Vågar fokusera på annat igen

Samma dag som jag skrev om byråkratilimbot hade stödpengen från Fpa kommit in på mitt konto, men meddelades förstås först följande måndag. Det konstaterades också, precis som jag kunde förutse, att jag pga mina heltiddstudier inte kan räknas som arbetslös sökande av heltidsjob. Men jag ska fortfarande fortsätta rapportera alltmöjligt till både Fpa och te-centralen. Det kändes i alla fall bra att meddela dem att jag tackat ja till ett jobb, om än både deltids- och tillfälligt sådant. Och jobbat har jag trivts med, precis som i våras.

Den kommande helgen spenderas i Vörå där det hålls träningsläger med självaste Sensei Harada inbjuden. Vi är flera billaster med karatekas på väg härifrån Åbo och jag är så ivrig att komma iväg! Lyckligtvis känner jag att träningsformen börjar vara tillbaka, för det kan bli en både tung och utmanande helg - på ett bra sätt, alltså.

Efter det ska jag igen försöka att på allvar sätta mig ner med min avhandling. På dagens seminarium fick jag ett nytt slutdatum, och det ska jag hålla mig till. Då blir det en ny opresentation av den men utan direkt opposition (sådär enligt alla konstens regler) eftersom jag redan haft en sådan. Blir nog bra det här.

 

19.09.2018 kl. 17:28

Byråkratilimbo

Terminen har börjat men jag har svårt att komma igång med det egna skrivandet, funderar seriöst på att försöka schemalägga skiten, planera in timmar så att jag blir "tvungen". Såhär på slutrakan, som jag inte gjort sedan början av studietiden. Problemet är nu inte ens så mycket det att skrivmotivationen skulle saknas som det faktum att terminsstarten hittills kantats av byåkrati. Igen en gång. Men i nya former förstås, vore ju för enkelt om man kände hela systemet sedan tidigare trots allt.Jag ser ingen ände på den, utan blir allt mer stressad och okoncentrerad ju mer tiden går.

Min kära vän Fpa, som så vänligt hoppat in och bidragit när bostadsbidrag och oregelbundna inkomster inte räckt till, har nu bestämt sig för att jag absolut ska anmäla mig som arbetslös arbetssökande nu till hösten, officiell Sökare Av Heltdsjobb, och på den vägen ansöka om arbetslöshetsersättning (heter det ens det?). Sedan spelar det ingen roll att jag i min nuvarande situation inte i verkligheten kan ta emot ett heltidsjobb just nu ens om det skulle erbjudas, men hej, regler är ju som bekant till för att följas. Jag passar inte in i alternativen på deras blanketter och de vill hela tiden ha flera bilagor om allt mellan himmel och jord. Och utredningen tar evigheter. Under tiden ska jag tydligen leva på luft och rena ivern.

Under den tid som utredningen hittills pågått har jag redan hunnit bli kontaktad av arbisläraren jag oftast arbetade åt senase vår, jobbkeikkor skulle finnas för mig i varje fall för de närmaste veckorna. Men vad händer med min pågående utredning hos te-centralen om jag tar emot jobb innan den är klar? Skulle ju kännas heldumt att tacka nej till ett, om så tillfälligt, jobb jag tycker om och redan är bekant med, men är rädd att det ska vända hela processen uppochner. Och de kommer knappast gilla vare sig att det bara är fråga om visstid och några timmar i veckan. Har också sett ett -igen, tillfälligt - guidejobb jag borde söka. Helt sådär enligt mig själv alltå, inte för att någon annan tvingar. Men själva utredningen pågår ännu och det känns som jag fastnat i ett byråkratiskt limbo.

Har kontaktat dem (centralen) med frågor om vad jag "får" göra just nu. Väntar. Personen som hittills svarat på mina frågor är åtminstone jättetrevlig, och talar  dessutom flytande svenska.

Och jag skulle ju vilja ha deras beslut någon gång snart. Håller på att bli helt nervös över min ekonomiska situation som fram tills deras beslut är riktigt obehagligt osäker. Omöjligt att planera någonting.

Skitvecka. Hoppas snart ha något roligare att skriva hit.

 

14.09.2018 kl. 15:21

Om kampsport och självförsvar - och Hakkarainen

Det är mycket nu. Läste en kommentar om Teuvo Hakkarainens antastande av Veera Ruoho där kommentatören alltså ansåg att då Ruoho har erfarnenhet av kampsportsträning så ungefär "borde hon klarat av att stoppa honom, bara smällt till honom" istället för at nu klaga efteråt. Hans jäkligt felaktiga handling förminskas förstås. Att en kvinna (eller annan person) "lärt sig slåss" gör det inte till ett mindre fel att antasta henne. Och hans fylla var inte heller någon ursäkt.

De av oss som tränar kampsport får det inte skrivet i pannan, det går inte att se på oss att just vi ägnar oss åt sådan träning - lyckligtvis. Jag vill inte ens tänka på hur många gånger det isåfall snarare än att skydda kunde ha provocerat någon i min närhet till att testa mina gränser. Kampsportsträning ger dig mycket men en sak som det inte gör dig är emptionellt osårbar. Träningen gör dig inte heller okränkbar, och den gör inte så att du slutar uppleva hot eller förnedring eller slutar uppröras av äckligt, förminskande, chauvinisiskt beteende.

Som en viktig detalj kan också nämnas att alla seriösa kampsportsorganisationer ser allvarligt på all eventuell våldsutövning av medlemmar också utanför träningarna. Den som tävla kan mista sin tävlingslicens och inom min egen rörelse - även om det lyckligtvis behövts sällan - utdelas varningar och avstänging.

I vår ska jag gå en självförsvarskurs. Det är en endagskurs i praktiskt självförsvar arrangerad via Arbis, med grundkurs på morgonen och fortsättning på eftrmiddagen. Har svårt att säga vad jag förvntar mig men det blir säkert intressant. I samband med karaten, speciellt då jag varit med och marknadsfört, har jag ofta tillfrågats om självförsvar, ifall karateb "går att använda som självförsvar", om skillnader i kampsports- och självförsvarsträning, även ganska privata frågor som ifall jag själv "behövt använda karate" någon gång. Frågorna om självförsvar är svåra att besvara då de ofta går utanför min egna erfarenhet och jag blir tvungen att mer eller mindre gissa - inte bra. Nå, nu hoppas jag att efter det här kunna ge rakare svar på tal. Och förstås att själv få lära mig användbara grepp, tekniker och vad vi nu gör. Spännande.

Kursen är först i mars. Nu närmast hoppas jag på en lugn och skön jul. Att helt för några dagar kunna läsa tidningen utan att behöva skämmas över att vara finländare vore också helt najs.

 

21.12.2017 kl. 15:28

Julfest på julfest

I fredags var det julfest med karategänget, dn här gången tog vi det lite lugnare, det blev alltså endast en träning (1,5 h) följd av middag ute. Den här gången Storage, som var en ny bekantskap för mig. Deras koncept är lite som modernt nordiska tapas, alltså många smårätter på menyn, varifrån man rekommenderas välja kanske -4 stycken. Maten var god, om än vissa portioner kändes lite väl små. Goda dipsåser följde med precis allt. Kanske testas någon gång igen, även om det för min del trista med menyn var att det fanns bara fyra vegerätter - dvs inget nytt kvar att testa då man ätit där en gång. Och så blev det lite rådd med våra beställningar (inte så konstigt då 10 pers tillsammans beställt sammanlagt 40-50 smårätter...) Men alltså helt kiva t.ex. som inledning på en kväll ute med vänner.

Ikväll, måndag, blir det julfest igen men nu med insten. Kulturvetarna, eller vad än vi heter nuförtiden. Själv är jag alltså etnolog men vi har blivit sammanslagna med folkloristerna till ett gemensamt större ämne. Kan bli skoj! Kändes kul att traska iväg till Arken med vinflaska diskret i väskan. Hoppas det är gott, fick tips av personalen på alko och kom därifrån med en flaska ekologiskt tyskt rödvin som skulle passa till julmat, så om det nu visar sig funka så vet jag ju till julhelgen. Tipsar isåfall.

Nu ska jag gå och uppdatera sminklagret inför kvällen. In i dimman!

 

11.12.2017 kl. 17:17

Fpa och jag - vilse i byråkratidjungeln

Blir helt frustrerad på Fpa. De har under en veckas tid krävt tre helt olika saker av mig i samma ärende, eller rättare sagt så har ett och samma krav på bilagor under samma korta tid förändrats enligt följande:

 

Version 1:

Verifikat på de boendeutgifter som du anger: kopia av räkningar, och för hemförsäkringens del dessutom en kopia av försäkringsbrevet. Om du vill att en räkning ska betalas direkt till faktureraren ska du antecka en uppgift om detta på den kopia av räkningen som du lämnar in som bilaga.

Blev lite förvånad då jag inte angett några nya boendeutgifter, alltså sådant som antingen skulle ha förändrats sedan sist eller bara inte verifierats redan tidigare. Kontaktade dem och frågade. Det visade sig då att uppgifterna de egentligen ville ha gällde helt andra saker...

 

Följande meddelande, version 2:

Vänligen bifoga dessa bilagor till din ansökan senast 13.11.2017:
- studiehandledarens utlåtande om hur dina studier har framskridit och när du förväntas utexamineras
- ange uppgifter om hur du ansökt om förvärvsarbete under dina studier, ifall du arbetat bör du lämna in lönespecifikationer samt kontoutdrag för de senaste två månaderna.

I det här skedet kontaktade jag en studierådgivare och frågade av henne vad "studiehandledarens utlåtande" kan syfta på och av vem jag ska be om ett sådant. Hon föreslog att jag skulle fråga Fpa ifall de har en blankett för saken eller om det är fritt formulerat som gäller. Det gjorde jag, och fick då följande svar...

Följande meddelande, version 3:

Hej!
FPA har ingen skild blankett för detta. Det räcker med att du lämnar in en kopia på studieregistersutdrag och en fritt formulerad text om när du kan förväntas bli färdig.

Ovanstående har jag skickat in redan tidigare, för ett alldeles kort tag sedan, och inget har förändrats sedan dess. Har nu beställt ett studieregisterutdrag att skicka in (det hade jag kunnat göra redan tidigare om de från början bett om just det).

Försöker förstå hur "studiehandledarens utlåtande" kan betyda samma sak som "kopia på studieregistersutdrag och fritt formulerad text". Och är jävligt trött på hur mycket tid och energi denna instans kräver av mig just då jag försöker avsluta min avhandling. Skulle hellre fokusera på den nu än att jaga efter människor i onödan och svettas över ifall ansökan månne blir godkänd i denna version eller inte.

Giv mig styrka.

02.11.2017 kl. 16:06

Sen helguppdate - bokmässan, karaten, filosoficafét.

Trött start på veckan. Skrivstress, där arbetet och koncentrationen dessutom avbryts av Kela som först skickar sista-minuten-meddelande om nya bilage-önskemål bara för att följande dag påstå att de menade heeelt andra bilagor. Det vill säga extrajobb, stress av rena oförståelsen och dessutom oron för vilken dag jag ska kunna betala nästa hyra.

Helgen var, som väntat, både innehållsrik och riktigt trevlig. Stor del av fredagen spenderades på bokmässan. Meningen var at jag skulle locka nya prenumeranter till Ikaros, men det gick ju kort sagt inget vidare. Övertygade inte en kotte. Annars var det kul att vara på mässan, träfade trevliga människor och fck lyssna på flera intressanta författarsamtal. Kom hem med en (ny) tygkasse full med tidskrifter och en och annan bok också. Men kunde inte låta bli att störas av hur otroligt och ogenerat kommersiell mässan var. Förutom förlag och föreningar fanns där bl.a. även optiker, möbelkedor och leksaksförsäljning. Och all mat till flygplatspris, typ semla och te för 9 euro. Den mest negativa upplevelsen var ändå Böle station. Hoppas jag aldrig behöver spendera extratid där igen. Svinkallt ute, svinkallt inne, ett ensamt litet uppvärmt avsides väntrum med en limsaautomat, för tidigt på plats, försenat tåg. I princip en Ärrä där en kan köpa t.ex. kaffe men ingenstans att sitta och dricka det - aj just, bänkarna i gången där det är så kallt att det kommer rök ur käften. Frös fortfarande när jag kom fram till Åbo, kröp ner under täcket med bok/tidskriftshög och mysiga katter.

Hela lördagen gick istället i karatens tecken, då vårt träningsläger inleddes. Sparktema! Tyvärr gjorde jag ett jätteonödigt misstag och skadade min ena fot, så det blev för min del ett endags-läger, men kul så länge det varade. På kvällen middag - kan nu rekommendera Woolsheds bönburgare - och pubbesök. Samtal om allt från hälsa och åldrande till spel och matematiska formler. Så som det blir när människor från vitt skilda områden umgås.

På söndag vilade jag mest, delvis pga foten, men gick framt kvällen igen på FBF:s filosoficafé. Den här gången med Helena Granström som talade om bl.a. teknologi och vår syn på människans relation till sin omvärld. Mycket tänkvärt och jag kom hem med många råddiga anteckningar. Nästa gång igen om två veckor, men då är jag antagligen på träningsläger igen.

Det med foten är speciellt irriterande då jag varit småförkyld de senaste två veckorna och därför redan missat träning, t.ex. inte sprungit alls. Nu, trots att förkylningen äntligen börjat ge efter, blir det ändå fortsatt träningspaus till följd av skadan. så frustrerande, då både lusten och energin finns! Hoppas nu ha både foten och hälsan i övrigt i skick, och de mest pressande skrivuppgifter undan före nästa träningsläger! Och byråkratin. För den här månaden. Hejaheja.

01.11.2017 kl. 17:05

Hur mår den finländska demokratin?

I går gick jag på diskussionstillfället Hur mår den finska demokratin?, arrangerat av FBF med anledning av den finländska demokratins 100-årsjubileum. Eventet hölls i en sal på Koulu, och inleddes med korta föredrag av tre inbjudna talare, vilket sedan precis som på filosoficaféerna följes av öppen diskussion. Talare var historikern Johanna Wassholm, statsvetaren Henrik Serup Christensen och filosofen Hugo Strandberg.

Föredragen inleddes av Wassholm, som talade om vår (Finlands) demokrati ur ett historiskt perspektiv och om hur den inte alls alltid varit något självklart eller ens nödvändigtvis setts som eftersträvansvärd. Hon påpekade att vår nyvunna demokrati den första tiden efter självständigheten ifrågasattes både i vänster- och högerpressen.

Serup Christensen höll kvällens mest provocerande föredrag, där han inledde med att nämna problem med den representativa demokrati vi har idag (bl.a. en ökad känsla hos medborgarna av att inte kunna påverka och allt mer strategi i politiken), för att sedan presentera alternativ - här nämndes direkt demokrati eller val genom lotteri. Tanken på val genom lotteri kan först verka absurd, men det ligger en del bakom idén, bl.a. att viktiga beslut inte skulle bindas av partipositioner, att folket antagligen skulle representeras mera jämlikt och att risken att bli "vald" (lottad) skulle tvinga alla att verkligen försöka sätta sig in i dagens politiska problem.

Strandberg talade om vår formella (representativa) demokrati har utvecklats med utgångspunkt i upplysningen, kapitalismen och partipolitiken. Han påpekade att den formella demokratin inte är demokrati utan ett verktyg för den, och att den dagen man ser demokratin som något uppnått och färdigt, då har man problem. En (annan) intressant point som Strandberg gjorde var att den offentliga politiska debatten allt mer kommit att bli en fråga om att locka till sig läsare och få reklamintäkter, vilket i hög grad påverkar vilka frågor som över huvud taget diskuteras. Idag är det också allt ovanligare med djuplodande analytiska politiska texter medan provocerande krönikörer genererar "klick" av läsare.

Det var kanske inte helt förvånande att Christensen fick många kommentarer och frågor av publiken, trots att talarnas ämnen överlappade varandra. Någon undrade ifall folk faktiskt kan väntas vara motiverade att sätta sig in i aktuella frågor tillräckligt, på vilket Strandberg replikerade att det ju är ett problem vi har också idag, och där håller jag med. Under vår senaste regering har pinsamt många exempel förekommit där oinsatta personer valt att ignorera den information som funnits till förfogande och velat fatta beslut rakt emot rekommendationer av kunniga. Då frågan kom upp ifall slumpmässigt framlottade personer faktiskt kan anses vara lämpade för beslutsfattande påpekades (minns inte av vilken talare) att frågan om vem som anses lämpad alltid förekommit, och att under historiens gång t.ex. "kvinnor, slavar eller personer under 30" ansetts icke-lämpade.

Jag kan inte referera hela diskussionen här, men kan rekommendera FBFs (Folkets bildningsförbund) diskussionskvällar och filosoficaféer, det brukar alltid bli intressant. Filosoficaféerna hålls på söndagar, mer info hittar man t.ex genom att söka på facebook.

 

 

05.10.2017 kl. 16:11

Höstens arbiskurser

Igår kväll kl 19 satt jag färdigt parkerad framför datorn för att säkert hinna med och få plats på årets yogor (en yoga-flera yogor, right?). Vissa av dem brukar kunna bli fullbokade bara några timmar, så man vill ju vara ute i tid. Nu idag ser jag att flera andra Åbo-ratataiter rapporterat om vilka kurser de anmält sig till i år så tänkte jag också skulle hoppa på det tåget. I år är jag anmäld till:

[x] hatha yoga (grundkurs)

[x] ashtanga yoga (grundkurs pga allt annat opassande tidpunkt)

[x] vinyasa flow yoga (grundkurs).

[ ] karate

Ses där då! Kunde inte bestämma mig för vilka två yogor jag vlle gå så det blev alla tre! Istället skippar jag antagligen campussports yogatimar i år, då karaten ändå inte längre ingår i motionsavgiften. Men vi får nu se.

Och just det, jag skrev kanske redan tidigare att vår karate nu i höst erbjuds i samarbete med Arbis, så passa på att anmäla er till det också! Vi är trevliga och har skitkul på träningarna! Anledningen till att karaten inte står förkruxad på min lista ovan är att jag inte behöver anmäla mig då jag i höst är en av kurslärarna. Så nu kan du dessuto nästan säga att du känner en av lärarna från förr!

23.08.2017 kl. 14:44

Nässelfeber och träningsplaner

Idag har varit en (till) dag då ingenting funkat.

Igår kväll fick jag min första riktiga nässelfeber på länge. Komplett med utslag, frossa, uppsvälldhet och bråkande mage. Det slog till under kvällslänken, fick mig släpad hemvia till jourande apoteket där jag köpte (fel sorts) antihistaminer och sedan vilades resten av kvällen bort. Ibland skulle det vara skönt att inte bo ensam. Idag är jag, efter 10 timmars sömn, fortfarande trött och ögonen har ännu idag varit så svullna att jag mest såg ut att vara på återhämtningen från ansiktsplastik. På grund av tröttheten har jag inte kunnat koncentrera mig på något, får absolut inget vettigt gjort, och lyckades dessutom försena mig från den lägenhetsvisning jag skulle gå på idag. Ännu en lång och onödig promenad djupt in i Nummis och tillbaka.

Jag borde få ändan ur och göra ordentligt allergitest, så jag skulle få bättrekoll på vad allt det är som jag inte tål. Det verkar, också i samband med de lättare allergiska reaktionerna, som om det finns vissa saker jag i princip tål men borde hålla mig från före fysisk ansträngning. Men helt säkert vet jag ju inte förstås. Obehagligt var det hur som helst, men tur i oturen var att jag inte längre får problem också med andningsvägarna (för brukade de också svälla och jag fick tyngre att andas).

Hade tänkt mig att den här veckan skulle få bli en träningstema-vecka, mest för det att jag (igen) missar årets karatehändelse, alltså Summer School i Canterbury. Var där varje år från 2011 till och med 2015, och då jag nu missar hela grejen för andra året i följd tänkte jag hitta på egna aktiviteter här hemma istället. Försökte efterlysa förslag på kul men billiga träningsrelaterade aktiviteter via facebook men fick få svar. Imorgon erbjuds utomhus-yoga på åtminstone två ställen och på torsdag blir det äntligen karateträning igen. Får nu sedan se hur det blir med resten av veckan, idag blir hur som helst definitivt en vilodag.

 

15.08.2017 kl. 17:04

Leda, byråkrati och impostor syndrome

Och sedan blev det en bloggpaus ändå. Mitt humör har inte varit det bästa, och som vanligt - ju viktigare det känns att skriva, desto svårare blir det att få ihop en text. När det finns både tunga och lättsamma saker jag vill skriva om känns det som jag är oärlig oavsett vilkendera sidan jag ställer mig på.

Just nu är riktigt trött på mig själv. Det är alldeles för mycket som inte riktigt fungerar i mitt liv, samtidigt. Det bakvända är att jag egentligen inte mår dåligt heller, as in "dåligt på riktigt", sådär som förr. Har ingen depression, ingen panikångest. Det är mer som att jag måste handskas med följderna av tidigare dåliga perioder. Byråkrati och förnedring. Men börjar nu också bli allt mer stressad av alla dessa följder, och oroar mig för hur länge jag ska orka. Lagom flummig beskrivning för att undvika detaljer.

Mitt impostorsyndrom (heter det något också på svenska?) dundrar på som vanligt, men verkar ha lagt sig som ett slags dimma över mitt privatliv också (det brukar annars mest röra mer karriär/studie/yrkesrelaterade saker), med samma känsla av att jag lurar människor omkring mig. Att de bara vet int, ser inte, annars skulle de vara lika besvikna hela bunten.

Att ibland helt fokusera på de där enskilda lyckade sakerna, är det vad som håller mig över ytan? Samtidigt leder det ju ibland till att jag distraheras och missar en del av alla de där jobbiga stegen som måste tas nu för att fixa saker igen.

Är det okej att vara nöjd med de där lyckade eller annars bara fina småsakerna i en värld full av saker som strulat till sig? Jag måste få vara det.

Snart kanske jag fixar att skriva mer öppet om de här sakerna, men sådan här text nu först, så att det alls blir skrivet.

31.05.2017 kl. 15:40

Jämställdhetsseminariet

I kväll deltog jag alltså i jämställdhetsseminariet, arrangerat av ÅA-ämnesföreningarna Judith, Anomi och SF-klubben. Presentationerna hölls av professor emerita i genusvetenskap Harriet Silius samt av feministpartiets Panda Eriksson och Maria Ikola.

Silius började med att presentera tre olika kvinnor som på varsitt sett varit viktiga i Åbo Akademis historia, men som uppmärksammats hemskt lite: Alma Söderhjelm, Agnes Lundell och Hilma Grankvist. Hon gick sedan i korta drag igenom viktiga datum rörande jämställdhet i Finlands historia. Jag var lite för trött för att riktigt klara av att hålla koncentrationen, men speciellt den första halvan, om de tre ÅA-relaterade kvinnorna var intressant. Så belysande för vems historia som skrivs (och inte skrivs). Silius efterlyste en historik om t.ex. 100 kvinnor som varit betydelsefulla inom ÅA, även innehålladne sådant som den första kvinnliga studerande eller första doktorn. Skulle jag gärna också se.

Eriksson och Ikola berättade om feministiska partiet och om intersektionell feminism som står i centrum för f!:s politik, och om diskriminerinlagstiftning i Finland. De berättade också om hur de besvarat hopplösa frågor och kommentarer, och svarad epå åhörarnas frågor. Riktit intresssant, med huvudpointen att intersektionalitet inte kan vara ett sidointresse att dra in lite ibland utan något som måste få genomsyra all politiken. Och påminde om att ibland då något inte passar in i systemet så kan det faktiskt vara systemet som det är fel på.

Efteråt bjöds det på god pizza + druvsallad. Tyvärr var jag själv för trött för mingel och snack, så jag blev inte långvarig. Helt värt att delta i! Möjligen hade det varit trevligt med flera talare (säger jag trots min trötthet) men fint initiativ hur som helst!

10.05.2017 kl. 19:49

Skrivkramp och jämställdhetsseminarium

Jahapp. Det blev ändå en paus i #ratatasbloggutmaning för mig, hade ju tänkt ta på mig att skriva varannan dag men har nu missat två "varannandagar". Först i lördags då jag (och det här är jag trots allt riktigt nöjd med) inte ens gick nära en dator på hela dagen, och sedan igen igår då texten bara inte blev till för att min skalle var tom. Men ger inte upp, jag vill ändå försöka fortsätta.

Istället för att berätta om vad jag gjort dessa icke-bloggade dagar (skriva avhandling, skriva fpa-ansökning, skriva förklaring åt hyresvärden, skrivaskrivaskriva...) kan jag ju nämna morgondagens program: Ska gå på Anomis, Judiths och SF-klubbens jämställdhetsseminarium! Det här ser jag verkligen fram emot, ska bli spännande! Får skriva mer om det efteråt, förhoppninfsvis ivrigt och med många utropstecken!

Sedan mina studier övergick till att enbart vara fråga om eget skrivande (i motsats till att gå på föreläsningar) har jag överhuvudtaget börjat uppskatta sådant som filosoficaféer och öppna seminarier mer än någonsin. Känns som de håller hjärnan levande, ger nytt syre åt tankarna också när temat inte är något som direkt berör vad jag själv håller på med för tillfället.

Och ute snöar det. Snöar. Solsnöhagelsnösol. Blir inte klok på vädret.

 

09.05.2017 kl. 17:52

Allt eller inget

Min största styrka och svaghet är samma: Beroende på hur man ser på saken, samtidigt min förmåga att fullkomligt gå upp i något jag ägnar mig åt och min oförmåga att hålla resten av mitt liv fungerande under tiden. Just nu skriver jag. Om jag varit lika fokuserad på avhandlingsjäveln redan från början hade den varit klar för minst ett år sedan. Men det hade inte varit hållbart, för samtidigt blir så mycket annat lidande. Mitt hem ser just nu ut som skit och min träning är... tja, närmast obefintlig.

Min kör-till-100-procent-inställning kan vara användbar ibland, för enskilda projekt och kortare tidsperioder, men kombinerat med min perfektionism leder leder den förstås också till att jag lätt bränner helt slut på allt - svårt sedan att ta tag i nästa sak. Och enormt stressande att se allt som blir liggande "tills vidare" för att jag råkar ha snöat in på något annat.

Igår kväll kom jag inte hem före 21-tiden, tänkte jag skulle diska men såg den fina kvällssolen utanför och stack ut på en löprunda istället. Första motionen på en vecka, längs ån och över Kakolabacken i fin vårsolnedgång. Rätt val! Disken står kvar en dag till utan att gnälla men mina nerver hade inte hållit mycket längre.

#ratatasbloggutmaning
 

 

04.05.2017 kl. 20:34

Back on track - ratatas bloggutmaning

Precis exakt just NU ska jag skärpa mig med bloggandet igen. Såg att jag skrev exakt ett (1) inlägg i april, så #ratatasbloggutmaning kom riktigt passande för mig. Jag "lovar" alltså nu att försöka skriva ett blogginlägg varannan dag hela maj månad och hoppas att det här ska hjälpa/tvinga mig att komma igång igen. Kul!

Har skrivit mycket de senaste veckorna, även om jag inte gjort det här på bloggen. Förra veckan skickade jag in min första artikel till ett visst magasin för människan och vetenskapen (Är på mitt eget självklara sätt inte nöjd med texten, men shit! Så kul att ha gjort det!) och nu sitter jag igen med min över-deadline-igen-utdragna jäkla gradu. Jobbar i alla fall flitigt nu, artikeln visade sig vara en bra spark i rumpan. Jag festade inte ens på vappen utan ägnade mig åt skrivande då också - med undantag för en demonstration den 1 maj. Missade den traditionella vänsterdemon men deltog i #nobordersturku-demon.

Till nästa gång ska jag hitta på något att skriva om också, och så hoppas att det funkar med både blogga-varannan-dag-utmaning och konst-varje-dag-utmaning samtidigt. Så ordnat!

 

 

02.05.2017 kl. 21:00

Stress, sömnbrist och försenad gradu

Fy attan, vilken fantasilös rubrik.

Men ja. Det går långsamt framåt med avhandlingen. Egentligen skulle den skickas in nu i månadsskiftet jan-feb, men jag klarade inte av det. Det är egentligen inte själva texten som är problemet utan min egen skalle. Det verkar helt enkelt inte finnas tillräckligt av den där mängden fokus som behövs, jag kan jobba riktigt flitigt i ett par dagar men sedan är jag fullkomligt körd i skallen igen. Vet inte om det mera är stressen som påverkar min nattsömn eller sömnbristen som påverkar min förmåga att prestera. Antagligen båda. Fick nu igen ett nytt datum, till nästa vecka. Ska verkligen försöka knyta ihop den nu, det är så nära och det ska bli så skönt att ha den färdigskriven och ur världen! Så år jag börja jobba mera aktivt på andra saker också, finns mycket som väntar.

Har nu tagit ett par dagar "ledigt" från hela avhandlingen då jag bara gjort annat, och tror nog det behövdes. Nu hoppas jag bara att jag ska hålla ihop för resten av den här våren.

 

10.02.2017 kl. 17:18

39, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer