#dammenbrister

29.11.2017 kl. 16:27

Idag känns allting både stort och smått. Det har varit fantastiskt att se genomslagskraften av en veckas intensiva #dammenbrister-aktivitet, men måste erkänna att  bristen på respons bland manliga bekanta gör mig besviken. Borde jag ha poängterat att jag själv hör till dem som skrivit om mina erfarenheter - bara för att få någon att reagera?

Men fastän inte alla skulle lyssna känns det ändå som vi har något stort på gång. Mediabevakningen har varit massiv, initiativet har omskrivits och kommenterats på många håll, och något kommer säkert at hända ännu även om jag inte direkt tror på någon revolution. Eller så kanske ändå? Vem vet?

Det har varit umananade att hålla käften och inte ens i misstag berätta om något av allt som skett inom facebookgruppen där allt samordnades. Gruppen har varit så värdefull, så mycket mer än bara infodelning eller praktisk planering. Personer har öppnat upp om saker de aldrig förr talat om, man har fått skriva av sig, dela med sig, möta värme och stöd, kontakter har knutits, initiativ har tagits, idéer och tankar såtts och vuxit. Människor har mött varandra och erbjudit stöd och hjälp där det behövts och varit möjligt. Redan det! All värme, sympati och - ursäkta klichén - systerskap! Så fint!

Jag har häpnat - och gör det fortfarande om jag ska vara helt ärlig - över hur många liknande historier det finns, hur många, alldeles för många, liknande berättelser det finns om maktmissbruk och likgiltighet. Upprepningen är helt svindlande.

Följer med spänning hur det utvecklas i fortsättningen.

Uppropet hittas här.

De samlade vittnesmålen hittas här.

 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 9 med bokstäver:

40, bildkonstnär, etnolog, bokhoarder. Kattägd, åboboende, introvert eyelinerkonsument.
 

Träning och hälsa, motivation eller brist på samma, musik och konst, samhälle och feminism.

Skriver akademiskt om städer och platser.

Kategorier

Senaste kommentarer