Karateinspiration

Har inlett veckan med ett superbt träningsläger bakom mig men verkar också ha tagit med mig en ny förkylning med hem i bagaget. Vilket betyder massor av träningsinspitration just nu men samtidigt otroligt trött. På måndag drog jag själv träningar och gör det nästa måndag igen. Jag tycker om att också dra träningar ibland, speciellt för våra nya, men hoppas nu bara att jag inte ska bli sjuk på riktigt utan helst också kunna vara med och träna själv under resten av veckan.

Lägret hölls i Vörå och innebar träningar varje dag från torsdag till söndag. Förutom värdklubbens egna instruktörer drogs träningar av en inbjuden brittisk 5 dan karateka, Marie Kellett. På plats fanns även 90-årige Sensei Harada, som anss vara grundaren av vår stil.Trots att det var ett så kallat all grades-läger, alltså ett som välkomnar karatekas på alla nivåer, var träningarna utmanande och jag hittade nog mycket som behöver filas på ordentligt för min egen del.

Alla gäster utifrån fick bo hemma hos instruktören Emma eller i hennes egen dojo, alltså träningslokal. Att alla kunna bo tillsammans gör mycket för umgänget och gemenskapen på träningsläger. Trots att lägren förstås i första hand handlar om träning behöver man också finna tid att ha lite kul tillsammans mellan passen.

Nu ska jag försöka lista ut det smidigaste sättet att ta hem mina katter från skötaren med de sedan helgen ändrade lokalbussturerna här i Åbo...

 

26.09.2018 kl. 16:47

Vågar fokusera på annat igen

Samma dag som jag skrev om byråkratilimbot hade stödpengen från Fpa kommit in på mitt konto, men meddelades förstås först följande måndag. Det konstaterades också, precis som jag kunde förutse, att jag pga mina heltiddstudier inte kan räknas som arbetslös sökande av heltidsjob. Men jag ska fortfarande fortsätta rapportera alltmöjligt till både Fpa och te-centralen. Det kändes i alla fall bra att meddela dem att jag tackat ja till ett jobb, om än både deltids- och tillfälligt sådant. Och jobbat har jag trivts med, precis som i våras.

Den kommande helgen spenderas i Vörå där det hålls träningsläger med självaste Sensei Harada inbjuden. Vi är flera billaster med karatekas på väg härifrån Åbo och jag är så ivrig att komma iväg! Lyckligtvis känner jag att träningsformen börjar vara tillbaka, för det kan bli en både tung och utmanande helg - på ett bra sätt, alltså.

Efter det ska jag igen försöka att på allvar sätta mig ner med min avhandling. På dagens seminarium fick jag ett nytt slutdatum, och det ska jag hålla mig till. Då blir det en ny opresentation av den men utan direkt opposition (sådär enligt alla konstens regler) eftersom jag redan haft en sådan. Blir nog bra det här.

 

19.09.2018 kl. 17:28

Annans hemförlovning och egna träningsplaner

Nu går det framåt! I torsdags fick mamma komma hem från sjukhuset. Dagen innan fick hon tillsammans med en specialist komma hem "på besök" för att se över bostaden och vilka eventuela hjälpmedel hon kan behöva. Det blev alltså för min del panikstädning i hennes bostad inför besöket... Det gick sedan, tydligen, helt bra och så var det ju mycket tacksamt att också själv få tala direkt med någon som kan det här och vet vilka saker som kan behöva fixas ännu. Vi gjorde en deal om korttids intensiv hjälp, alltså inte hemhjälp men hjälp med att finna sig hemma och med att få allt att fungera i grunden. Kommer inte ihåg den rätta termen, men det har varit jättebra! Mamma var så glad att äntligen få bli hemförlovad, men samtidigt är förstås ganska många saker utmanande för henne nu. Just därför är det så skönt med nyttig info om vad som lönar sig att förbereda och anpassa, och vad som kan ordnas senare, på lång sikt - hon blir ju inte yngre och även om hon återhämtar sig från just det här kommer varken hennes styrka, rörlighet eller kordination att bli bättre med åren.

Hittills har saker gått ganska smidigt efter hennes hemkomst. Det har krävts med öppenhet än förr från hennes sida om vilka saker hon behöver hjälp med, och något av den öppenheten hoppas jag att vi kan ha kvar också senare, när hjälp+behovet minskar igen. För en del av det finns ändå där, precis som förr - men alltså förhoppningsvis öppnare och ärligare. Visst förstår jag att stoltheten kan göra att det tar emot, men ibland måste den sväljas. Nu finns långtidslånade hjälpmedel i form av käpp, rullator och duschpall.

För att göra något helt bara för mig själv denna sommar bestämde jag mig i fredags för att trots allt anmäla mig till Det Stora Träningslägret i augusti. En hel vecka karateträning, och i år dessutom flera dagar med tre sessioner per dag. Kan bli ganska svettigt, och varje gång går man där kring mitten av lägret med onda muskler i hela kroppen och svär för sig själv om hur man ens kom på tanken att göra något så galet... Och ändå är det alltid värt det! Blir kul, vi är tre personer på väg härifrån min egen klubb och bara en annan från Finland såvitt jag vet. Förutom själva träningen ser jag fram emot att igen få möta upp med karatevänner som jag inte sett "irl" på flera år nu!

Annars gör hettan just nu det lite utmanande med träningen. Visst, softare karateträning eller yoga i parken ibland men allt tyngre uteblir, vilket  sätter sina spår och märks inte minst på humöret och tålamodet. Saknar att riktigt trötta ut mig! Saknar löpningen! Men visst, lyxproblem egentligen.

Idag på förmiddagen fick jag chansen att delta i en superfin yoga- och meditationsstund med Yoga Ele, dessutom i en minigrupp om bara tre personer. Skönt, kort men intensivt flow-pass och välbehövlig ledd meditation som bara kändes helt rätt just idag. Motsvarande hålls imorgon igen, deltar antagligen igen då! Mer info här.

<3
 

23.07.2018 kl. 20:31

Jag återvänder. Musik, yoga och annan medicin.

Wow. Skrivpaus, bloggtorka, call-it-what-you-want sedan april. Och allt svårare att återvända ju längre tid som går, förstås. Denna vår har varit fylld av stress och besvikelse(r), och det har synts (syns fortfarande) på flera olika områden av mitt liv. Nu försöker jag fixa vad som går att fixa, städa undan och sedan gå vidare. Flummbeskrivning.

förra veckan var urtrevlig. På tisdag blev det en kort utfärd tll Helsingfors för Tiger Lillies-konsert och träff med en av mina äldsta vänner. Fin kväll! Konserten var över mina förväntningar och speciellt imponerad var jag av hur de hanterade den lugnare, sorgsnare delen av sitt låturval. Riktigt stämningsfullt.

Torsdag till söndag spenderades i Heimtali, Estland, i karatens tecken. Årets Nordiska sommarskola hölls där, dvs en av årets största karatehändelser inom min stil. Ett lyckat och inspirerande läger, även om min egen hälsa inte riktigt var vad denb borde varit. Och roligt att igen få möta upp med gamla vänner, förstås.

Ikväll ska jag yoga - det är World Yoga Day imorgon och ikväll hålls alltså en yogahappening i idrottshallen i Kuppis, Åbo för den som är intresserad - och efter det blir det länk tillsammans med en vän. Ser fram emot båda. Det jag försöker få gjort här framför datorn blir ändå inte till mycket mera idag. Ibland hjälper bara träning.

20.06.2018 kl. 15:15

Helgens självförsvarkurs

En råddig måndag efter en kul och intressant helg. Trevlig måndag, ändå. Fått försenade kelapengar och någon gullig människa satte en hel tia i tipburken på jobbet! Tack! <3

Mest spännande i helgen var lördagens självförsvarskurs. Tänk att jag efter alla dessa år fick "röven ur" och gick en kurs i praktiskt självförsvar! Arbis arrangerade, det var en introduktionsdel på morgonen och fortsättning på eftermidddagen. Fick min kompis Mikael (som jag också tränar karate med) medlurad, han blev sedan enda kille på kursen. Kändes bra att ha en vän med, och vana att träna tillsammans vågade vi ta i lite mera de gånger vi hade varandra som träningspartners.

Kursen kändes nyttig och jag lärde mig flera nya saker, även teoridelen var mycket lyckad och innehöll många bra saker om självförsvar/nödvärn, om juridiska aspekter, om att vara uppmärksam och t.o.m. om hur man borde bete sig i samband med ett terrordåd eller annan fara/panik i folkmassa.

Kursen riktade sig till både kvinnor och män, och den där enda saken jag egentligen kanske saknade hade nog varit mer som gällt just mig, som kvinna. Flera av exemplen som togs upp rörde situationer mer typiska för en man att hamna i, så som provokationer i korvkioskkön eller folk som "muckar gräl" på fyllan. Visst kan det hända kvinnor också, men de mest typiska farosituationerna för oss ser ändå annorlunda ut...

Så nu är det bestämt: Som nästa vill jag gå en självförsvarskurs för kvinnor, uttryckligen inriktad på just oss! Ska hålla koll på när nästa går.

Hur som helst ekommenderar jag alla, helt vem som helst oavsett bakgrund, kön eller ålder, att gå den där självförsvarskursen du ändå funderat på! Just do it.

12.03.2018 kl. 19:20

Gi-klädd omväxling på jobbet

Idag råkade jag ut för en lite intressantare arbetsuppgift. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, har jag börjat extraknäcka som modell på konstkurser. Igår förmidags ringde en mycket förkyld arbislärare och frågade om jag på kort varsel kunde ta en timme redan idag - och undrade samtidigt om jag kunde tänka mig att ha min karatedräkt på mig (eller "toi judopuku") och göra poser inspirerade av min träning. Tvekade lite först, även om det lät kul så har jag i allmänhet inte använt min gi (dräkt) utanför träningarna annat än då jag varit med om att marknadsföra dem. Men idén lät ju kul och tiden passade mig bra så tog det ändå.

Hur gck det då? Det var utmanande men också riktigt roligt, faktskt. En ny grupp, där de flesta inte tecknat modell tidigare, och hela dubbeltimmen korta krokiposer. Lite fick jag fuska med stllningarna, inte minst för de lite längre (4 min) poserna, då benen inte hade klarat av det annars. och så lånade jag hejvilt från olika kator för att inte genast bli utan idéer - det mesta vi gör "till vardags" på karaten ser faktiskt inte så flashigt ut.

I slutänden kändes det inte så hemskt annorlunda att nu som omväxling posera påklädd, och i min gi dessutom, min egen fokus var trots allt oftast helt på att hållas i den ställningen jag tagit.

Tecknarna verkade också gilla det. Vissa av kursarna blev tydligt nervösa och frustrerade av den snabba takten och de korta poserna (så som ofta sker vid första bekantskapen med krokiteckning) medan andra verkade ta det helt med ro. Det fanns flera jättefina bilder band dem jag fick se. läraren hade bett dem teckna i flytande tusch med sticka eller pensel, och stilen passade vackert ihop med min gi och poserna, åtminstone en kursdeltagare hittade helt klart någon slags Japan-inspiration.

Det är just nu hemskt osäkert hur mycket jobb jag fpr i framtiden (och när) men hittills har jag inte ångrat att jag hoppade på konstmodellandet.

Imorgon är det öppen krokiteckning hos B-galleria. Funderar på att hoppa på den, alltså som tecknare. Det var länge sedan jag sist kunde delta, och jag tänker också att det blr intressant att se om/hur min egen teckningsupplevelse påverkats av de egna modelleerfarenheter jag haft hittills.

 

 

27.02.2018 kl. 15:32

Funderingar om träning och mental hälsa

Jag har den senaste tiden igen påmints om hur viktig träningen är för mig, eller egentligen snarare hur viktigt det var för mig att alls bli fysiskt aktiv då, för kanske 10 år sedan. Att vara i form och ta hand om sin kropp är förstås värdefullt i sig, men själv har jag speciellt märkt skillnaden det haft på mitt mentala välmående. Jag faller inte lika djupt när jag faller. Det är inget jag tar för givet, men försöker minnas att njuta av det så länge det är så.

Samtidigt känns det viktigt att här betona att jag inte hör till de där pepparna som naivt och envist uppmuntrar andra att byta sina t.ex. antidepressiva mot skogspromenader eller träningspass. Jag har också sett de där "inspirations"bilderna och de är ju inget annat än repsektlösa mot dem som verkligen mår dåligt.

Både karaten och yogan kräver en viss slags koncentration, en närvaro, att bara vara där i stunden, bara fokusera på vad jag gör just då (okej, i karaten måste jag också fokusera på vad min partner, "motståndare", gör) men också löpturerna föredrar jag att hålla så enkla och avskalade som möjligt (ingen musik i öronen, inget annat extratjafs heller) utan bara ta mig ut och springa, skorna på och lagom varma kläder och ut. Känna hur det känns i kroppen att springa just den dagen. Karaten och löpningen har igen det gemensamt att jag får trötta ut mig ordentligt, vilket också ger en skön ro i sinnet efteråt.

Igår hade jag en jätteskön löptur trots det kalla vädret. Blir kanske en till imorgon.

Idag återaktiverade jag min profil på träningssidan funbeat för att lättare kunna hålla koll på mina träningsrutiner. Bad om tips av facebookvänner, en karatebekant nämnde sidan och så visade det sig att jag redan hade ett konto... Hade bara inte använt det sedan 2015, tydligen... Säg hej om du själv är där!

24.02.2018 kl. 22:32

Födelsedag och skrivnystart

Vilken otrolig skrivtorka jag haft den här vintern, så även här på bloggen tydligen. Tråkrubriken känns ju också riktigt träffande. Funderar på att köra med ett skriva-varje-dag-i-en-månad-projekt, men börjandes idag då, istället för att först invänta månadsskiftet. Japp, det ska jag bestämt göra.

Vad har hänt sedan jag skrev sist? Massor. Hur mycket som helst. Inga stora saker, men tuden små. Tyvärr även en hel del icke-bloggvänliga saker som rör (också) andra personers privatliv, så någon verklig recap blir det inte fråga om.

Senaste helg stod min karateklubb värd för ett internationellt tränngsläger här i Åbo, och det blev riktigt superlyckat! Utmanande och inspirerande träningar, nöjda gäster och inga desto större planeringsmissar eller andra katastrofer.

Inför lägret hade jag först ryggproblem (som jag fortfarande känner av), sedan förkylning, men börjar nu känna mig i form igen. Förkylningen gjorde att jag missade en lägerträning men har nu tränat två gånger sedan lägret och verkar vara tillräckligt återhämtad. Förstås extrakul att träna med ny inspiration och feedback från helgen i färskt minne!

Idag är min födelsedag. Jag blir 39, och det skrämmer mig inte alls, jag har redan sett mig som "snart 40" såpass länge att det nästan känns konstigt att jag trots allt inte är riktigt där ännu. 39 är helt okej. Nästa år blir det fest!

Nu ska jag gå hem lite tidigare genom ett vackert vinter-Åbo med en text att korrläsa. För mycket folk i Gula Huset, får ändå inget gjort där.Köpa något gott att äta på vägen. Njuta av en ledig kväll (varken jobb eller träningar). Så får det bli.

Ses imorgon, då.

21.02.2018 kl. 16:29

Trötthet. hälsa och träning

Sitter igen och småslumrar framför datorn. Jag har varit otroligt trött den senaste tiden. Hela jullovet gick (släpade) jag runt med känslan av att inte ha fått tillräckligt med sömn, och den känslan verkar hålla i sig. Har ibland testat att lägga mig tidigare men är ändå lika trött på morgonen och kan tydligen sova precis hur länge som helst. I går köpte jag järntillskott, och hoppas nu att det ska hjälp åtminstone lite. Om inte, får jag väl snart vända mig till tyksen och se om de kan hjälpa mig.

Min vana trogen har jag inte avgett några direkta nyårslöften men visst är årsskiftet en bra chans att ta tag i livsstilsförändringar och andra projekt - lite som också höstterminsstarten kan vara. I år, kanske inte genast men väl hemkomen från förra helgens träningsläger, bestämde jag mig för att igen mer seriöst försöka äta hälsosammare. Alltså inte mindre, men färre tomma kalorier. Hittills har det känts bra och inte heller varit särskilt svårt att motivera mig såhär efter jullovet...

Träningsmässigt har karaten kommit igång men yoga blir det först nästa vecka. Tyvärr lyckades jag inte via Arbis hitta ashtangatimmar för våren som skulle passa mitt schema - annat än om jag går om nybörjarnivån för tredje gången men det känner jag ändå att jag inte vill. Finns förstås andra som erbjuder men det lir mycket dyrare. Oh well. Även i löpningen har det varit en ordentlig paus. (Inte konstigt att man varit trött, tänker jag nu.)

Och så längtar jag efter solljus. Gud, så jag längat efter solljus. Men man måste väl bara utgå från att det trots allt återvänder någon vacker dag. Fram tills dess: ena foten framför den andra och så kör vi.

12.01.2018 kl. 16:42

Om kampsport och självförsvar - och Hakkarainen

Det är mycket nu. Läste en kommentar om Teuvo Hakkarainens antastande av Veera Ruoho där kommentatören alltså ansåg att då Ruoho har erfarnenhet av kampsportsträning så ungefär "borde hon klarat av att stoppa honom, bara smällt till honom" istället för at nu klaga efteråt. Hans jäkligt felaktiga handling förminskas förstås. Att en kvinna (eller annan person) "lärt sig slåss" gör det inte till ett mindre fel att antasta henne. Och hans fylla var inte heller någon ursäkt.

De av oss som tränar kampsport får det inte skrivet i pannan, det går inte att se på oss att just vi ägnar oss åt sådan träning - lyckligtvis. Jag vill inte ens tänka på hur många gånger det isåfall snarare än att skydda kunde ha provocerat någon i min närhet till att testa mina gränser. Kampsportsträning ger dig mycket men en sak som det inte gör dig är emptionellt osårbar. Träningen gör dig inte heller okränkbar, och den gör inte så att du slutar uppleva hot eller förnedring eller slutar uppröras av äckligt, förminskande, chauvinisiskt beteende.

Som en viktig detalj kan också nämnas att alla seriösa kampsportsorganisationer ser allvarligt på all eventuell våldsutövning av medlemmar också utanför träningarna. Den som tävla kan mista sin tävlingslicens och inom min egen rörelse - även om det lyckligtvis behövts sällan - utdelas varningar och avstänging.

I vår ska jag gå en självförsvarskurs. Det är en endagskurs i praktiskt självförsvar arrangerad via Arbis, med grundkurs på morgonen och fortsättning på eftrmiddagen. Har svårt att säga vad jag förvntar mig men det blir säkert intressant. I samband med karaten, speciellt då jag varit med och marknadsfört, har jag ofta tillfrågats om självförsvar, ifall karateb "går att använda som självförsvar", om skillnader i kampsports- och självförsvarsträning, även ganska privata frågor som ifall jag själv "behövt använda karate" någon gång. Frågorna om självförsvar är svåra att besvara då de ofta går utanför min egna erfarenhet och jag blir tvungen att mer eller mindre gissa - inte bra. Nå, nu hoppas jag att efter det här kunna ge rakare svar på tal. Och förstås att själv få lära mig användbara grepp, tekniker och vad vi nu gör. Spännande.

Kursen är först i mars. Nu närmast hoppas jag på en lugn och skön jul. Att helt för några dagar kunna läsa tidningen utan att behöva skämmas över att vara finländare vore också helt najs.

 

21.12.2017 kl. 15:28

Är du ensam ikväll, har du fett hår och mjäll?

Är du ensam ikväll, har du fett hår och mjäll?
Är du vingögd och blåögd och blyg?
Är ditt livsmod på noll, är det tomt i din boll?
Går du mest runt och pruttar i smyg?

Har du fotsvett och luktar som en gammal reptil?
Har du finnar som blossar och saknar du stil?

Är du ensam ikväll, har du fett hår och mjäll?
Tacka fan - du är ensam ikväll...

Ovanstående visa (mel: Are you lonesome tonight) har ringt i skallen på mig sedan måndagskvällens julfest (Tack Lena). Igår kändes den ändå som ganska passande bakgrundsmusik till mitt liv.

Det var en skojig julfest, men kanske - tydligen - lite väl effektivt julfestat i varje fall för min egen del. Tål inget längre. Var sjuk hela dagen igår, alltså hela dagen, och upptäckte dessutom att den där snubblingen hemma i tamburen (hade lämnat en väska stpående mitt på tambursgolvet. Den mindes jag inte längre då jag kom hemsmygande i mörkret.) visst gav ordentlig bula plus allt mer blånad under hakan. Minns inte hur jag landade men tydligen inte så smidigt. Resultat: Idag serr jag ut som om jag fått på käften. Lovely. Har försökt sminka över och hoppas att jag inte oroar någon i onödan.
 

Idag kollat igenom Arbis kursutbud för våren, och anmält mig till karaten och fördjupad vinyasa flow yoga. Ashtangan er det tyvärr s'mre ut med. Enda möjigheten att träna ashtanga - som inte krockar med någondera karatteträningen - skulle vara att antingen gå nybörjarnivån en tredje gång eller att träna mysore, vilket jag verkligen inte känner mig beredd att göra ännu. Så hoppas kunna hitta bra och förmånlig ashtanaträning på annat håll nu för vårterminen.

 

13.12.2017 kl. 15:51

Julfest på julfest

I fredags var det julfest med karategänget, dn här gången tog vi det lite lugnare, det blev alltså endast en träning (1,5 h) följd av middag ute. Den här gången Storage, som var en ny bekantskap för mig. Deras koncept är lite som modernt nordiska tapas, alltså många smårätter på menyn, varifrån man rekommenderas välja kanske -4 stycken. Maten var god, om än vissa portioner kändes lite väl små. Goda dipsåser följde med precis allt. Kanske testas någon gång igen, även om det för min del trista med menyn var att det fanns bara fyra vegerätter - dvs inget nytt kvar att testa då man ätit där en gång. Och så blev det lite rådd med våra beställningar (inte så konstigt då 10 pers tillsammans beställt sammanlagt 40-50 smårätter...) Men alltså helt kiva t.ex. som inledning på en kväll ute med vänner.

Ikväll, måndag, blir det julfest igen men nu med insten. Kulturvetarna, eller vad än vi heter nuförtiden. Själv är jag alltså etnolog men vi har blivit sammanslagna med folkloristerna till ett gemensamt större ämne. Kan bli skoj! Kändes kul att traska iväg till Arken med vinflaska diskret i väskan. Hoppas det är gott, fick tips av personalen på alko och kom därifrån med en flaska ekologiskt tyskt rödvin som skulle passa till julmat, så om det nu visar sig funka så vet jag ju till julhelgen. Tipsar isåfall.

Nu ska jag gå och uppdatera sminklagret inför kvällen. In i dimman!

 

11.12.2017 kl. 17:17

Träningsläger och inspiration

En tung men givande träningshelg bakom mig. Deltog fredag-söndag i ett träningsläger för svarta bälten uppe i Vasa. Mycket givande, ett av de där lägren där jag fick generöst med nyttiga personliga pointer att fortsätta använda i min räning nu efteråt. Och så blev jag graderad! Inget klår att "få svarta bältet" (1. dan) men att graderas till 2. dan är också fint, en bekräftelse på att något gått framåt och motivation att pressa sig själv ytterligare.

I praktiken blev det 5 dagar karate i följd, då jag deltog i vanliga klubbträningar här hemma på orsdag och jag själv drog träningar på måndag. Det kändes helt okej att inte kunna träna så mycket själv igår, kroppen behövde nog vila. Ikväll blir det tisdagsyogan istället - ashtanga.

Den här gången verkar ändå hälsan (trots tidigare förkylningar och fotskador) ha varit i skick och det blev bara en dag (måndag) av supertrötthet och konstant hunger/mattankning.

Ser redan fram emot nästa träningsläger, så mycket inspiration just nu!

21.11.2017 kl. 16:50

Sen helguppdate - bokmässan, karaten, filosoficafét.

Trött start på veckan. Skrivstress, där arbetet och koncentrationen dessutom avbryts av Kela som först skickar sista-minuten-meddelande om nya bilage-önskemål bara för att följande dag påstå att de menade heeelt andra bilagor. Det vill säga extrajobb, stress av rena oförståelsen och dessutom oron för vilken dag jag ska kunna betala nästa hyra.

Helgen var, som väntat, både innehållsrik och riktigt trevlig. Stor del av fredagen spenderades på bokmässan. Meningen var at jag skulle locka nya prenumeranter till Ikaros, men det gick ju kort sagt inget vidare. Övertygade inte en kotte. Annars var det kul att vara på mässan, träfade trevliga människor och fck lyssna på flera intressanta författarsamtal. Kom hem med en (ny) tygkasse full med tidskrifter och en och annan bok också. Men kunde inte låta bli att störas av hur otroligt och ogenerat kommersiell mässan var. Förutom förlag och föreningar fanns där bl.a. även optiker, möbelkedor och leksaksförsäljning. Och all mat till flygplatspris, typ semla och te för 9 euro. Den mest negativa upplevelsen var ändå Böle station. Hoppas jag aldrig behöver spendera extratid där igen. Svinkallt ute, svinkallt inne, ett ensamt litet uppvärmt avsides väntrum med en limsaautomat, för tidigt på plats, försenat tåg. I princip en Ärrä där en kan köpa t.ex. kaffe men ingenstans att sitta och dricka det - aj just, bänkarna i gången där det är så kallt att det kommer rök ur käften. Frös fortfarande när jag kom fram till Åbo, kröp ner under täcket med bok/tidskriftshög och mysiga katter.

Hela lördagen gick istället i karatens tecken, då vårt träningsläger inleddes. Sparktema! Tyvärr gjorde jag ett jätteonödigt misstag och skadade min ena fot, så det blev för min del ett endags-läger, men kul så länge det varade. På kvällen middag - kan nu rekommendera Woolsheds bönburgare - och pubbesök. Samtal om allt från hälsa och åldrande till spel och matematiska formler. Så som det blir när människor från vitt skilda områden umgås.

På söndag vilade jag mest, delvis pga foten, men gick framt kvällen igen på FBF:s filosoficafé. Den här gången med Helena Granström som talade om bl.a. teknologi och vår syn på människans relation till sin omvärld. Mycket tänkvärt och jag kom hem med många råddiga anteckningar. Nästa gång igen om två veckor, men då är jag antagligen på träningsläger igen.

Det med foten är speciellt irriterande då jag varit småförkyld de senaste två veckorna och därför redan missat träning, t.ex. inte sprungit alls. Nu, trots att förkylningen äntligen börjat ge efter, blir det ändå fortsatt träningspaus till följd av skadan. så frustrerande, då både lusten och energin finns! Hoppas nu ha både foten och hälsan i övrigt i skick, och de mest pressande skrivuppgifter undan före nästa träningsläger! Och byråkratin. För den här månaden. Hejaheja.

01.11.2017 kl. 17:05

Helgplaner - bokmässa och träningsläger

Har en händelserik helg framför mig.

Imorgon fredag blir det utfärd till Helsingfors för bokmässan. Syftet med resan är för min del egentligen att stå i monter och marknadsföra tidskriften Ikaros (är sedan ett par veckor med i redaktionsrådet men har inte bidragit med så mycket ännu. Känns bra att kanske kunna göra det såhär.) men hoppas förstås få tillfälle att se mig omkring och kolla in en del av programmet också.

Efter det följer karateläger här i Åbo, två träningar plus middag på lördag och en träning på söndag. Sparktema. Och jag har varit förkyld i snart två veckor. Är på bättringsvägen och tänkte nog delta, har yogat "försiktigt" (ashtangaträning. Hah!) och deltog i måndagens karate. Månne jag inte överlever helgen.

Om det ännu finns ork kvar efter träningarna avslutas söndagen kanske med filosoficafé igen, den här gången talar författaren, poeten och dramatikern Helena Granström. Verkar intressant men beror på orken på söndag.

Det är så irriterande att vara småsjuk men inte tillräckligt dålig för att orka hållas hemma. Har ju normalt med energi men vet att jag borde vila mera för att återhämta mig ordentligt. Svårt.

26.10.2017 kl. 16:16

39, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer