Mina inredningsallergier, del 2.

Har ett lite tyngre blogginlägg på gång, så tänkte att medan jag funderar och skriver på det så kan jag ju posta lite pausunderhållning. En av mina guilty pleasures är ju heminredningstidningar  dito pinterestpix, och för ett bra tag sedan skrev jag här på bloggen om några trender jag älskade att hata inom heminredning (hittas här.). Sedan dess har jag förstås hittat nya saker att hänga upp mig på, så här kommer nu

Mina heminredningsallergier, del 2:

- När folk som flyttar in i fina gamla hus i stan river fram stockväggar för att ha dem som rustika inredningsdetaljer. En sak om du bor i en stockstuga i skogen någonstans, men alltså typ i fina, gamla empirehus i stadsmiljö. En trend jag bara inte förstår, och som bara verkar sprida sig. Får mig att tycka synd om huset varje gång jag ser det.

- GRÅA barnkamrar. Alltså när inte bara väggarna utan också alla saker i (det helst minimalistiskt inredda) rummet går i en "färg"skala som begränsar sig till toner av grått och vitt. Inte bara ser det trist ut, hur bra är det för barnet? Barn må födas utan komplett färgseende men småbarn lär sig uppfatta kontraster mellan färger redan vid någon månads ålder och ett ett rum med mycket färg kan bidra till att utveckla färgseendet. Bara vuxna gillar grått/vitt (utom t.ex. jag då).

- Inredningsstegar som inte går att använda "på riktigt", alltså för annat än inredning. Så trött på dem. Hitta på något nytt nu, tack.

- Hade tänkt skriva "kalkfärgsommålade antikmöbler" hit, men såg sedan att jag redan hatat det i mitt förra inlägg om saken. Stannar envist kvar på listan.

- Vimpelband i barnkamrar. Speciellt gråvita vimpelband. Det räcker nu.

 

27.11.2018 kl. 17:18

Panikvaknande och besök av polisen

Efter ytterligare en bloggpaus tänkte jag att dagens helt fantastiskt absurda morgon kanske kunde vara tillräcklig ursäkt att sätta mig ner och skriva igen. Här följer berättelsen om vad som borde varit en alldeles vanlig onsdagsmorgon:

I morse vaknade jag av någon annans röst i min tambur. Jag bor ensam. Andras röster hör inte hamma i min bostad. Yrvaket uppfattade jag att någon stod i min öppna dörr och talade med någon annan i telefon. Sade något om var han var, mitt namn nämndes, någon kommentar om vad han såg, och om en lukt. Och om katten. Jag var helt panikslagen. Tog för givet att det måste vara en fastighetsskötare men vet ju också att de inte får komma in sådär bara , utan att ens ringa på dörren först.

Tog mig ur sängen, kollade klockan, den var kring 04.30. Gick till tamburen där dörren till min lägenhet stod på vid gavel. Enda människa jag såg stod utanför husets ytterdörr och talade i telefon. Drog på mig första bästa plagg, samlade mina nycklar och steg ut ur lägenheten. Personen var borta, syntes varken i trapphuset eller på gården där han senast stått.

In igen, stängde dörren efter mig och började i brist på annat att i min yvakna panik städa upp lite i min helt kaotiska tambur. Förutom det vanliga råddet hade en hög med returpapper (på väg "ut") rasat och tydligen unde natten använts som toalett av någondera katten. Jag visste alltså inte vad det var fråga om eller varför någon - vem? - som kommit in i mitt hem och börjat kommentera det. Och en sådan tid?!

Efter en stund ringde det på dörren. Öppnade.

Det var polisen. Polisen??

Jag: ???

Polisen: God morgon. Har ni månne en katt som smitit?

Jag: Ööhhh..? (Inser att jag pinsamt nog inte har en aning men att dörren ju lämnats öppen) Katt..? Ja, jag har katt..?

Polisen upplyser om att min katt har smitit och befinner sig högre upp i trapphuset.

Jag: Ehh... jaha..?

Polisen, uppfordrande: Är allt annars i ordning?

Jag, reflexmässigt och i fortsatt yrvaken panik: Alltiordning. Ingaproblemalls... Ja, förutom att jag vaknade före fem på morgonen av att en främling öppnade dörren till min lägenhet och kom in..? 

Polisen, tålmodigt överseende: Dörren stod öppen.

Jag: Eehvah? Öppen?

Polisen, med ton som om jag borde vetat bättre: Er dörr stod öppen. En granne blev orolig och kontaktade oss. er katt finns högre upp i trapphuset, ni kan söka den därfrån *pekar uppåt trappan*

Jag: Ehh, okej..?

Polisen: Ja om det inte är några problem så god fortsättning...

 

Jag gick upp för trappa efter trappa i min morgonrock och hittade efter några våningar min vilsna katt Mirjam och en mansperson liknande han med telefonen som oroat/besvärat sade ungefär att "du kan ta din katt nu..." och sedan försvann fort. Jag var ännu alldeles för chockad för att hitta på något att säga.

Bar in katten och stod sedan bara och gapade en stund. Kollade att andra katten var inne, det var hon. Låg och sov lugnt.

När allt var över var klockan lite över fem. Försök nu sedan somna om efter en sådan väckning.

Efter att en stund förstod jag ändå vad som antagligen hänt: Dörren till min lägenhet kan vara trög och för att den faktiskt ska stängas (låsas) krävs ofta att man liksom ger den ett ordentligt extra ryck. Mindes plötsligt att den krånglat då jag kom hem på kvällen, kanske att jag aldrig gav det där extrarycket utan blev distraherad av något. Om dörren inte var ordentligt fast blev äventyrskatten Mirjam säkert nyfiken och buffade upp den och tassade ut. Eller så öppnades den när någon granne drog fast sin.

Hur som helst förstår jag att den anonyme grannen blev orolig då han inte bara såg lägenhetsdörren stå öppen mitt i natten utan kikade rakt in i min helkaotiska tambur inkl kattstinkande tidningshög... Polisen frågade säkert i telefon hur där såg ut. Alltså ifall det hänt något eller personen verkar helt utslagen... Just lovely. Alltså jag har inte alltid stökigt hemma men klart man har det just då något sånt här händer.

Nu framåt kvällen känns allt bara som en absurd dröm. En jävligt absurd dröm. Och jag har en ytterst sällskaplig katt som nog verkar helt nöjd med innelivet igen.

Så inleddes min onsdag. Och jag vet en som kollar dörren minst tre gånger innan hon lägger sig ikväll.

 

Things to do:

- Be någon se över dörrjäveln.

- Städa, för fan.

- Börja sova i pyjamas eller häng åtminstone lättpåtagbart plagg där det går att hitta genast.

12.09.2018 kl. 19:50

Funderingar om överflöd och loppisfynd

Igår, medan jag ändå hölls hemma då jag hade tvättstugan bokad, använde jag stor del av dagen till att rensa upp hemma. Ur garderoben rensades en Ikeakasse full av kläder som inte används, ur bokhyllan rensades tjugotalet böcker som kändes onödiga och samtidigt passade jag på att kasta sådant som trasiga, sedan länge opariga strumpor och de äckligaste handdukarna. Det kändes bra, och det blev så mycket finare i garderoben! I bokhyllan (eh, hyllorna) hade jag däremot gärna sett större skillnad. Hyllorna ser precis ut som förr, det märks inte alls att jag plockat ur dem. Jag har fortfarande inte lyckats skapa en ordning jag riktigt gillar i dem, och dessutom hittade jag många böcker som jag varken läst eller kom ihåg att jag samlat på mig...

Bokbytarhyllor i all ära men de är ju helt förödande för bokhoarders. Steget att ta med sig något hem blir ju dessutom så mycket mindre då det inte kostar någonting! En hel del av de plaggen jag nu sorterade bort var också loppisimpulsköp, plagg som köpts utan att ändå riktigt "vara jag" då det ju ändå är så billigt och man ju så gärna vill ta med sig något hem...

Sedan är det svårt att bli av med grejerna igen, då så många säljer samma eller liknande saker. De nu bortsorterade böckerna blir antagligen förda till någon eller några av Åbo Akademis bokbytarhyllor nu under veckan. Kläderna är jag osäker vad jag ska göra med. Prova sälja, sedan donera det som blir kvar?

Och sedan kommer jag helt garanterat snart igen hem med
"nya" bok- och klädfynd. Trots att jag gillar att saker allt mer börjat cirkuleras istället för att t.ex. kastas, är det något som stör mig med hur lättvindigt vi sprider saker omkring oss. Det är skrämmande hur lätt vi börjat samla på oss saker som vi inte värdesätter. Och jag är bevisligen inte bättre själv.

 

26.02.2018 kl. 15:59

Min inbillade råddiga granne

Senaste helg hade jag tvättstugan bokad. När jag gjorde bokningen såg jag ett meddelande om att någon glömt byk efter sig, både lakan och handdukar fanns uppräknade. Meddelandet var daterat två veckor tidigare. Tänkte för mig själv att "haha, det där kunde vara jag..." och sände en sympatiserande tanke till den okända granne som kunde tänkas vara min fellow råddare.

Återvände alltså till tvättstugan på lördag. Medan jag laddar maskinen dras min blick till något lysande pinkfärgat uppe på en hylla. Min handduk. Prydligt ihopvikt intill mina lakan. Och mina dynvar. Och flera handdukar... Förstås var de mina. Alltså ingen stor skada skedd, dessutom hade ju någon snäll granne riktigt vikt dem ordentligt (det var inte jag, de var vikta på "fel" led). Men fattar inte att jag aldrig märkte något (hur många lakan har jag egentligen?) och så är är jag fakiskt lite besviken över att jag alltså ändå inte har en fellow rådd-granne, gillade tanken på en sån.

23.10.2017 kl. 16:22

Bostadssök och hatade inredningstrender

Sedan en tid tillbaka har jag hållit koll på hyresbostadsläget i Åbo. Jag skulle inte alls ha lust att flytta men borde göra det. Min nuvarande lägenhet är för dyr för mig och trots att jag trivs i den borde det gå att hitta något som passar mig (minst) lika bra för en billigare peng. En sak jag nu tyvärr insett är att min nuvarande lägenhet tydligen är en såkallad "tilaihme". Alltså det skulle ju vara helt toppen, om det inte var för det faktum att jag borde flytta och att alla andra lägenheter med motsvarande kvadratmeterstorlek tydligen är betydligt trängre, i varje fall de jag varit och sett. Genom att flytta till en mindre bostad (speciellt en som är mindre i rena kvadratmeter) skulle jag kunna spara upp till 170 euro i månaden i boendekostnader, men med mina två katter vill jag inte bo för trångt.

Sedan är det här inte den bästa säsongen att söka bostad, mycket erbjuds men inför terminsstarten finns också massor av andra sökande.

För att få utlopp för min hem-frustration har jag satt ihop en liten lista över inredningstrender jag älskar att hata.

NB: Glimten i ögat.

Inredningstrender jag önskar gick om snart:

1. Återbruksprojekt av lastpallar. Helt på fullaste jävla allvar: Det räcker nu! Önskar det fanns anti-lastpalls-filter för både pinterest och vissa facebookgrupper, jag orkar faktiskt inte se flera lastpallsprojekt nu. Vad är grejen? Om en vill göra något av ohyvlade bräden, varför inte bara göra det då? Varför är det så viktigt att de först ska vara hopsatta till en lastpall, om den sedan ändå ska byggas om till något annat? Get over it already.

2. Att inreda med faner. Den här trenden är jag inte bara trött på, utan ogillade redan från början. Fast den trenden kanske börjar vara över snart? Obehandlad faner ser både halvfärdigt och billigt ut.

3. Kalklitir. De första 20 kalkfärgsmålade väggarna jag såg var jättefina. Det följande 50-talet sådana helt okej. Men nu börjar det bara bli tröttsamt. Mest stör jag mig på när folk använder det på fina, gamla möbler och på så sätt gör instant 2015-tal av dem.

4. En mindre grej. De där ljusslingorna med bollar på. Lite samma här som med kalkfärgen, alltså fint de första 20 gångerna. Varför måste alla ha likadant?

5. Dreamcatchers. Orka.

27.06.2017 kl. 15:59

Dagens inredning - dass!

Okej, det här blir första gången jag bloggar om någons WC....

Min mamma bor i en Gammal Trähus-lägenhet i området nära akademin. Under tiden huset funnits har hennes bostad bytt skepnad - och storlek - flera gånger och där finns många intressanta lösningar rörande utrymme. Bl.a. finns WC skilt från badrummet, inrymt i en pytteliten skrubb som man når från köket. Vi har många gånger skojat om att hennes lilla WC med sina brädväggar och hasp på dörren är som ett litet dass. Ibland har jag tänkt att det skulle vara kul att "göra" något av det där dass-utseendet och nu i måndags blev det av.

Bland alla andra samlingar av allt möjligt finns en stor mängd gamla vykort, skickade eller köpta av åtminstone tre generationer, och det var medan vi bläddrade bland dem som dekorationsidén föddes. Typisk "dass-inredning" skulle väl vara bilder från gamla årskalendrar, men den som går på dass här får nu istället stans finaste utsikt - från Arizona till Åland! Jag försökte välja ut speciellt snygga/kitschiga/hemska/turistiga eller annars bara lyckade vykort av varierande format, och nu täcks cirka 2 1/2 vägg av dem.

Nu fattas bara den där högen gamla veckotidningar från 60-70-talet...

Blev riktigt fint, men bilden ovan är tyvärr tagen med min gamla mobil.

21.06.2017 kl. 16:23