Att lägga sig i andras business - om en hund.

12.07.2017 kl. 16:35

Gårdagen blev ju inte precis som tänkt. Slutade med att jag kontaktade lokala djurskyddsföreningen. Jag blir upprörd när vuxna människor gör varandra illa, men vanvård av djur och barn gör mig riktigt f*tt*g.

Över senaste helg och ännu igår har en av min mammas grannar haft en liten hund boende hos sig. Jag har inte själv  varit där mer än på besök, men då jag hälsat på och vi tittat ut har vi ofta sett att hundstackaren varit parkerad där igen. Med parkerad menar jag i det här fallet ensam och med ett kort koppel bunden till antingen mattpiskningsställning eller byktorkställning. Hade alltså inte varit där hela tiden själv men kunnat av egna iakttagelser tilllsammans med mammas och en granntants beskrivningar kunnat pussla ihop följande:

Hunden har alltså hållits ute bunden med vanligt koppel (alltså inte löplina, kopplet fäst till kanske 2 meter), enligt en granne hade den på lördag suttit eller legat ute på gården största delen av dagen, från morgon till kväll. Jag hade själv felaktigt trott (och hoppats) att det varit något mera tillfälligt. Ibland har ägaren/skötaren hållit den sällskap en stund, kelat lite med den eller gått ut med den. Sedan har den legat där. Ensam, bunden och utan skydd mot väder och vind. Det har varit oklart om "skötaren" varit borta hemifrån eller bara inte velat visa sig mycket. Grannen visste också att det var hennes hund men att den annars bor hos hennes föräldrar "på landet".

I går, då det alltså regnat i stort sett oavbrutet hela dagen,  hälsade jag på hos mamma igen. Hon pekade genast: Titta, nu sitter hunden där igen! Det gjorde den. I regnet. Utan något som helst skydd mot vädret, fast i sin korta lilla koppel-lina och utan vattenskål. Gick och ringde på hos grannen ifråga men hon antingen var inte hemma eller öppnade inte. Vi tog in hunden, som var genomvåt och nöjd att få ordentlig torkning och en skål vatten, och lämnade sedan ett skriftligt meddelande på grannens dörr så att hon inte skulle tro att den var t.ex. stulen. Hunden var snäll och tam, verkade annars vara i god form och inte hemskt orolig, kanske lite passiv. Gissar att den nog blir bra omhändertagen i sitt riktiga hem, men det är förstås en gissning. Anmälde inte genast då jag ville tala med "skötaren" först. Kanske 1 1/2 - 2 timmar senare dyker hon upp, varken upprörd, glad eller ens generad, och konstaterar lite slött att kon känner sin hund och att den nog "tycker om att vara ute i regnet" (!). Det spelade ingen roll att jag påpekade att man inte får hålla hundar på det sättet, hennes reaktion var bara att den är mycket ute hemma också och tycker om det. Oberörd och obekymradJag blev så tagen av hennes nonchalans att jag glömde det mesta av min rant. Senare hade hon ändå kommit tillbaka och pratat med mamma igen (säkert trevligare, hon är betydligt snällare än jag är och ogillar konflikter). Grannen hade då rent ut ljugit om hur mycket hunden varit ute ensam och hur mycket hon faktiskt varit med den, gått ut och gå med den osv.

Varför skulle en hund tycka om att sitta och bli påregnad utan möjlighet att söka skydd? Vem skulle överhuvudtaget tycka om det? Om hunden uttrycker glädje när den egna människan kommer och kela med den efter timmar ensam så bevisar den glädjen inte alls att hunden gillar situationen ute, utan är troligtvis ett tecken på att den är glad att återse sin människa. Hundskötargrannen har (i motsats till min mamma och den granne som också oroat sig) inte ens fönster mot gården så någon översikt har hon inte haft.

Lät hur som helst grannen ta tillbaka hunden men kontaktade djurskyddföreningen nu imorse. Där fick jag veta att rådgivande besök (svårt att översätta från finska, osäker på termerna) kunde vara en god idé i det här fallet - grannen i fråga vill väl knappast illa åt sitt djur men det står ju helt klart att hon inte vet hur hon ska ta hand om hunden - men svårt att ordna i verkligheten. Både deras egen djurskyddsövervakare och tillsynsveterinären är nämligen på semester samtidigt - det kan ta ett tag innan någon kan komma och hunden är bara tillfälligt och "skötas" där den varit nu så är det inte sagt att någon hinner besöka medan den ännu är där. Juli månad är med andra ord en bra månad att behandla ditt djur illa. I akuta fall kan man förstås kontakta polisen.

Något jag också häpnar över är att hunden är i 10års-åldern (fick jag veta i efterhand) men att denna person inte på den tiden lärt sig ta hand om den trots att den funnits i hennes familj såpass länge. Vilket ju gör en lite orolig. Men jag har gjort vad jag kunde för den här gången. Är fortfarande både sur, arg och besviken men det kändes hur som helst bättre efter att ha tagit tag i saken alls, och att ha fått reda ut saken med personen från tesy, trots att det kanske inte leder till så mycket den här gången. Synd att ingen av grannarna (mig veterligen) själva vågade göra det, men nu vet jag åtminstone att om hunden dyker upp igen och det alls ser liknande ut så hör jag av mig mycket tidigare nästa gång.

Den som misstänker vanvård av något djur kan också anmäla per formulär på deras hemsida, men snabbare är att ringa. De rekommenderar att man gör det också vid bara misstanke.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 3 med bokstäver:

40, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer