Saker jag gillar på K: Klimatstrejk och krokiteckning

Först av allt: Idag är jag så glad och stolt över alla massor av elever som klimatstrejkat och demonstrerat världen över - också här i Åbo! Hurra!

Tänkteändå skriva om konst och skapande idag. Börjar med lite raklam: Varannan tisdag är det krokiteckning på Kirjakahvila. Lite samma stuk som tidigare vid B-galleria men annan plats. Ingen annan avgift än frivilliga (men rekommenderade) donationer åt kvällens modell. Och lugn, jag är inte själv där som modell. Nästa gång blir alltså den 26.03, kl. 19.

I tisdags var jag själv där och tecknade igen. Det var en bra gång med en modell som vågade ha kul och för egen del bra flyt i tecknandet. Delar några bilder här nedanför.

Följande konst-relaterade grej blir att ladda upp bilder från det nya försöker med 365-utmaningen. Bestämde mig alltså för att försöka på en 365- eller teckna-varje-dag-utmaning och allt gick bra tills jag dränkte hela skissboken i te (!) och därmed mer eller mindre förstörde varje jäkla bild. Men NU orkade jag alltså börja om den 1 mars, och har idag scannat och sparat alla bilder hittills. Samlar nu mod för att sätta upp dem på facebook. (Den obskyra gamla bloggen kan se sej.) Meddelar hit sedan då det är klart.

Glad fredag på er!

2 min.

2 min.

 

2 min

1 min.

1 min.

 

15.03.2019 kl. 17:24

Kvinnodagsjubel!

Vad är det för dag idag?

Nej, det är ingen vanlig dag.

För det är internationella kvinnodag(en)

Hurra, hurra, hurra!

De är också dagen då Juha Sipiläs regering avgick. Inte en dag för tidigt, men några år för sent. Jag vet att det i det här skedet, en månad före valet, egentligen inte spelar någon större konkret roll men visst fan ger det skön, glad-bubblig känsla i magen! Och känns ju fint och symboliskt att det skulle ske just på kvinnodagen!

Hurudant program har jag på kvinnodagen? Nå, ikväll demonstreras det här i Åbo, med start kl 18 på Gamla stortorget. Det blir knappast någon jättedemonstration men gissar på glad stämning efter dagens nyheter om regeringen. Och hoppas att det inte ösregnar.

Så småningom efter demon hade jag tänkt söka mig mot TVO för ett par spelningar. Tyvärr kom idag nyheten att det band som skulle headline-a (Jess and the ancient ones) varit tvungna att ställa in, men de två andra (Spacemothers, Dark Stars) ska fortfarande spela och det för halva inträdet. Tror jag ska gå. Det känns också viktigt att stöda TVO nu, så länge man ens kan göra det. I ett tidigare inlägg nämnde jag hur flera livemusik-venues i Åbo stängt på senare tid och nu har tyvärr också TVO haft problem sedan ett tag. Så vitt jag förstått ska vårens redan bokade spelningar hållas men sedan vet man inte med säkerhet. Sorgligt.

Men i övrigt alltå vinnar-feelis idag! (trots att jag hatar ordet "feelis") Ses på demon, då!

08.03.2019 kl. 16:07

Dagens glädjeämnen

Skrivbehovet är som bekant som störst när något stör en men idag tänkte jag helt som omväxling visa upp min soligare sida och skriva några rader om fina saker som gör mig glad idag:

- Gårdagens Screams from below!-bändkväll på Streetfood bar vid Kåren. Tre band uppträdde i övervåningens trånga : Sunniva, Svarta Havet och estniska Project Dekadenz. Må vara att utrymmet inte var det bästa med tanke på soundet men fina spelningar och fin stämning. Bara en irriterande person i publiken under en av spelningarna. Hoppas liknande ordnas igen snart, det behövs flera go-to-ställen för alternativ musik i Åbo.

- Jag har en ny cykel! Eller "ny", den är väl snarare brand new second hand. En halvbekant som ska flytta sålde erbjöd en fin gammal damcykel i en facebookloppisgrupp för en förmånlig peng och för en gångs skull vara jag tillräckligt snabb på att svara. Hurra! Hämtade fordonet idag, det är en fin, blå gammal tunturi damcykel utan extra finesser som växlar eller handbromsar. En riktig "mommoraider" som man skulle ha sagt i min jeppisungdom. Dessutom är den nästan prick lik min saknade förra cykel. Så nöjd!

- På stan idag (jag skulle köpa ett lås till cykeln) såg jag världens finaste grupp på tre ungar, gissar deras ungefärliga ålder till lågstadieelever, som höll en ivrig och högljudd klimatstrejk-demonstration framför bibban. De hade fina skyltar, många inövade ramsor och slagord och ropade skithårt varje gång folk gick över gatan mot bibban. Hade tänkt ta en bild av dem men blev så rörd att jag fick gå vidare. De stackars barnen hade säkert bara blivit generade av gråtande tanten. Så modigt att stå där på tre man hand och demonstrera!

Att sånt. Fina pipor och trevlig helg på er!

01.03.2019 kl. 17:03

Papperskrigsjanuari

Gott nytt år, bloggen!

Det här året har inletts i papperskrigets tecken. Eller kan man ens tala om "papperskrig" längre? Ansöknings-, moviverings- och elektronisk blankett-krig, kanske? Har haft två processer på gång samtidigt, varav den ena ännu fortsätter.

För att ta ut min stackars försenade examen har jag behövt ansöka om extra studietid vilket krävde en detaljerad studieplan, vilket i sin tur krävde mailande fram och tillbaka med de fyra olika personer mig själv oräknat som behövde inblandas för att få någon reda i vad jag riktigt saknar/klarar mig utan/kan ersätta i en förändrad examensstruktur. Jag gissade aldig att det skulle vara så oerhört mycket att reda ut. Och tur det. Men nu är planen klar (och genomförbar! Och godkänd!) och en månad in i terminen får jag min studierätt.

Samtidigt har jag grälat med fpa och vissa andra instanser. Jag har inte jobbat tillräckligt för att finansiera mina studier utan varit tvungen att ty mig till fpa. Fpa har nu bestämt sig för att jag genom mina studier satt mig själv i den situationen att jag är förhindrad att söka heltidsarbete eller vara till förfogande för heltidsarbete (vilket i princip är sant. Jag kan inte både studera på heltid och arbeta på heltid) och därför skär de ner i den pengen jag sedan ett tag fått och hänvisar mig till socialväsendet för att få hjälp att planera (!) hur jag ska klara mig på en lägre stödpeng. Fantastiskt. I princip borde jag alltså avbryta studierna för att istället vara arbetslös (förlåt, arbetssökande) eftersom jag tydligen är till större nytta för samhället på det sättet. Jag ska alltså ta examen i vår, så är inte jättemotiverad att avbryta i det här skedet då jag är så nära. Både fpa och andra inblandade instanser torde dessutom vara medvetna om att jag är bereddd att ta emot deltidsjobb när jag hittar nästa passande sådana att söka. Har också nder det senaste året ganska oregelbundet jobbat deltid men nu har jag inte behövts och det kan jag inte påverka själv.

Men åtminstone är studieplanen godkänd. Och idag fick jag igenom min rekordförsenade muntliga finska. Det höll på att skita sig helt på grund av plötslig nervositet på gränsen till socialfobi men själva språket var tydligen okej.

Och jag har börjat äta melatonintillskott för att minska mina sömnsvårigheter.

30.01.2019 kl. 13:21

Om Black Friday/Buy Nothing Day och konsumtion

Idag är det antingen Black Friday eller Buy Nothing Day, beroende på vem du lyssnar på och identifierar dig med. Black Friday inleddes som konsumtionshysteridag i USA men termen Black Friday kan även syfta på händelserna i England den 18 november 1910, då 300 protesterande kvinnor våldsamt attackerades av både åskådare och polis, med bl.a. två dödsfall och senare våldsammare protestaktioner som följd. En dag som alltså kan uppmärksammas på flera sätt.

Själv gillar jag tanken bakom Buy Nothing Day. Den här tiden på senhösten är också utan den här dagen helt tillräckligt fylld med olika kommersiella säsongskampanjer, inte minst då vi ännu har julen på kommande.


Sedan är jag också helt medveten om att många börjar bli trötta på konsumtionskritiken riktad mot Black Friday-konceptet. För visst, det är lite medelklassigt - också loppisshopping är roligast om den är frivillig, och det är lätt att kritisera reaköp av de där prylarna man själv kan ha råd med också andra dagar. Och tänk vart vi skulle kunna nå om folka var lika kritiska också årets alla andra dagar. Jag anser ändå att en dag som just den här är ett bra tillfälle att självkritiskt uppmärksamma hur vi konsumerar - också med tanke på den stundande julen och den köphets som följer med den.

Intressant och kul i det här sammanhanget är att vad som korades till årets julklapp är - det återvunna plagget. Det verkar som "återvunnet" här syftar på plagg som är köpta på loppis eller second hand, men återvinning kan ju också vara återbruk av kläder som material.

Det här tänkte jag använda som ursäkt för att dela med mig av några av mina favorittips på enkla återbruksidéer av gamla plagg som är på väg i vad vi finlandssvenskar kallar roskis. Inga hemskt fancy saker men helt okej sådär för eget bruk - och lättlagat. Varsågod:

- Först mer allmänt: spara alla knappar, de kan anvädas till alltmöjligt. Dekoration eller praktiskt bruk. Ibland kan garnet från stickade tröjor återanvändas till nya projekt, ifall det är tillräckligt tjockt - sprätta och nysta. Även t.ex. ärmmuddar från collegeplagg kan återanvändas - se senare tips.

- Av trötta, ihjältvättade t-shirts och andra bomullstrikåplagg kan man göra egna mejkpads: Klipp ut rundlar, lite större än vanliga mejkpads, sätt två på varandra och sy ihop. Går att tvätta i maskin och använda flera gånger!

- Ylleplagg som krympt i tvätten och filtats kan återanvändas som ylletyg, min favorit: Sy vantar! Rita en påsvante runt din egen hand med lite sömsmån, klipp ut och sy ihop två st. Obs: Gör också en kil att sätta in under tummen för passform och rörlighet. Här kommer också de tidigare nämnda ärmmuddarna komma till användning: Sy fast i vanten för bättre passform runt handleden.
- Av samma material kan man också klippa ut värmande sulor att ha i vinterskorna - rita runt din fot istället och klipp. Behöver inte fållas men blir snyggare med en enkel kantsöm.

- Har även ibland sytt kattleksaker av ylle, t.ex. råttor av tre "klyftor" tyg eller bollar av två "åttor" (tänk "sömmen" på en tennisboll) Som fyllning funkar de där kant/restbitarna som blir över när man klipper ut något i tyg.

- Världens lättaste tips som torde kvala in fint som en riktig Pirkkaniksi: Av (helst svarta eller färgade) strumpbyxor kan man göra riktigt bra hårsnoddar. Klipp av ca1,5-2 cm bitar rakt av över benen och dra ut lite så att de "rullar sig". Klart. Låter fånigt, men de ser ut som helt vanliga hårband, syns inte alls att det är strumpbyxor. Av två strumpbyxben kan du få upp till 100 hårsnoddar.

Inser nu att jag säkert borde fixa bilder med beskrivningarna. Ska försöka minnas att ordna det till ett senare inlägg. Trevlig helg!
 

23.11.2018 kl. 16:53

Om män, debatt och marginaliseing

Och debatterandet fortsatte efter Den Stora Debatten. På mansdagen i måndags hölls den så kallade jämställdhetsdebatten i Åbo och den som undrar hur det blev kan bekanta sig närmare via yle arenan. Huvudattraktionen Bard inledde showen redan i god tid före debatten med att i en intervju påstå att han aldrig medvetet provocerat någon (tips: kolla hans twitterkonto) för att under samma intervju kalla dem som deltagit i uppropet mot hans närvaro vid ÅA för "psykiskt sjuka", hävda att det var genusvetarna som stod bakom protesten (det ingick personer från flera ämnen) och hävda att hela ämnet genusvetenskap är ett propagandaverktyg. På twitter kallade han debatten på förhand för män vs kvinnor-debatt. Jag tänker att de som fattade beslutet om att debatten inte fick hållas vid ÅA måste känna sig bekräftade nu.

I debatten stal han sedan största delen av uppmärksamheten genom att ropa och avbryta alla andra och som bonus tala om sig själv i tredje person. Debatten som skulle handla om jämställdhet ur mansperspektiv kom i praktiken att fokusera mycket på ett påstått behov av skilda rum för män och kvinnor pga problem med den "sexuella spänning" och attraktion som ska finnas där när de båda grupperna är tillsammans. (Vad som i denna argumentsvärld gäller för t.ex. homosexuella eller transpersoner känner jag inte till) Vad som hindrar män och kvinnor från att samlas separat redan nu förstår jag personligen inte, annat än att de gånger kvinnor och kvinnoidentifierade krävt eller skapat slutna rum med hänvisning till trygghet (från män) så har det ofta provocerat män helt oerhört. Kanske kåthet är en bättre anledning än trygghet?

 Bard (som i samband med ett uttalande före debatten ogenerat kallat sig själv feminist) verkade nu tillsammans med Mparmpagiannis vara av den bestämda åsikten att feminismen inte är för män, vilket man förstås får tycka vad man vill om även om jag inte håller med dem.

Speciellt bekymmersamt var hur okritiskt och oifrågasatt termen marginalisering kastades omkring i "diskussionen". Det finns mycket marginalisering i vår värld, men att blanda ihop verkligt utanförskap (i vårt samhälle, bl.a. en klassfråga) med upplevelser av att vara utanför är bara inte fruktbart och marginalisering motverkas inte av att begreppet i debatten används för att beskriva någons personliga existentiella ångest.

Ahlbäck och Mannström men också Turkka bidrog sakligt och värdefullt till debatten som tyvärr ändå blev onödigt kaotisk då vissa deltagare inte ansåg sig behöva bete sig som andra. Vad Bard riktigt bidrog med förstår jag fortfarande inte. Önskar också att folk kunde sluta klaga på hur han "tystats", då han trots allt fått fast hur mycket både utrymme och uppmärksamhet inte minst just i det här sammanhanget och speciellt som yle sände det hela - vilket gör själva platsen för hans uttalanden oväsentlig.

Åsikterna om debattens kvalitet verkar ändå gå isär och tydligen finns det de som anser den ha varit nyttig. Själv ser jag ämnet (jämställdhet, ja även ur manligt perspektiv) som mycket viktigt men arrangemangen den här gången har jag fortfarande svårt att se något större värde i.

Nåväl, det är över nu och en glad mansdagsnyhet för mig och många andra var grundandet av en ny feministisk mansförening, Miehet ry. Följer dem med iver och ser speciellt just nu värdet i en förening som vill verka för jämställdhet utan att förstärka polarisering mellan män och kvinnor. De har fått fantastiska mängder osaklig kritik (rörande allt från styrelsemedlemmarnas utseende till de sammas eventuella respektive könstillhörighet/er) och personangrepp, i just den klass som bara visar på behovet av deras existens.

Nu ska jag logga ut och gå hem (ja, jag sitter i Arken och låtsas producerat text. Eller eh, låtsas producera akademisk text alltså. Bloggtext blev det ju) Jämställd onsdagskväll på er!
21.11.2018 kl. 19:48

ÅA och den

Debatten går het om Åbo Akademi och den avbokade så kallade konstruktiva jämställdhetsdebatten, eller "Jämställdhet ur mansperspektiv - en provocerande självklarhet?"  som skulle hållas i ÅAs utrymmen nu i november på den internationella mansdagen.

Det uttalade syftet –att hålla en konstruktiv paneldebatt om jämställdhet – må vara gott, riktigt beundransvärt tillochmed, men man kan ju tycka att den som helt på allvar är intresserad av en konstruktiv debatt hade förstått att agera annorlunda i planeringen av evenemanget. Det första som hördes om hela grejen var när en repressentant för aarrangörerna i slutet av förra veckan gick ut i lokala media om att ha bjudit in Alexander Bard och Johan Mparmpagiannis som talare och före ”paneldebatten” inplanerat en visning av den propagandistiska filmen The Red Pill. Det här ger en minst sagt ensidig bild av både vad som ska debatteras och hur, med tanke på hur nära de inbjudna står varandra. Övriga inbjudna talare framkommer hittills inte.

Hela termen ”konstruktiv debatt” urholkas om det första man gör är att gå ut i pressen med att ha inbjudit Bard och Mparmpagiannis. Ingendera är direkt känd för att hantera debatter vare sig vuxet eller särskilt konstruktivt. men visst, provokativt. Det luktar lite liknande som alla dessa "debatter om invandring" dit det numera är självklart att någon lagom provokativ ytterhögerrepresentant ska inbjudas för att hej, de har ju Starka Åsikter om saken.

Uppmärksamhet fick man nu, och jag gissar att det var syftet - kan man från arrangörshåll verkligen ha förväntat sig en annan reaktion? Före förra veckan var jag knappast ensam om att aldrig ha hört talas om sällskapet bakom arrangemanget (och nej, jag tänker inte nämna deras namn här), men nu vet alla vem de är. Grattis till det då.

I en och samma artikel påpekar både en arrangör och en representant för Yle att avsikten med evenemanget inte är att kränka någon. Vad betyder det ens? Hålls det sådana evenemang idag där man är öppen om att vilja kränka någon, sådär sm syfte med det hela? Nej, tänkte väl det. Ingen anser sig själv göra det. Förlåt nu ifall du sedan blev kränkt ändå.

Ifall någon nu undrar sökte jag förresten upp ordet ”konstruktiv” i Svensk Ordbok och fick följande definition:

”som (på ett positivt sätt) är in­riktad på att bygga upp eller förbättra ngt MOTSATS destruktiv”

För mig rimmar det illa med en talare som refererat till meningsmotståndare som slyna, hora eller neger samt tillsammans med den andra talaren förnekat sexuella trakasserier som samhällsproblem och beskrivit #Metoo-kampanjen som häxjakt. Bygg nu sedan upp en konstruktiv diskussion på de premisserna.

Är Bard inte tillåten att ha en åsikt? Visst är han det, men här vill jag passa på att påminna om att din, och vår allas, åsiktsfrihet inte alls innebär att andra är skyldiga att ge just dig utrymme. Om någon inte vill associeras med det du erbjuder har de all rätt i världen att tacka nej. Som ÅA gjorde.

06.11.2018 kl. 17:31

Seminarium: Röster om #metoo

I lördags gick jag på ett Röster om #metoo- seminarium, arrangerat här i Åbo av Svenska kvinnoförbundet. Här kommer nu en liten kommentar, utgående från mina ivirgt ihoprafsade anteckningar under diskussionend gång.

Programmet inleddes av enskilda korta presentationer eller inledande tal av de inbjudna talarna, efter vilket det följde en paneldiskussion. Inbjudna var Jonas Forsbacka, Bicca Olin och Salla Tuori, i paneldiskussionen deltog också Anna Jungner-Nordgren. Jag kom lite sent, så hann höra bara lite av Forsbergs inledning, men han talade bl.a. om att hålla s.k. killmiddagar och om att nå och påverka den "tysta gråa massan".

Olin, som här representerade Regnbgsankan, påminde om att alla inte är cis och/eller hetero, ens i diskussioner om trakasserier, och att många känt sig uteslutna ur #metoo och #dammenbrister-gemenskapen. Hon påpekade också att vi måste kunna tala om när gay- eller transpersoner inte kan bete sig, och även ta sådant förtryck på allvar.

Tuori inledde med att tala om den jämställdhetsdiskurs vi lätt bygger, med bilden av att vi , här, visst är jämställda, att de där problemen finns någon annanstans. Vi normaliserar det våld som sker här runt knuten, men vill gärna lära ut jämställdhet åt andra. Enligt henne gav #dammenbrister just den insikten att det faktiskt händer också just här.

I paneldiskussionen funderades det bl.a. på varför #metoo blev en så stor grej, och ifall ifall hela kampanjen, så som den från vissa håll kritiserats, bara var "rika vita kvinnors kampanj". Jungner-Nordgren svarade att #dammenbrister visserligen var för alla, men att vi måste fundera på vilka som får eller kan höras, med prostituerade som exempel på en utsatt grupp som lätt hamnar i bakgrunden. Forsbacka påpekade, vilket jag måste hålla med om, att den "enkla" paketeringen kanske öppnade upp kampanjen för en större grupp, alltså även för dem som inte är supermedvetna och har koll på alla termer, och kanske just därför också nådde flera av dem som verkligen behövde höra budskapet. Olin höll med om den delen  - en del kanske hade "skrämts bort" av mycket tal om t.ex. "cis" och "trans", men att det i fortsättningen är viktigt att ta med flera.

Frågan ställdes också hur vi nu borde gå vidare. Olin påpekade att det är viktigt att skilja mellan de slutna grupper som behövs för att söka stöd och de öppna sammanhang som behövs för politiska diskussioner. Jungner-Nordgren ansåg att ansvaret nu finns såväl inom utbildningen och hos föräldrar som politiker. Hon påpekade även att kvinnonätverk över partigränserna behövs, för i vissa frågor hittas de gemensamam grunderna. Forsbacka ansåg att det nu behövs förändring både inom lagstiftning och läroplaner. Olin tillade ännu att vi själva måste rösta in folk som tar det på allvar, så att vi får se värdebaserat ledarskap.

Avslutningsvis ställdes frågor av publiken, men hemskt mycket tid till ytterligare diskussion fanns inte.

Det var mycket givande att lyssna på paneldiskussionen, och överraskande mycket fanns det trots akkt att diskutera. Jag hade ärligt talat mest väntat mig att alla sitter och håller med varandra om hur bra och viktigt allt det här har varit, men det kom många konkreta och bra saker.

Riktit till sist fick varje panelist ännu kort kommentera vad vi alla ska göra nu. Enligt Olin: Skriv under alla petitioner och kampanjer, var aktiv och säg ifrån mot objektifiering. Hälp varandra. Enligt Forsbacka: "Vårda inte män, män måste vårda varandra." Enligt Jungner-Nordgren: Alla med politiska positioner ska utnyttja dem, och Sipilä borde bjuda in till klillmiddag. Enligt Tuori: Ta ansvar, stöd varandra, utmana toxisk maskulinitet.

Fint så. Nu framåt!

26.03.2018 kl. 19:43

Kvinnodagen 2: Efterkommentar till demonstrationen

Skulle ju ogärna klaga om det här, men demonstrationen ikväll (som jag skrev om i mitt förra inlägg) var ju lite... trist. Fint initiativ, verkligen, men få deltagare, många arrangörer och ett ganska oklart budskap - möjligen som följd av de många arrangörerna, om alla vill ha synlighet åt just sina egna intressen..? Jag inser ju visst att flera frågor kan samverka eller överlappa, men ibland tror jag det kan vara bra att ha ett klart budskap för sin demonstration. Nu upplevde jag att kvinnodagen/kvinnokampen/feminismen hamnade onödigt mycket i bakgrunden. Sedan kommer jag aldrig riktigt att förstå pointen med att konsekvent dyka upp till alla demos med sin svarta flagga istället för något mer konkret budskap rörande just den demonstrationens tema. I dagens demo fladdrade tre stora svarta flaggor över den lilla folksamlingen så att inte gick att säga vems de var utan de såg ut som "allas". Samtidigt som det var få egentliga skyltar, några återanvända antifascistiska banners på sin höjd.

Okej, nu har jag jåmat. Kändes ändå viktigt att delta.

 

08.03.2018 kl. 18:41

Kvinnodagen och demonstration

Så. Idag är det internationella kvinnodagen, och precis som varje år ska det gnällas om samma saker: "Nähä, så nu får man inte uppvakta kvinnor längre?", "ja men kanske jag gillar choklad och rosor, får jag inte göra det?", "allt har blivit så politiskt, och ni feminister är aldrig nöjda"

Vi tar det en gång till: Kvinnodagen började som socialistiska kvinnors initiativ och ja, den var politisk, en del av kampen för kvinnors rättigheter. Det var först efter att kvinnodagen på 1970-talet uppmärksammats av FN och blivit "deras" temadag som dagen gick allt mer mot en hyllning av kvinnan och allt mer kommersialism snarare än kamp.

Det skulle finnas så många intressantare frågor att diskutera än samma återkommande gnäll om hur man inte längre får hylla kvinnan. T.ex. Finlands envisa profilering som jämställt (för här fick kvinnor faktiskt rösträtt jääättetidigt!!) trots att vi ligger pinsamt högt i statistiken då det gäller våld mot kvinnor. Eller lönenivån inom kvinnodominerade yrken. Eller nästan vad som helst, faktiskt. Men nej, mäns (och kommersiella aktörers) rätt att uppvakta kvinnor på just den här agen är ju bara en så mycket brännande fråga.

För ett par år sedan då jag deltog i en demonstration på kvinnodagen gick jag med på att bli intervjuad av en representant för vår ena lokaltidning. Han inledde intervjun med att mansplaina åt mig om kvinnodagens ursprung, för han hade minsann kollat upp i Wikipedia (!) att den ursprungliga kvinnodagen gick ut på att hylla kvinnor med blommor men att den ju nu blivit något mera politiskt, och vad tycker jag om det? Och fortsatte sedan med lika ledande frågor. Försök nu sedan styra upp en sådan intervju.

I år (om ganska exakt en halvtimme faktiskt) ska jag igen gå och demonstrera, vi samlas på Salutorget i Åbo kl 17 för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation både i Finland och i världen. Facebokevent här.

Jag förhåller mig dubbelt till demonstrationer. Är själv (oftast) obekväm med uppmärksamheten och mängden människor, men deltar ändå om det känns viktigt, och kan bli rent löjligt rörd av en fin demonstration, alltså nivå tårögd. Det är något med gemenskapen och viljan, kraften. Har alltid på förhand vad som känns som världens ästa idé till en skylt eller banner men så ångrar jag mig. Det blir ingen i år heller.

Torilla tavataan!

08.03.2018 kl. 16:11

Meetoo-demo i Åbo kl 18!

Om en timme händer det! Meetoo-demonstration i Åbo - vi ses på torget klockan 18!

Eventsida på facebook hittas här.

Och svenska yles skrev om demon här. (Något konstg rubrik dock)

Varma kläder på och eget ljus och/eller skylt med. Själv gjorde jag en banner igår och hoppas att min lånade anti-patriarkala ordvits passar tillfället.

Upp till kamp!

 

07.12.2017 kl. 16:43

#dammenbrister

Idag känns allting både stort och smått. Det har varit fantastiskt att se genomslagskraften av en veckas intensiva #dammenbrister-aktivitet, men måste erkänna att  bristen på respons bland manliga bekanta gör mig besviken. Borde jag ha poängterat att jag själv hör till dem som skrivit om mina erfarenheter - bara för att få någon att reagera?

Men fastän inte alla skulle lyssna känns det ändå som vi har något stort på gång. Mediabevakningen har varit massiv, initiativet har omskrivits och kommenterats på många håll, och något kommer säkert at hända ännu även om jag inte direkt tror på någon revolution. Eller så kanske ändå? Vem vet?

Det har varit umananade att hålla käften och inte ens i misstag berätta om något av allt som skett inom facebookgruppen där allt samordnades. Gruppen har varit så värdefull, så mycket mer än bara infodelning eller praktisk planering. Personer har öppnat upp om saker de aldrig förr talat om, man har fått skriva av sig, dela med sig, möta värme och stöd, kontakter har knutits, initiativ har tagits, idéer och tankar såtts och vuxit. Människor har mött varandra och erbjudit stöd och hjälp där det behövts och varit möjligt. Redan det! All värme, sympati och - ursäkta klichén - systerskap! Så fint!

Jag har häpnat - och gör det fortfarande om jag ska vara helt ärlig - över hur många liknande historier det finns, hur många, alldeles för många, liknande berättelser det finns om maktmissbruk och likgiltighet. Upprepningen är helt svindlande.

Följer med spänning hur det utvecklas i fortsättningen.

Uppropet hittas här.

De samlade vittnesmålen hittas här.

 

29.11.2017 kl. 16:27

Om farsdagen, HBL och könsneutralitet

Egentligen tvekade jag om det alls skulle vara värt att skriva något om det här, flera har redan gjort de och har kjag nu något mera att bidra med osv... Äh.

Ett par Helsingforsdaghem (av sammanlagt flera hundra) har alltså valt att låta fars- och morsdag bli mera av närståendedagar, dvs att de dagarna välkomna föräldrar eller andra vuxna i barnets närhet oavsett om de är just pappa eller mamma. I går valde bl.a. HBL att skriva om dessa daghems val under värsta könsneutraliserins-clickbait- rubriken och nu rasar hela svenskfinland. De så kallade diskussionerna derailar fullständigt och folk går än en gång åt de inbillade högre makter som de tror vill könsneutralisera hela världen och därmed samtidigt förbjuda all tradition. Samma jävla visa varje gång.

Den derailade diskussionen överraskar mig inte alls, men är lite besviken på HBL - igen. Allt oftare den sista tiden har de nedlåtit sig till just clickbaitrubricering, och refererar i det här fallet kvällspressen.

Följande steg var nu att barnombudmannen uttalat sig. Även i intervjun med honom går frågan över till att handla om helt andra saker ("Sanotaan, ettei tässä olla luopumassa mistään, mutta kyllähän se nyt siltä näyttää, jos sanaa isänpäivä ei saa enää käyttää.") men hans kommentarer publiceras som om de rakt av kommenterade just fågan om de här två aktuella daghemmen. Och HBL clickbait-rubricerar igen: "Barnombudsmannen ryter till om fars dag". Aj, det gjorde han?

Ska vi ta och lugna ner oss lite? Ta ett djupt andetag. Ingen försöker förbjuda farsdagen. Ingen har heller förbjudit någon att använda ordet farsdag. Ej heller vill någon ta bort föräldrars rätt att kalla sig pappa eller mamma. Två (2) daghem har valt att bredda konceptet - det är inget att sätta kaffete i vrångstrupen för.

Personligen förstår jag inte varför farsdag och morsdag behöver uppmärksammas så mycket i skolor och daghem. Alla kan ju fira hemma bäst de vill. Minns också alla de där infö-farsdagen-pysslen i skolan då läraren antingen inte hade koll på vilka elever som t.ex. saknade endera föräldern eller hade annars svåra relationer till dem. Och som elev ville man inte gärna säga till, heller. Sedan halvdiskreta viskade ursäkter åt det barn det gällde som då bara fick ännu mera uppmärksamhet och blev mer generat. För dem som inte själva saknar en förälder är det lätt att säga (som brnombudsmannen) att barn inte alltid kan skyddas mot besvikelser, men jag tycker inte själv att besvikelse ens är rätt ord här. För mig var farsdagarna både sorgliga och pinsamma. Min far var inte bara frånvarande utan också gravt alkohliserad. Det var något som "alla" visste om men som ändå inte riktigt var okej att tala om. Därför blev det ibland jättekonstig stämning på farsdagspysslen. Jag brukade låtsas att det var okej och att jag skulle skicka det jag gjort åt pappa i Sverige, att vi hade en närmare relation än vi i verkligheten hade, men såvitt jag minns blev de här sakerna och korten oftast g(l)ömda i något skåp hemma hos mamma. Varför blev det mitt jobb som barn att låtsas för att inte förstöra stämningen?

Och varför kan inte ens ett par daghem ifrågasätta sina vanor kring dessa dagar utan att det blir ett jäkla ramaskri?

03.11.2017 kl. 16:23

förkylningsflummiga #metoo-kommentarer

Är jobbigt förkyld och får ingenting vettigt gjort. Vilket i stort sett sammanfattar hela den här veckan.

Jag vill ännu kommentera några saker om #metoo-kampanjen som fortsatt under veckan, lika envist som min förkylning. Här följer alltså lite förkylningsflummiga kommentarer:

Mycket har hänt. Många slags reaktioner har väckts. En del får en att häpna, andra får en att återfå hoppet om mänskligheten.

Mest imponerande och irriterande samtidigt är hur otroligt många som orkar irritera sig på att "alla män blir smutskastade". Hur kan det att så många kvinnor öppnar sig  störa mera än vad vi öppnar oss om? Varför är det vi som ska visa hänsyn? Duktiga, snälla, tysta flickor som inte stör eller sårar. Om du är trött på att höra om det, hur jäkla trötta tror du då att vi är på att uppleva det?

Jag kom att tänka på en viss annan kampanj, som jag kritiserade i ett tidigare blogginlägg. Jag har nu funderat på skillnader mellan den "orangea" antivåldskampanjen (alltså där färgen orange plockades fram som något slags symbol på int. dagen mot våld mot kvinnor) och #meetoo-initiativet och en för mig avgörande skillnad är nog att #metoo initierades av kvinnor som själva blivit utsatta, som själva valt att uttala sig och som krävt tolkningsfreträde. Trots att vissa (jag också, först) enbart använde hashtagen istället för att berätta om sina erfarenheter tycker jag inte att den heller döljer ämnet eller fördunklar diskussionen. Att plocka fram orangea grejer en dag eller vecka i året för att just då "uppmärksamma" våld mot kvinnor... gör exakt vad? Ja har ofta under den kampanjen närmast haft en obekväm känsla av att utsatta kvinnor utnyttjas, används för någon annans syften utan att tillfrågas först. Medan den här mera spontant startade #metoorörelsen ju redan åtminstone får saker att röra på sig lite.

Många män har uttryckt förvåning men också stöd. Jag tycker det är trist hur fort och hårt de män kritiserats som "erkänt", som gått ut öppet med att ha betett sig svinigt. Jag tyker det är ett viktigt och strongt steg att gå ut och offentligt erkänna sina tidigare misstag, och onödigt mycket tid går åt till att debattera ifall de är värda beröm eller inte. I de fall som jag själv läst har det varit fråga om personer som ångrar sitt tidigare beteende och som jag ser det öppnar det åtminstone för någon slags diskussion i motsats till om alla bara höll käften. Nu syns och hörs också andra än inte-alla-män-männen. Bra så.

Nu ska jag börja röra mig hemåt. Sedan tänkte jag trotsa förkylningen och umgås med folk. Så länge jag orkar.

20.10.2017 kl. 17:26

Åbo bokmässa och Turun varjokirjamessut

Trött måndag efter heltrevlig helg i litteraturens tecken. Senaste helg var det alltså både Åbo bokmässa och Kirjakahvilas alternativa Turun Varjokirjamessut. Även på andra håll i Åbo hölls olika mindre events relaterade till någondera bokmässan. Jag hade tänkt delta i betydligt mera men deltagandet blev något mindre aktivt än planerat, har varit för trött helt enkelt.

Varjokirjamessut besöktes på lördag för att se Liv Strömquist! Hon talade ocskså på den stora bokmässan på söndag, men då det fanns så mycket annat program bestämde jag mig för att för säkerhets skull se henne på Kirjis. Intervjuaren var tydligt nervös men det blev ändå riktigt lyckat och om det inte varit för trängseln ade jag velat anteckna allt bra som Liv sade, där fanns nog många guldkorn. Kirjis kändes också som rätt miljö, inte minst efter Strömquist påmint om börjat sitt serietecknande i fanzine-form och insprerats av Riotgrrl-rörelsen och Kathleen Hannah - sittande i ett utrymme där det hållits fanzine-workshop samma helg. Jag imponerades också av Strömquists, om så ironiska, självmedvetenhet  och överraskades av hur jäkla trevlig hon faktiskt verkade vara. Det fick mig att gilla henne ännu mera.

Den "stora" bokmässan besöktes på söndag. Blev medbjuden av en vän som fått biljetter, men de visade sig gälla för bara ett besök så då valde vi söndag och gav oss iväg redan på förmiddagen. Först gick vi bara runt och tittade på alla utställare och vände och vred på böcker och tidskrifter. Fick låna hans tygkasse för min snabbt växande hög av fynd - en köpt bok och alltmöjligt gratis som jag plockade på mig. Som bonus fick vi också beundra en stor mängd cosplayers. Är inte helt säker på hur cosplaying relaterar till bokmässan, men på söndagen hölls tävling för bästa outfit och vissa var faktiskt ganska imponerande.

I mässcentret hölls samma helg också mat- och vinmässa som man fick tillträde till med sama biljett så som följande traskade vi runt där och provsmakade allt. Köpte lite av den godaste fudge jag någonsin ätit - utanför England.

Efter det återvände vi till bokmässan för att se mer av progammet men var nog lite för trötta för et så det blev ändå lite sporadiskt. Till det intressantare av vad vi såg var ett samtal med Rauno Lahtinen (han som står bakom Turun puretut talot-böckerna) plus översättaren av hans senaste bok om Åbos historia (Den behöver nog skaffas i något skede) och en presentation av (några ur) gruppen bakom en nyutkommen bok vid namn Kirjeitä tulevaisuudesta – ääniä maapallon säilymisestä. Presentationen hade npg krävt mer tid men projektet verkade intressant. Under ledning av filosofen Antti Salminen har personer från olika länder (Bl.a. Finland, Indien, Brasilien) och med vitt skilda bakgrunder brevväxlat med varandra om bl.a. följder av den globala uppvärmningen och möjligheter till ny[a], minre förstörande livsstil[ar]. Dessa dialoger presenteras i boken i sina ursprungliga former utan hemskt mycket ställningstagande. Lät hemskt intressant hur som helst, och hamnar nog på min att-läsa-lista.

Vi missade säkert massor av intressant program, men som sagt saknades energin. Bl.a. hade jag gärna sett Kari J. Kettula på Varjokirjamessut. Kettula är inte bara tidigare Kirjis-aktivist utan har även i tiderna stått bakom grundandet av Åbo bokmässa. De första bokmässorna hölls i Brinkala, alltså kring Kirjis, för att sedan förstoras och börja hållas i mässcentret. Sedan starten har mycket förändrats och bokmässan kritiseras från vissa håll för att ha blivit onödigt kommersiell, med större fokus på bokförsäljning än på litteraturen i sig. Men just då var jag alltså på den "stora" bokmässan och missade därför. Kändes lite ironiskt.

En givande helg och en litteraturhög rikare. Igår började jag läsa Erik Wahlströms Gud som jag fick igår i utbyte mot ett enkätsvar om finlandssvensk litteratur.

09.10.2017 kl. 16:36

40, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer

Mars 2019

Saker jag gillar på K: Klimatstrejk och krokiteckningKvinnodagsjubel!Dagens glädjeämnen

Januari 2019

Papperskrigsjanuari

November 2018

Om Black Friday/Buy Nothing Day och konsumtionOm män, debatt och marginaliseingÅA och den

Mars 2018

Seminarium: Röster om #metooKvinnodagen 2: Efterkommentar till demonstrationenKvinnodagen och demonstration

December 2017

Meetoo-demo i Åbo kl 18!

November 2017

#dammenbristerOm farsdagen, HBL och könsneutralitet

Oktober 2017

förkylningsflummiga #metoo-kommentarerÅbo bokmässa och Turun varjokirjamessutHur mår den finländska demokratin?

Augusti 2017

Åbo. Sluta pissa på min stad.

Maj 2017

JämställdhetsseminarietBack on track - ratatas bloggutmaning

April 2017

[sexig rubrik om kommunalvalet hit]*

Mars 2017

Kvinnodagsaktiviteter

December 2016

Istället för protest, pyssel.

Oktober 2016

Nästa tomma fras: Helomvändning

September 2016

Yoga och antifascism

Juli 2016

För berusad eller inte tillräckligt? Varför polisens kommentarer om berusning var rent oansvariga

Maj 2016

Dagens ord: SEGERMARGARINVappen. Inspiration, politik, superi och skräp.

April 2016

Ockupation - snart i ett universitet nära digVeckosluts-recapDemon, poesin och Koulu. Trött men nöjd.Åbo: demo imorgon!

Mars 2016

Stenkastning - allt är feministernas och suvakkinas fel! Allt!Föreläsning: Seksuaalirikollisuuden historiaOtetaan yö takaisin - att bli intervjuad på finskaInför kvinnodagenVem är en främling?

December 2015

Ockupation, studier och privilegierUtbildningsstrejk Åbo - ockupationen

November 2015

Demonstration i Åbo imorgon kl 12!Våldtäktsdebatten nu. Varning. Argt, cyniskt och personligt.