365 konstumaningen - andra, nej, tredje försöket

Jag har alltid varit bra på att inleda olika inspirerande projekt för att sedan sällan till aldrig avsluta dem. Eller kanske snarare inte slutföra dem. Som t.ex. med förra årets 365 konstprojekt som jag inledde den 1 januari men som rann ut i sanden innan sommaren var slut.

Har länge tänkt att jag ska försöka pånytt i år men så har det inte blivit av, eller ibland har jag gjort en teckning för att sedan inte orka fortsätta (som jag skrev förra gången, har det varit en tung vår). MEN. Nu den 1 juni rev jag igång ett nytt försök till en 365/ teckna-varje-dag utmaning och igår började jag äntligen scanna och redigera teckningar! Jag har inte ännu lagt upp dem på bloggen, då jag inte kunnat bestämma mig för om jag vill använda samma eller göra en helt ny, men senast morgon torde det beslutet vara gjort. Känns riktigt bra i det här skedet, hoppas jag orkar fortsätta den här gången! Mitt första mål är året till slut, sedan 1 juni nästa år.

Än en gång är det samtidigt en utmaning av min inre perfektionist: Gör snabbt, gör enkelt och gör färdigt. I år har jag hittills jobbat i en och samma inbundna skissbok, så formatet blir ibland A5 (1 sida) och ibland A4 (dubbelsida). Nedan några smakprov.
 


Nr 4: Waking upwith fleeing moments of obscure dreams

Nr 20: Sysaker.

Nr 7: Making shit with bobby pins

Nr 21: Broken sunglasses och 22: Self portrait with green t-shirt

26.06.2018 kl. 16:42

min powersuit - om Den Stora Inspirationen

Tänk att ett plagg kan göra så stor skillnad! För ett par veckor sedan köpte jag ett par nya dukar att måla på, som sedan blev stående i väntan på Den stora Inspirationen. (Trots att jag inte ens tror på Den Stora Inspirationen. Om man väntar på den får man inget gjort.) Senaste helg småstädade jag i garderoben och fick min målarskjorta i handen, alltså den där gamla skjortan jag bara använder bara när jag målar. Bestämde mig för att hänga någonstans framme i stället, och när jag följande gång fick den där pyttelilla impulsen att "det skulle vara kul att göra något nu..." tog jag på den och satte mig helt enkelt ner och förberedde material. Utan att vänta på tillräckligt bra idéer. Och redan det där att sätta igång gav mig flera nya idéer, som jag sedan kan jobba vidare på.

Nu är min mening alltså inte att förstora upp ett ensamt klädesplaggs roll i händelseförloppet, men ibland kan det faktiskt hjälpa att bara ta på sig ett "arbets"plagg, på samma sätt som jag "går till jobbet" när jag går till Gula forskarhuset. Ta på skjortan, sätt upp håret, blanda färg/limlösning/whatever, sätt dig ner och börja jobba liksom. Idéerna kommer nog efterhand.

Så dumt. Egentligen visste jag ju det, men hade glömt.

Min powersuit.

29.03.2018 kl. 16:36

Farsdagstankar (Isi 1949-1999)

Farsdagen har diskuterats mycket i höst. Och lugn bara - jag är fortfarande itne ute efter att förbjuda den. Däremot vill jag ge ett litet bloggutrymme åt farsan idag.

Jag hade aldrig något särskilt lätt förhållande till min far, hans alkoholism har jag skrivit om tidigare och han var vare sig särskilt närvarande eller ansvarstagande när jag växte upp - alltså ens före sin flytt till Sverige. Idag är han borta sedan många år, han dog i december 1999, bara ett par dagar före milennieskiftet. Idag har jag inte längre kontakt med någon på hans sida av släkten utan bara på mammas. Det här innebär också att man nästan aldrig pratar om min pappa eller minns honom tillsammans, och de gånger det görs brukar det vara de svåra och mörka sakerna som tas upp, eller ännu hellre små fina vinkar om dem.

Därför är farsdagen för mig numera en dag då jag helt enkelt väljer att minnas farsan. Han hade allvarliga problem, som i längden ledde till hans för tidiga död (han blev 50) men också under de svårare tiderna hade han fina sidor. De där som också känna viktiga för mig att få minnas. Och eftersom ingen annan påminner mig om dem så gör jag det själv - varsågod, Eva:

Farsan (Isi) hade en förmåga att, då han mådde bra, njuta av de små och enkla sakerna i livet. Han hade en röst som, då han mådde bra, lät lite som om han var på väg att brista ut i sång. (Önskar fortfarande att jag skulle råka hitta den rösten på band någonstans. Ibland spelades vardagsbabbel och -käbbel hemma in på kasett i smyg, det var farsan som gjirde det. Kanske han tog banden med sig?) Och ett skratt ända från magbottnen. Han gillade naturen, alltså att bara vara i den, det var äl något slag av frihetslängtan, och var (på gott och ont) full av upptåg. Han hade en dräpande situationshumor och kunde vara avväpnande charmig när det behövdes. Till exempel om jag bestämt mig för att vara sur. Det var därför svårt att tycka illa om honom (då han var nykter) men också att tycka om honom (då han inte var det). Han hade, då han mådde bra, en förmåga att vara närvarande i stunden och att vara genuint sig själv.

Det känns lite konstigt att räkna upp de här sakerna så här skilt för sig, då de här sidorna av honom ju ändå var en så liten del av min vardag tillsammans med honom, men också viktigt. Just för att ingen annan påminner mig om dem - bara om det mörka och hemska. Om alla de gånger som allt det gick fel och var svårt. Och det finns egentligen iinte längre någon att fråga heller.

De här sidorna är vad jag saknar de gånger jag saknar. Något jag blivit tvungen att riktigt medvetet tillåta mig sjäkv att göra.

Vila i frid, tror egentligen inte på sådan som himlar eller livet efter detta men ibland gillar jag tanken på att du skulle vara någonstans där det finns både skog och hav, lägereld och sång, en varm bastu, ett metspö och en båt för utfärder.

12.11.2017 kl. 21:05

Dagens inredning - dass!

Okej, det här blir första gången jag bloggar om någons WC....

Min mamma bor i en Gammal Trähus-lägenhet i området nära akademin. Under tiden huset funnits har hennes bostad bytt skepnad - och storlek - flera gånger och där finns många intressanta lösningar rörande utrymme. Bl.a. finns WC skilt från badrummet, inrymt i en pytteliten skrubb som man når från köket. Vi har många gånger skojat om att hennes lilla WC med sina brädväggar och hasp på dörren är som ett litet dass. Ibland har jag tänkt att det skulle vara kul att "göra" något av det där dass-utseendet och nu i måndags blev det av.

Bland alla andra samlingar av allt möjligt finns en stor mängd gamla vykort, skickade eller köpta av åtminstone tre generationer, och det var medan vi bläddrade bland dem som dekorationsidén föddes. Typisk "dass-inredning" skulle väl vara bilder från gamla årskalendrar, men den som går på dass här får nu istället stans finaste utsikt - från Arizona till Åland! Jag försökte välja ut speciellt snygga/kitschiga/hemska/turistiga eller annars bara lyckade vykort av varierande format, och nu täcks cirka 2 1/2 vägg av dem.

Nu fattas bara den där högen gamla veckotidningar från 60-70-talet...

Blev riktigt fint, men bilden ovan är tyvärr tagen med min gamla mobil.

21.06.2017 kl. 16:23

Bilder från helgen

Har hittat tillbaka till min kamera igen! Missade helgens foto-i-timmen-bloggutmaning men många bilder togs igår ändå. Här följer därför en liten helgsammanfattning med tillhörande bildbomb.

Igår (lördag) gick jag på Kirjakahvilas månadsloppis och lyckades för 10 euro fynda:

- en klänning

- en blazer

- en snygg t-shirt/topp

- 4 skivor (2x Zappa, 1x Steve Vai, 1x Kent)

- 2 armband

- 1 halssmycke (som senare blev morsdagsgåva)

Riktigt nöjd, men glömde ta bilder på mina fynd. På väg från Kirjis såg jag att årets Knit N' Tag-verk kommit upp längs med ån, alltså det här "stickad grafitti" projektet som kunnat ses om vårarna de senaste 2-3 åren. Tog mor med mig på en promenad för att kolla.

Gick först längs ån, där bakom Sibbe, där körsbärsträden äntligen börjat blomma. De måste fotograferas varje år.

Tyvärr minns jag inte vilka som gjort alla skilda verk, så kan inte credda någon här, men vill ändå visa några grejer jag gillade bland Knit N' Tag-projekten:

Årets tema var Finland 100 år, vilket syntes i många verk. Ovan en stickande Suomineito - of course.

Tyckte de här ögonen var coola. Eye see you heter verket. (De är fastsatta med fisknät, så stammen blir inte skadad. Var tvungen att titta efter riktigt nära för att se det.)

Svårt att ta en bra bild av denna, men såg helt fantastiskt ut. Måste ju vara maskinstickat..? Bonuspoäng för den lilla svarta katten.

Detaljbild:

Ett fantastiskt fint landskap i fyra årstider med massor av detaljer - virkade blommor, lavar på stenarna...

Ett annat fint landskap. Gillade de välplacerade molnen och den runda solen. Och...

...den lilla bonusugglan i en hålighet (samma träd).

Fanns massor av fina saker och inte minst detaljer, vi var helt överens om att deltagarna verkar ha satsat mera i år än tidigare i år, de flesta projekt verkade faktiskt planerade och genomtänkta. Och fint med så många olika tekniker. Batteriet i kameran laddade ur innan vi gått klart, så ett par riktigt fina blev o-fotade.

Följande aktivitet: Omplantering av en del av årets frösådd. Blir massor. Om/då det blir för mycket tar vi med överloppsplantor till Siivouspäivä i slutet av månaden. Ses då, antagligen i Kuppisparken.

Glömde (!) helt att titta på eurovisionen, så det blir inga kommentarer om den i år. Mycket sömn istället, det behövdes.

Idag, söndag, började vi dagen med att njuta av sol (Mirjam)...

...och närhet (Daisy). Mina katter har världens vackraste ögon.

Sedan hälsade jag på mor igen because morsdag och utlovad rabarberpaj. Bidrog med glass och presentkort.

Nu i Arken och jagar deadlines (Okej, bloggar just nu men ni vet vad jag menar), eftersom det helt oplanerat blev till och med två helt skriv-fria dagar. Skönt men stressande, å ena sidan vila men å andra sidan arbete som finns kvar att göra. Oh well, helgen susade förbi trots lugnet men livet fortsätter imorgon.

#ratatasbloggutmaning

14.05.2017 kl. 21:30

Sneak peek: 365-konstutmaningen

Oooh, jag använder faktiskt ordet "sneak peek" i ett blogginlägg. Undrens tid är inte förbi. Här kommer en första bild av mitt årslånga 365-konstprojekt.

Ska lägga upp alla bilderna ordentligt bara jag antingen a) hittar en passande scanner att använda eller b) får min "riktiga" kamera ner från Österbotten... Eller så får jag får jag fortsätta med mina högklassiga GammalNokia-bilder... Måste bara minnas att dokumentera under den lilla stund det finns bra dagsljus. Blir hur som helst en bildbomb snart, då jag redan producerat 22 bilder utan att lägga upp någon av dem ännu...

Och eftersom jag till slut förstod att det inte går att använda instagram på min telefon (no matter what) så ändras planen lite och nu ser det ut att bli en skild 365-konstprojekt-blogg, kanske en parallellblogg till den här?

Är fortfarande häpen över hur mycket bättre 365-utmaningen känns nu i år, jämfört med förra året. Riktigt kul har det varit hittills, trots att de där superidéerna inte finns där varje dag. Och varför skulle de behöva göra det? Jag sätter mig ner och skapar något i alla fall och så får det bli vad det blir.

Försökte ju då också men det fungerade inte alls, utan blev bara stressigt och kändes mest som tvång. 365-utmaningen är alltså att göra något varje dag under hela året, och i mitt fall blev det konstutmaning. Jag gör alltså varje dag en teckning, målning, illustration, ett collage eller något annat som passar i det lilla A5-blocket jag för begränsningens skull valt att använda för det här.

Just nu känns det extrabra att ha ett konstprojekt som inspirerar. Har nämligen skadat ena axeln och får som följd ta det en liten paus både från karaten och yogan. Nooooooooo...

Så håll ögonen öppna men ha tålamod med mig - snart kommer projektet också att publiceras!

23.01.2017 kl. 20:51

Pantertanterna

I måndags flyttade den nya katten in! Daisy är lite över 1 år gammal, född i Grekland och flyttade nu hit till Åbo från Helsingfors, i jakt på ett för henne mer passande (lugnare, barnfritt) hem.

Så hur har det gått? Tjaa, inte helt smärtfritt, men det var kanske inte väntat heller. Framsteg sker ändå varje dag. Daisy är rädd för "gamla" katten Mirjam och morrar hotfullt var gång hon ser henne. De är åtskilda nu, Daisy bor i tamburen + badrummet och Mirjam i resten av bostaden. Det här för att den nya i lugn och ro ska få bekanta sig med nya hemmets dofter, ljud och rutiner innan hon konfronteras med den andra katten. Förvånansvärt bra har uppdelningen fungerat hittills. Har inte bestämt färdigt hur länge den ska fortsätta utan vi tar nu dagen som den kommer.

Hurudan är Daisy? Lite skygg, men också hemskt söt, sällskaplig och kelig. Hennes lekfulla sida börjar också komma fram. Och så är hon jättehungrig! Alltid. Hon slukar, närmast inhalerar, sina matportioner så snart hon får dem, allt på en gång. Har förstått att det är typiskt för tidigare gatukatter, att äta upp allt innan någon annan kommer och tar det.

Daisy med den tiggande blicken. Nere till höger favoritleksaken, råttis. (Telefonbild, min kamera är ännu uppe i Österbotten)

Jag hoppas det snart ska funka att låta katterna umgås och att Daisy ska komma över sin rädsla för Mirjam. Hon är ju så snäll och skulle må så bra av kattsällskap!

18.11.2016 kl. 15:37

Vårstress och blomsterterapi

Efter en tung, stressig, gnällig och i största allmänhet jävlig början på veckan, inklusive alla stressmoment, kom den här dagen, en helt vanlig torsdag, och bara råkade vara helt överraskande skön. Här följer en liten blomsterterapi-bildbomb. Varsågod.

Hemma: Födelsedagsorkidén blommar igen, nu för tredje gången på två år.

Var på lunchmöte vid Kirjis. På väg till Arken efteråt valde jag vägen längs ån, där var det är som finast just precis nu. Körsbärsblom i blåsten och som kontrast de intensivt eldröda tulpanerna som slagit ut.

Upplysningsvis: Det vita till vänster i bilden är en lyftande mås.

Promenaden avslutades med biskopsgårdshörnets häggregn som man bara måste ställa sig under och dofta på. Länge.

Fin terapipromenad. Att det sedan tog emot att parkera sig framför datorn med vårsolen utanför fönstret löste jag enkelt: Tog gradun med mig och sae mig ute i solen istället. Riktigt fint, och tro det eller ej, jag jobbade faktiskt bättre än på länge.

12.05.2016 kl. 21:22

Gatuselfie

Såg denna i dag på väg till akademin, och tog en bild som blev en selfie. Och vips blev jag en näsa.

20.10.2015 kl. 22:25

Konst och skymningsutsikt

Några skymningsbilder tagna från konstmuseets trappa i fredags. Var där och såg Nils Dardels målningar, kastade ett öga på samlingarna igen, och satt sedan och tittade på Elisabeth Prices videoverk User group disco. Det senare var för mig en positiv överraskning, jag gillar hemskt sällan videokonst men rycktes med i det här. Mycket suggestivt. Där fanns också Jouna Karsis verk Djup, som nog gick mig förbi. Installationen kändes malplacerad i utrymmet, kanske var det placeringen i sig som gjorde det så svårt att ta till sig. Det var intressant att se Dardel också, jag måste erkänna att jag inte haft koll på hans produktion förutom den döende dandyn... Imponerande variation trots de återkommande karaktärerna, och en nästan impinerande självdistans. 

Kan ju också passa på att påminns om museets fria inträde på fredagskvällar - kl. 16-19. Inte för att det annars heller är dyrt, förstås. Puolalabacken med utsikt och fin arkitektur på köpet.

18.10.2015 kl. 23:43

Friday Therapy?

Okej, rubriken var väl nästan given. Helgens höjdpunkt var alltså utan vidare fredagskvällens konsert med Therapy? Visst, kul och nostalgiskt att äntligen se ett band jag började gilla omkring -94, men också helt enkelt en jäkligt bra spelning! Killarna i Therapy? njuter helt uppenbart fortfarande av att uppträda och hade en publikkontakt och scennärvaro som man bara kan bli glad av. Det blev en del nytt material men också ganska mycket från Troublegum, vilket ju också var vad som mest fick igång alla.

Tog lite foton men finns inga direkta höjdpunkter avbildade eftersom jag förstås inte ens tänkte på kameran då. Men här följer en suddig fiilisbild:

Något som inte syns på bilderna är den äkta gamaldags moshpiten som jag dock själv undvek...

Fick en något oväntad jättesöt kattstämpel på handen vid inträdet.

Sammanfattningsvis, som en av killarna i sällskapet också konstaterade: Lätt en av de bästa spelningar jag sett på Klubi! Skitnöjd!

20.09.2015 kl. 22:37

Big love

Såg detta ehum... konsverk på teaterbron ikväll. (Alltså har de varit dit med svets och lagt fast det?) Det finns de som alltid ska vara värst...

13.09.2015 kl. 20:45

Gårdagens Meillä on unelma-demonstration i Åbo

Lördagen demonstration gick alldeles bra, och tydligen hade allt gått lugnt till. Jag hade nog väntat mig betydligt flera deltagare, men omkring 2000 personer (enligt polisen, uppgifterna verkar gå isär) är ju inte dåligt heller! Många tal hölls, många verkligt lyckade, och på bilden ovan syns kvällens bästa skylt.

Senare på kvällen deltog jag i den officiella efterfesten på Klubi, vilken var OK men nog ebbade ut lite trist mot slutet. Men jag stannade inte heller där hela natten, utan bara såg banden.

Sammanfattningsvis en lyckad och inspirerande dag. Höll på att bli riktigt rörd ett tag (under vissa av talen). Och vilken fin stämning, fantastiskt fint när så många, från så många olika håll, sluter upp kring något så viktigt!

En hel del onödigt "jåmas" har förekommit i tidningarnas kommentarsfält idag, inte bara är det (fortfarande) många som hakat upp sig på termerna mångkulturell och mångkulturalism, utan nu finns det tydligen också stora delar skadeglädje över att "bara 1,1 & av Åbos befolkning dök upp" och ifrågasättande av demonstranternas intelligens och tankeförmåga, förklenande förklaringar och halvdolda hotelser. Och förstås klagomål på media som alltid stöder "vänstern" (Eftersom bara vänstern deltog i demostrationen... eller vänta nu...) och så vidare.

Bittra, cyniska jävlar.

Vi drömmer vidare! Men får inte glömma att gå från dröm till handling.

10.08.2015 kl. 00:25

Dagens lilla DIY

Måste också posta några bilder av denna morgons superenkla DIY-projekt: halsbands"förvaring". Eller vad man ska kalla den. Att klädhängaren är målad beror på en tidigare impuls, tänker nu att det nog varit snyggare med en halt naturell... Men går ju å andra sidan snabbt att göra flera.

Plockade åt mig massor av fina gamla träklädhängare av varierande modell i samband med mammas flytt, så nu blir de använda till det ena och det andra.

Och avslutningsvis en bild på ett tidigare nämnt (men något  svårfotograferat) favoritsmycke:

02.08.2015 kl. 18:40

Kort fotoexpedition

Gick ut på en liten fotoexpedition i går kväll, och hamnade igen på Kakolabacken, trots att det inte var dit jag planerat gå. Men svängde av då det var så mycket människor överallt.

Det var så fint skymningsljus.

Det blev inte så många bilder tagna, men/trots en skön promenad hem genom Portsa.

 

02.08.2015 kl. 16:03

40, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer