Hur mår den finländska demokratin?

05.10.2017 kl. 16:11

I går gick jag på diskussionstillfället Hur mår den finska demokratin?, arrangerat av FBF med anledning av den finländska demokratins 100-årsjubileum. Eventet hölls i en sal på Koulu, och inleddes med korta föredrag av tre inbjudna talare, vilket sedan precis som på filosoficaféerna följes av öppen diskussion. Talare var historikern Johanna Wassholm, statsvetaren Henrik Serup Christensen och filosofen Hugo Strandberg.

Föredragen inleddes av Wassholm, som talade om vår (Finlands) demokrati ur ett historiskt perspektiv och om hur den inte alls alltid varit något självklart eller ens nödvändigtvis setts som eftersträvansvärd. Hon påpekade att vår nyvunna demokrati den första tiden efter självständigheten ifrågasattes både i vänster- och högerpressen.

Serup Christensen höll kvällens mest provocerande föredrag, där han inledde med att nämna problem med den representativa demokrati vi har idag (bl.a. en ökad känsla hos medborgarna av att inte kunna påverka och allt mer strategi i politiken), för att sedan presentera alternativ - här nämndes direkt demokrati eller val genom lotteri. Tanken på val genom lotteri kan först verka absurd, men det ligger en del bakom idén, bl.a. att viktiga beslut inte skulle bindas av partipositioner, att folket antagligen skulle representeras mera jämlikt och att risken att bli "vald" (lottad) skulle tvinga alla att verkligen försöka sätta sig in i dagens politiska problem.

Strandberg talade om vår formella (representativa) demokrati har utvecklats med utgångspunkt i upplysningen, kapitalismen och partipolitiken. Han påpekade att den formella demokratin inte är demokrati utan ett verktyg för den, och att den dagen man ser demokratin som något uppnått och färdigt, då har man problem. En (annan) intressant point som Strandberg gjorde var att den offentliga politiska debatten allt mer kommit att bli en fråga om att locka till sig läsare och få reklamintäkter, vilket i hög grad påverkar vilka frågor som över huvud taget diskuteras. Idag är det också allt ovanligare med djuplodande analytiska politiska texter medan provocerande krönikörer genererar "klick" av läsare.

Det var kanske inte helt förvånande att Christensen fick många kommentarer och frågor av publiken, trots att talarnas ämnen överlappade varandra. Någon undrade ifall folk faktiskt kan väntas vara motiverade att sätta sig in i aktuella frågor tillräckligt, på vilket Strandberg replikerade att det ju är ett problem vi har också idag, och där håller jag med. Under vår senaste regering har pinsamt många exempel förekommit där oinsatta personer valt att ignorera den information som funnits till förfogande och velat fatta beslut rakt emot rekommendationer av kunniga. Då frågan kom upp ifall slumpmässigt framlottade personer faktiskt kan anses vara lämpade för beslutsfattande påpekades (minns inte av vilken talare) att frågan om vem som anses lämpad alltid förekommit, och att under historiens gång t.ex. "kvinnor, slavar eller personer under 30" ansetts icke-lämpade.

Jag kan inte referera hela diskussionen här, men kan rekommendera FBFs (Folkets bildningsförbund) diskussionskvällar och filosoficaféer, det brukar alltid bli intressant. Filosoficaféerna hålls på söndagar, mer info hittar man t.ex genom att söka på facebook.

 

 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 10 med bokstäver:

40, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer