Kvinnodagsjubel!

Vad är det för dag idag?

Nej, det är ingen vanlig dag.

För det är internationella kvinnodag(en)

Hurra, hurra, hurra!

De är också dagen då Juha Sipiläs regering avgick. Inte en dag för tidigt, men några år för sent. Jag vet att det i det här skedet, en månad före valet, egentligen inte spelar någon större konkret roll men visst fan ger det skön, glad-bubblig känsla i magen! Och känns ju fint och symboliskt att det skulle ske just på kvinnodagen!

Hurudant program har jag på kvinnodagen? Nå, ikväll demonstreras det här i Åbo, med start kl 18 på Gamla stortorget. Det blir knappast någon jättedemonstration men gissar på glad stämning efter dagens nyheter om regeringen. Och hoppas att det inte ösregnar.

Så småningom efter demon hade jag tänkt söka mig mot TVO för ett par spelningar. Tyvärr kom idag nyheten att det band som skulle headline-a (Jess and the ancient ones) varit tvungna att ställa in, men de två andra (Spacemothers, Dark Stars) ska fortfarande spela och det för halva inträdet. Tror jag ska gå. Det känns också viktigt att stöda TVO nu, så länge man ens kan göra det. I ett tidigare inlägg nämnde jag hur flera livemusik-venues i Åbo stängt på senare tid och nu har tyvärr också TVO haft problem sedan ett tag. Så vitt jag förstått ska vårens redan bokade spelningar hållas men sedan vet man inte med säkerhet. Sorgligt.

Men i övrigt alltå vinnar-feelis idag! (trots att jag hatar ordet "feelis") Ses på demon, då!

08.03.2019 kl. 16:07

Dagens glädjeämnen

Skrivbehovet är som bekant som störst när något stör en men idag tänkte jag helt som omväxling visa upp min soligare sida och skriva några rader om fina saker som gör mig glad idag:

- Gårdagens Screams from below!-bändkväll på Streetfood bar vid Kåren. Tre band uppträdde i övervåningens trånga : Sunniva, Svarta Havet och estniska Project Dekadenz. Må vara att utrymmet inte var det bästa med tanke på soundet men fina spelningar och fin stämning. Bara en irriterande person i publiken under en av spelningarna. Hoppas liknande ordnas igen snart, det behövs flera go-to-ställen för alternativ musik i Åbo.

- Jag har en ny cykel! Eller "ny", den är väl snarare brand new second hand. En halvbekant som ska flytta sålde erbjöd en fin gammal damcykel i en facebookloppisgrupp för en förmånlig peng och för en gångs skull vara jag tillräckligt snabb på att svara. Hurra! Hämtade fordonet idag, det är en fin, blå gammal tunturi damcykel utan extra finesser som växlar eller handbromsar. En riktig "mommoraider" som man skulle ha sagt i min jeppisungdom. Dessutom är den nästan prick lik min saknade förra cykel. Så nöjd!

- På stan idag (jag skulle köpa ett lås till cykeln) såg jag världens finaste grupp på tre ungar, gissar deras ungefärliga ålder till lågstadieelever, som höll en ivrig och högljudd klimatstrejk-demonstration framför bibban. De hade fina skyltar, många inövade ramsor och slagord och ropade skithårt varje gång folk gick över gatan mot bibban. Hade tänkt ta en bild av dem men blev så rörd att jag fick gå vidare. De stackars barnen hade säkert bara blivit generade av gråtande tanten. Så modigt att stå där på tre man hand och demonstrera!

Att sånt. Fina pipor och trevlig helg på er!

01.03.2019 kl. 17:03

Jag återvänder. Musik, yoga och annan medicin.

Wow. Skrivpaus, bloggtorka, call-it-what-you-want sedan april. Och allt svårare att återvända ju längre tid som går, förstås. Denna vår har varit fylld av stress och besvikelse(r), och det har synts (syns fortfarande) på flera olika områden av mitt liv. Nu försöker jag fixa vad som går att fixa, städa undan och sedan gå vidare. Flummbeskrivning.

förra veckan var urtrevlig. På tisdag blev det en kort utfärd tll Helsingfors för Tiger Lillies-konsert och träff med en av mina äldsta vänner. Fin kväll! Konserten var över mina förväntningar och speciellt imponerad var jag av hur de hanterade den lugnare, sorgsnare delen av sitt låturval. Riktigt stämningsfullt.

Torsdag till söndag spenderades i Heimtali, Estland, i karatens tecken. Årets Nordiska sommarskola hölls där, dvs en av årets största karatehändelser inom min stil. Ett lyckat och inspirerande läger, även om min egen hälsa inte riktigt var vad denb borde varit. Och roligt att igen få möta upp med gamla vänner, förstås.

Ikväll ska jag yoga - det är World Yoga Day imorgon och ikväll hålls alltså en yogahappening i idrottshallen i Kuppis, Åbo för den som är intresserad - och efter det blir det länk tillsammans med en vän. Ser fram emot båda. Det jag försöker få gjort här framför datorn blir ändå inte till mycket mera idag. Ibland hjälper bara träning.

20.06.2018 kl. 15:15

Påskhelgsupdate inkl löpningsnörderi

Det har varit en skön påskheög. Helgen inleddes redan på torsdag kväll med bandkväll på Skärgårdsbaren (Riffcraft med Sunniva, I,Captain, Craneium och Jupiter spelade. Speciellt kul att se I,Captain som jag missat flera gånger då de alltid spelat först och jag varit sen. Nu missades tyvärr Sunniva istället. Oh well.).

Efter en något bakfull långfredag (Hur? Jag drack bara några öl.) och lat påsklördag kom jag mig idag iväg ut på långlänk. Riktigt skönt, perfekt soligt länkväder dessutom. Samtidigt testade jag nya skor. Ska testa att börja springa med lättare skor, alltså mindre stötdämpning. Har redan tidigare tänkt att det kunde vara en idé då jag ju annars oftast tränar barfota, och nu hittade ett par trevliga sportskor som sitter som handskar på fötterna (hmm...Borde det rätta ordet då vara "strumpor"?). Det gick alltså bra, fick jobba lite mer "aktivt" med fötterna istället för att bra passivt landa på dem vid stegen, och anpassa stegen till att kunna fjädra me kroppen istället för skosulan så att säga. Men jo, gick fint, kändes som effektiv benträning och var ordentligt trött i vaderna efteråt men inget som gör ont eller så. Också det tidigare skadade knät tog det riktigt bra. Så att kul - det ska jag fortsätta med. Nu börjar ju dessutom både föret och dagsljuset bli sådant att det alls lockar att söka sig ut också.

Betydligt mindre lockande saker jag ägnat denna dag åt har varit att diska och så månadens fpa-byråkrati. Olika inkomst varje månad, som senast ledde till både straff och belöning i samma beslut. Oh yay.

Imorgon ska jag städa hemma. Det är verkligen ett måste nu, inga flera undanflykter, vare sig konst- eller träningsinspiration gillas som ursäkt. Vad ska jag hitta på härnäst, plötslig artikel- och avhandlingsinspiration? Skulle inte förvåna mig det minsta.

 

 

01.04.2018 kl. 22:51

Choomfest + Kiarama @ Skärgårdsbaren

Började skriva på det här igår men blev tvungen att pausa pga yogapass. Ingen recension, ej heller en seriös kritik men några kommentareer om två lyckade musikkvällar av en om gillar sådana.

En något sen helguppdatering här igen. Insåg att jag nte skrivit om musik på evigheter trots att hösten fört med sig flera fina keikkaupplevelser. Här kommer alltså en liten kommentar om senaste helgs musikevenemang.

På fredag och lördag hölls bandkvällar på Skärgårdsbaren, arrangerade tillsammans av Kiarama (fredag) och Choomfest (lördag). Bra initiativ, flera nya band att gilla och stor del av spelningarna var över förväntningarna. Men... publiken uteblev, vilket ju var jättesynd och gällande fredagskvällen direkt pinsamt. På lördag var publiktillströmningen lite bättre men inget i jäförelse med den vilda mängd människor som köade in för att få dansa till vakionattklubbsmusik så snart spelningarna var slut. Alltså sånt som du får varsomhelst.

Men musiken, då?

På fredagen kom jag lite sent så hann bara se sista minuten eller så av Kiarama kollektiv som inledde hela grejen. De följdes av Bomber Gap från Jyväskylä, som åtminstone för mig var kvällens stora behållning. Kom på mig själv med att associera till Led Zeppelin flera gånger under spelningens gång, med undantag för vokalisten. Kvällens sista band Void Cruiser (Helsingfors) gjorde i mina öron helt bra ifrån sig men gjorde tyvärr ändå inte desto djupare intryck.

På lördagen erbjöds fyra band. Kvällen inleddes av Shitboot (Åbo) vars garagepunk sparkade igång kvällen riktigt bra. De följdes av Åbos egen stonerorkester Craneium, som jag fortsätter att gilla. Har fått chansen att se dem ett antal gånger de senaste åren och deras utveckling går klart framåt, alltså de har mognat som band. Craneium bjöd även på nytt material, som lät riktigt bra. Nice! Kvällens tredje band, svenska spacerockarna Carubine (Stockholm) blev en ny favorit! De tog kvällens oöverträffat längsta tid på sig med soundcheck (men ok, ljudet inne på Skärgårdsbaren är kanske inte det bästa) men förlät dem då de faktiskt också lät jäkligt bra. Fantastisk vokalist i Alex Gatica. Carubine har precis släppt ett nytt album (Futuredream) så nytt material även därifrån alltså. Måste lyssna mera! Kvällen avslutades med Ordos (Uppsala) som också för min del var denna kvälls överraskning. Ordos beskriver sig själva som "Trashy stoner-doom with inspiration from black metal, bluesy psychedelic stoner and everything in between". Och... ja, något sådant. Wow. Jäklar. Ordos körde ett soundcheck som var tillräckligt bra för att de i publiken som inte sett dem förr (det inkluderar mig) skulle tro att det var själva spelningen som började.

Är fortfarande inte helt övertygad av Skärgårdsbaren som ställe men deras keikkautbud håller. Ha varit där tre gånger i mitt liv, alla tre för att se musikuppträdanden. Nice med flera ställen för musik i Åbo, trots att spelningarna kanske (som nu) avslutas med perusdisco... Helt trevligt är ju också om man kan fortsätta på samma lokal. Oh well.

Och nu måste jag hitta mina hörlurar så att jag kan lyssna på nya favoriter.

 

 

07.11.2017 kl. 17:24

Massor av musik - Choomfest och Svenska dagen på TVO

Detta veckoslut var jag hela tre kvällar i rad på TVO, torsdag-fredag på Choomfest och lördag på Levande punkkollektivets Svenska dagen-punkpartaj. Saldo: Fyra nya favoriter på tre kvällar - inte helt illa! Vilket förstås inte betyder att de andra banden var dåliga heller. Speciellt starka upplevelser var för mig på Choomfest svenska The blue ruin (Alternative voodoo rock!) och estniska Three leg dog (blev lite lätt religiös. Slutna-ögon-och-fånleende-spelning). Svenska dagens Nuclear Omnicide-spelning gjorde djupt intryck (med våld, men på ett bra sätt) och också Berusat uppror var en positiv överraskning. Såhär snabbt namedroppat. Och inga länkar. Utan att känna till eventuella läsares musiksmak rekommenderar jag hur som helst Blue ruin rakt av. (Varsågod.)

Kattadoptionsplanerna går framåt. Nu ser det ut som fröken katt Jr. får flytta in på onsdag. En kul detalj: Det visade sig (tack, facebook!) att personen jag ska ta över katten av bor granne med en gammal barndomsvän och långtids-klasskamrat till mig! Så ska försöka få ihop en träff för oss alla tre på tisdag kväll i Helsingfors efter migrationsseminariet jag ska delta i. Världen kan vara bra liten ibland!

06.11.2016 kl. 21:11

Livemusik och kvinnlig "ensamhet"

Besökte igår Baari för att avnjuta lite livemusik, i stoner rockens tecken. Kollade med ett par vänner innan ifall någon vill hänga med men tog ingen större stress av att sedan bege mig dit utan givet sällskap. Visste att det ganska säkert kommer finnas bekanta där men ser samtidigt inte heller någon skam i att gå på konserter eller liknande ensam.

I början av kvällen funkade det helt bra. Hade min anteckningsbok med mig och i väntan på att andra bandet skulle börja (och delvis under spelningen) fick jag ihop både flera utkast till möjliga framtida bloggtexter och några roliga skisser till mitt väskprojekt (mer om det senare).

Ju längre kvällen led, desto fler människor kom förstås, vilket i sig väl är en bra sak, men också allt större del som inte alls verkade intresserade av banden utan tydligen bara ville festa och ragga. Och min "ensamhet" blev med ens problematisk. Jag blev en Ensam Kvinna På Krogen, alltså en som förväntas uppskatta Manligt Sällskap och Komplimanger. "Hei. Tyttö. Mä tykkään susta" har aldrig varit en bra inledningsfras. Blev allt mer besvärad. Mera mot slutet av kvällen kom en i sig helt trevlig typ fram och pratade med mig, hade enligt egen utsago sett flera gånger att jag varit "ensam" och uttryckte förvåning över att "ingen kom och pratade med mig". Men det var ju inte ens sant. Och jag undvek ju själv aktivt vissa av de "vänliga" pratarna. Inte heller verkade han riktigt tro på att jag faktiskt kommit dit för musiken. Suck. Vet att han menade väl men blev bara irriterad.

En kanske ironisk effekt: Såg en person där, som jag ganska länge tänkt att jag borde tala med. Vi har varit bekanta någon gång tidigare men hamnat i den där löjliga situationen där båda låtsas att inte se varandra, inte på grund av någon konflikt eller så utan bara för att man med tiden "slutat känna" varandra. Såg min chans att kanske bryta tystnaden men är dålig på initiativ redan i mig själv, och blev än mer tveksam då jag under kvällen blivit avskräckt av sliskiga raggare. Så när jag till slut riktigt bestämde att "Ok. Efter den här spelningen. Då." ...så hade han gått. Kändes patetiskt.

Fast nu låter jag kanske onödigt negativ. Fick ju faktiskt några riktigt bra spelningar ut av kvällen. Speciellt starka uplevelser var för mig Sons of Kings (mörkt och tungt, väckte hos mig ibland en liten nypa Tool-associationer) och Snowy Dunes (helt fantastisk väckelsepredikant-stoner).

Men hade hellre betalat inträde för spelningarna och på det sättet kanske (tänker jag mig) sluppit en del av dem som ju helt klart istället bara kunde gått på nattklubb. Brukar inte heller uppleva liknande om jag går till Stället-tidigare-känt-som-Klubi.

07.05.2016 kl. 11:14

Veckosluts-recap

Ännu en intensiv men rolig helg bakom mig. Snabb recap:

Onsdag: Såg Blaue Fraus musik/performance på Dynamo.

Torsdag: Diskussionskväll av/med Utbildningsstrejk, nu i Arken med filosofen Joel Backström. Många deltagare och intressant diskussion efteråt, bl.a. om behovet av "obekväm" forskning.

Fredag: Löjligt bakfull. Blev "lite sent" sedan på torsdagen. Missade min tandläkartid (8 på morgonen). På kvällen besöktes Kåren och årets RÅA Live.

Lördag: Sådde massor av frön med mamma (tre sorters chili, ringblomma och tre exotiska frukter som lilebror hämtat frön till och jag precis hörde namnen på men har glömt redan.) - se bild nedan. Skulle egentligen hjälpa till med vårstädning men vi får ta den en annan gång. Och på kvällen Kåren igen, riktigt kul men blev ju lite onödigt... ähum... sent igen då. Årets behållning var nog Slayer, Bad Religion, [största delen av] Black Sabbath och så Marilyn Manson för showens skull (sången lät mer som Bruce Dickinson - inte för att jag har något emot honom.) Hur som helst alltid roligt att se hur mycket alla satsat på sina program!

Söndag: Sov nästan hela dagen. Klarade med viss möda av att använda tvättstugan på eftermiddagen. Bra med vila men kändes ju lite onödigt att faktiskt vara sjuk hela dagen.

Nästa helg borde jag egentligen fara på träningsläger, men hur intressant karaten än är måste jag erkänna att det tar emot just nu, inte träningen i sig men tanken på att ägna hela den kommande helgen åt något så utmattande för att sedan gå direkt tillbaka till vardagen igen på måndag vare sig kraften finns eller inte. Idag är det bara måndag och redan nu längtar jag ändå efter helt lediga dagar, alltså utan något som helst planerat program. Men ska jaga deadlines under veckan och se hur det känns sen.

18.04.2016 kl. 23:06

Jeppis

Nu har jag läst ut Tommi Liimattas Jeppis (2014).

För en person i min ålder som är upvuxen i Jakobstad blir Jeppis (boken) en ren explosion av nostalgi! Liimatta är tre år äldre än jag och bokens handling utspelar sig mellan skolstarten 1983 och våravslutningen 1987. Ibland undrar jag hurudan läsupplevelsen är för en person som inte vet var varenda gatkorsning eller skogsdunge i handlingen ligger, men tror att mycket kan kännas igen av vem som helst som vuxit upp i en småstad (speciellt under något så när samma tid). Eller varit pojke, lekt med pojkar, eller haft en bror. Eller minns när hen hittade rockmusiken...

Boken beskrivs som en roman, men känns mycket självbiografisk. Det är omöjligt att avgöra vad som är författarens egna barndomsupplevelser och vad som är diktat. Och egentligen spelar det ju ingen roll. Handlingen följer inga dramatiska mönster, den bara finns. Otroligt välskriven vardag, beskriven av en vuxen genom en barnkaraktär utan att det blir patetiskt eller jobbigt alls.

Kan ju också nämna att jag läser aldeles för sällan på finska, speciellt skönlitteratur, men kan (kanske just därför) verkligen rekommendera Jeppis också åt den som inte heller gör det ofta. Språket är enkelt och naturligt på just det sätt som det bara måste vara när jag-personen är ett barn.

Nästan 500 sidor träffande 80-talsbarndom. Går inte att skriva hemskt mycket utan att samtidigt avslöja bort för mycket att läsupplevelsen. (Wow, vilken mening...) Men en ärlig rekommendation!

27.02.2016 kl. 18:51

Friday Therapy?

Okej, rubriken var väl nästan given. Helgens höjdpunkt var alltså utan vidare fredagskvällens konsert med Therapy? Visst, kul och nostalgiskt att äntligen se ett band jag började gilla omkring -94, men också helt enkelt en jäkligt bra spelning! Killarna i Therapy? njuter helt uppenbart fortfarande av att uppträda och hade en publikkontakt och scennärvaro som man bara kan bli glad av. Det blev en del nytt material men också ganska mycket från Troublegum, vilket ju också var vad som mest fick igång alla.

Tog lite foton men finns inga direkta höjdpunkter avbildade eftersom jag förstås inte ens tänkte på kameran då. Men här följer en suddig fiilisbild:

Något som inte syns på bilderna är den äkta gamaldags moshpiten som jag dock själv undvek...

Fick en något oväntad jättesöt kattstämpel på handen vid inträdet.

Sammanfattningsvis, som en av killarna i sällskapet också konstaterade: Lätt en av de bästa spelningar jag sett på Klubi! Skitnöjd!

20.09.2015 kl. 22:37

Minnen från tiden före spotify

De här hittades också i flytten! Massor av dem! Helt sådär appropå hantverk... Tror jag hittade sammanlagt tre-fyra köpta kasetter, resten är bandade och flera omsorgsfullt dekorerade (jag menar, kolla kalligrafin på Sabbath-kasetten!). De måste ju sparas! Inte för att jag har någon fungerande bandspelare, eller skulle behöva lyssna på albumen ifråga på just kasett (eller ens nödvändigtvis vill lyssna på dem), men den högen innehåller bara så mycket av min tonårstid! De bra delarna, dessutom.

Inser att jag skrivit mycket om nostalgi och gamla minnen/prylar den sista tiden, men så mycket har dykt upp i och med flytten... Eller så är det jag som trots allt medelålderskrisar? Motorcykelkörkort/dykcertifikat nästa?

PS. Hur stavas "kasett"? Ett eller två S? DS.

19.07.2015 kl. 21:59

Mest om musik

Mycket musik denna helg. Var på Klubi två kvällar i rad på Telmus fyraårsfödis-festari. Jag tänkter inte börja recensera hela eventet men ska skriva ner mina tankar lite kort. Inkluderar lite korta anteckningar jag skrev i min telefon under kvällarna. Tyvärr glömde jag kameran!

I stort sett kändes fredagen mer lyckad än lördagen, har funderat på varför. Möjligen för att programmet var mera omväxlande eller för att flera av banden som uppträdde på fredag översteg mina förväntningar.

På fredag spelade  Markus Perttula, Guimbalax, Hisko Detria, Timshel, Mangoo, Jarse och Lapko. Den största (positiva) överraskningen för mig bjöd Hisko Detria på. De första kanske fem minuterna var jag skeptisk men sedan lossnade allt och jag stod helt fångad och diggade med min allt varmare odruckna öl i handen. I mina anteckningar från kekkan står raden "mad scientist-syntist". Timshel gjorde också en i mina öron bra spelning, jag gillade speciellt den lite tyngre delen av deras material. Mangoo är alltid kul att återse även om jag upplevde att de sparade lite på krutet till den sista låten. Kvällens besvikelse (i förhållande till mina förväntningar innan) var nog Lapko. Kanske var jag själv i det skedet för trött, men jag upplevde inte att nivån på själva spelningen levde upp till den diviga stil de körde med. En kul grej: När jag kom hem mitt i natten skrev jag en kort update om kvällen på twitter, i vilken ingick meningen "enda egentliga besvikelsen var nog Lapko". Hade inte taggat någon annan i inlägget än lokalen. Följande dag när jag loggade in och kollade mina notifications stod där "LAPKO favorited your tweet"... Fniss. Killarna har humor ändå, vilket fick mig att gilla dem lite bättre.

Till kvällens underhållning hörde också att se på de (oftast tjejer) som tvingade sig att dansa framför det ena eller andra bandet, liksom motvilligt. Varför tvinga sig att dansa till musik som inte får en att vilja dansa? Jag förstår inte. Måste man dansa? Speciellt under Hisko Detrias spelning blev det här tydligt.

På lördag spelade D.I.M.H, Big Sky Theory, Blastromen, Achiote,  Sima, Harvest Bell och Huoratron. Kvällens upplägg kändes lite trist och onödigt oförutsägbart, alltså att köra varannan elektro (med undantag för Sima), varannan stoner/progressivt... Kvällen var ändå inte helt utan positiva upplevelser. Gillade speciellt Big Sky Theorys spelning och såg fram emot att se också Achiote och Harvest Bell eftersom jag gillat vad jag hört av dem tiigare. Själva spelningarna kändes nu ändå lite trista, men sedan var jag nu inte heller på bästa humöret själv. Jag får alltid ont i ryggen på bandkvällar och festivaler, alltså var man ska stå mycket och flera band spelar. Och på flerdagarstillställningar gör det här att andra (och tredje) dagen blir lite jobbig - det krävs mer sför att hålla mig på humör. Den övereffektiva luftkonditioneringen i Ilta gjorde inte det hela bättre, då där konstant drog kallt, till och med musiker klagade på det från scenen. Men till musiken. Blastromen kändes (för en oinvigd som jag ) lite som återuppfunnet Kraftwerk, min anteckning: "hade funkat helt ok som bakgrundsmusik till något intressantare". Sima förstod jag inte hela grejen med. Alltså är de något skämt/parodiband? Och varför fick de slösa tid som kunde använts till betydligt vettigare saker av de andra banden? Men tydligen gick det hem hos publiken. Kände mig gammal och återvände fort ner till rockvåningen. Anteckning: "Waist of oxygen. Ranteet auki". Huoratron var kiva att "se" men var nog i det skedet för trött för att riktigt få ut allt.

Jaha, blev inte så kort heller. Har idag varit en ganska seg söndag, men kom i alla fall ut på en länk. En av tjejerna i karaten lurade ut mig och det var nog riktigt bra. Trots att det samtidigt betydde att jag smet från min städning den här helgen igen. Att sånt.

29.03.2015 kl. 21:41