ju inte. Ganska mycket prat, massor av glada utrop och gruppgemenskapsgrejer, hälsa på dina grannar, träning med par, ropa och t.o.m. sjunga tillsammans... Ibland kändes de thelt enkelt jätte"amerikanskt" (vaddå fördomar?) och jag hade önskat mera träning och mindre nack. Men roligt var det! Jag ä just den som spontant blir jätteirriterad både på alla slags obligatoriska grupparbeten och sånt här "nu ska vi ha det jättekiva tillsammaaaaaans!! Hur känner ni eeeer??!!?". Men ok, det blev ju kul och var säkert en nyttig utmaning just för mig. Och solen sken och det var ju lite häftigt att yoga tillsammans med säkert över 100 andra leend emänniskor. Uppmuntran att tillsammans sjunga eff-ing Bon Jovi på slutet gick ändå över mina gränser med ordentlig marginal. Men det förlåter jag dem för.

Och: trots att yogan pga alla avbrott kändes "för lätt" medan den pågic, har jag träningsvärk idag. Det var en överraskning! Imorgon, om vädret bara tillåter, ska jag testa igen. Det är samma gäng/stil/whatever (Happy Jack yoga) som står för arrangemangen då igen, men en annan instruktör. Ser fram emot det, och hoppas på bra väder men också på att slippa sång.

Namaste.

Publicerad 07.06.2017 kl. 15:01

Om förmågan att kasta saker

För ett tag sedan fick jag ett meddelande i brevinkastet: mitt mitt husbolag ska inkommande helg hålla vad de skämtsamt kallar "roskaralli", d.v.s. vårstädning hålla i de allmänna utrymmena och en container kommer till gården dit man får föra allt som inte går att kasta i de vanliga sopkärlen, alltså också från sin egen bostad. Skönt, tänkte jag och bestämde mig för att gräva fram allt onödigt och äntligen bli av med det, för man vet ju hur mycket man samlar på sig med åren...

...bara det att det inte hittades. Efter en lång stunds samlande hade jag bara lyckats samla ihop två par skor, en söndrig locktång och funderat lite på att kasta en gammal matta. Mera fanns inte! Blev helt häpen, trodde jag skulle ha hur mycket gammalt skräp som helst. Kom ju sedan ihåg att jag ganska nyligen panikstädat hemma åtminstone en gång och att det inte ens är så länge sedan jag flyttade sist, så mycket skräp rök säkert då. Försöker bara fatta att jag alltså kanske, äntligen blivit en sådan sorts person som klarar av att kasta saker.

Missförstå mig inte, jag uppskattar både sparsamhet och återbruk, men jag är alltså uppväxt i en familj där alltmöjligt sparades och ingenting kastades, till det absurdas gränser. Trodde jag skulle bli galen under tömningen av mammas hus och genomgrävandet av decennier av skräplager, ibland fantiserade om att bara bränna ner hela skiten. Idag grälar vi ofta om hennes senare "samlingar" och ibland gömmer hon saker för mig, men det är kanske en annan historia. Jag var själv länge sådan som sparade alltmöjligt, ofta med eget skapande som ursäkt. Varje gång det skulle rensas hemma hittades onödigheter som "kanske ändå skulle kunna användas till någonting, någon gång...". Det är varken en tjänst för naturen eller privatekonomin att urskiljningslöst spara allt man kan med luddiga ursäkter om möjliga behov i framtiden.

Därför är jag så nöjd nu! Frihet!

Publicerad 06.06.2017 kl. 15:34

Sommarens träningsplaner

Appropå mitt förra inlägg, om att ibland också behöva få fokusera på det enkla, på det som fungerar.

Jag har kommit bra igång med min löpning igen, det har ju den senaste tiden varit helt fantastiskt länkväder med lagom ljumna kvällar, vackra men utan stekhetta. Har ändå sedan några veckor saknat både karaten och yogan som båda pausats för sommaren. Igår kväll blev deet ändå - äntligen - en karateträning av, om än lätt ad hoc i ett visst instruktörspars vardagsrum. Var riktigt kul, och funkar ju så länge man inte är för många. Vi fick inga salturer alls för karaten nu för sommaren, så måste klara oss ett tag med antingen hemma- eller utomhusträning. Lite frustrerande men bättre än ingen träning!

Ser fram emot att snart också yoga mera. För mig funkar det inte (ännu) alls att yoga på egen hand hemma, jag hittar aldrig den fokus som behövs och har mest svårt att hållas stilla. Men från och med nästa vecka inleds den här sommarens parkyogatimmar och i år ska jag delta så ofta jag bara hinner. Lite reklam här: För de som är nyfikna på det, så hålls parkyoga (i Kuppisparken, Åbo) alltså av två olika arrangörer, Pure move och Jooga Lode, men de har samarbetat till den grad att inga av timmarna krockar med varandra. De flesta timmarna är helt gratis, men varannan vecka hålls också 5-eurostimmar där man får chansen att testa på nytt.

Pure Moves parkyoga-info på facebook här.

Och Jooga Lodes här.
 

Publicerad 02.06.2017 kl. 16:23

Leda, byråkrati och impostor syndrome

Och sedan blev det en bloggpaus ändå. Mitt humör har inte varit det bästa, och som vanligt - ju viktigare det känns att skriva, desto svårare blir det att få ihop en text. När det finns både tunga och lättsamma saker jag vill skriva om känns det som jag är oärlig oavsett vilkendera sidan jag ställer mig på.

Just nu är riktigt trött på mig själv. Det är alldeles för mycket som inte riktigt fungerar i mitt liv, samtidigt. Det bakvända är att jag egentligen inte mår dåligt heller, as in "dåligt på riktigt", sådär som förr. Har ingen depression, ingen panikångest. Det är mer som att jag måste handskas med följderna av tidigare dåliga perioder. Byråkrati och förnedring. Men börjar nu också bli allt mer stressad av alla dessa följder, och oroar mig för hur länge jag ska orka. Lagom flummig beskrivning för att undvika detaljer.

Mitt impostorsyndrom (heter det något också på svenska?) dundrar på som vanligt, men verkar ha lagt sig som ett slags dimma över mitt privatliv också (det brukar annars mest röra mer karriär/studie/yrkesrelaterade saker), med samma känsla av att jag lurar människor omkring mig. Att de bara vet int, ser inte, annars skulle de vara lika besvikna hela bunten.

Att ibland helt fokusera på de där enskilda lyckade sakerna, är det vad som håller mig över ytan? Samtidigt leder det ju ibland till att jag distraheras och missar en del av alla de där jobbiga stegen som måste tas nu för att fixa saker igen.

Är det okej att vara nöjd med de där lyckade eller annars bara fina småsakerna i en värld full av saker som strulat till sig? Jag måste få vara det.

Snart kanske jag fixar att skriva mer öppet om de här sakerna, men sådan här text nu först, så att det alls blir skrivet.

Publicerad 31.05.2017 kl. 15:40

Den stora gårdsloppishelgen

Såg att städdagen/siivopuspäivä kom upp på ratatas ingångssida just idag när jag också tänkte skriva om det. Är ett stort fan av städdagen och kan rekommendera evenemanget både för den som vill fynda och den som vill bli av med gammalt krafs. MEN: Vill ju inte vara negativ, men riktigt just nu, inkommande helg, har alldeles förmånga loppisdagar och stadsdelsevenemang tryckts in på samma helg här i Åbo. Egentligen gillar jag alltså den här sortens happenings jättemycket och brukar delta åtminstone som besökare de gånger jag kan, men kommande helg i Åbo ser alltså ut som så:

Lördag: Städdagen i hela stan.

Söndag: Henriks gårdsloppis och Raunistuladagen inkl. gårdsloppis och Biskopsgatans gårdsloppis och Portsan katumarkkinat. Alltså fyra olika loppisevents på en dag trots städdagen hållits dgen innan. När blir marknaden mättad på loppisevents?

Vore trevligt med lite mer utspridda evenemang, så att man faktiskt kunde delta i flera av dem.

Har med morsan planerat att hålla gemensam städdagen-försäljning (tänkte först boka till Henriks gårdsloppis följande dag men såg sedan att det krockade med bl.a. Raunistula, därför städdagen istället) och funderat fram och tillbaka på var vi borde vara. Kom idag fram till att det ju är skönast att vara någonstans "nära hem" så lutar nu mot att placera oss i "Arkenparken"/Tomasparken trots att det knappast kommer hemskt många människor dit. (Bästa ställe med tanke på antalet besökare vore väl Kuppisparken, men är ju så långt dit om man ej har bil). Följande dag kommer alltså många andra att ha försäljning i just samma område (Biskopsgatan med omnejd) men då vill inte vi sitta fast där eftersom vi isåfall missar chansen att gå på annat.

Råddig text med många parenteser idag.

Och så ses vi i kaserngatan/biskopsgatan-korsningen, då!

#ratatasbloggutmaning

Publicerad 24.05.2017 kl. 20:07

38, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer